Rallyt över för börsens småttingar

Första instruktionen i manualen för att sälja in småbolagsaktier är: Övervikta småbolag när börsen är på gång och konjunkturen tar fart. Ligg däremot lågt med de mindre när kurserna pekar nedåt och konjunkturen är på väg ned i källaren.

Teoretiskt är det svårt att kritisera resonemanget. I verkligheten har de som följt devisen inte många ören kvar. I börseuforin mellan 1994 och 2000 skvalpade småttingarna i bakvattnet när internationaliseringen styrde kapitalet till de mest indextunga aktierna och pumpade upp kurserna. Även efter 2000 när börsbubblan punkterades var utvecklingen bakvänd och nedgången drabbade inte småbolagen fullt så brutalt.

Men efter att ha gråtit blod vädrar småbolagsteoretikerna återigen morgonluft. I återhämtningen sedan 12 mars har småttingarna äntligen tagit täten, precis som de ska. Carnegies småbolagsindex, där bolag med för tillfället upp till runt 5 miljarder kronor i börsvärde ingår, har rusat med 60 procent. Samtidigt har OMX-index, för de största och mest likvida aktierna, noterat en mindre dramatisk uppgång på 45 procent.

Idén om att småbolagen gynnas mer i en konjunkturuppgång är sannolikt den enskilt tyngsta faktor som fortfarande driver kurserna. För även om de mindre bolagen överglänstes av de stora i de två senaste konjunkturuppgångarna, 1996-1997 och 1998-2000 så går det att argumentera för att omständigheterna då var extraordinära. I konjunkturuppgången dessförinnan, 1992-1994 inledde storbolagen starkast men under själva konjunkturuppgången gick småbolagen, som hade blivit hårt tilltufsade under lågkonjunkturen, dubbelt så bra som de stora.

Tekniskt finns det dessutom flera skäl till årets snabbare kursutveckling. Med stigande börsvärden har småbolagens attraktionskraft stegrats automatiskt. Risken att placera har minskat när aktiehandeln blivit livligare, likviditeten bättre och fler bolag har tagit sig över ribban för fondförvaltarnas krav på storlek.

Tidigare hade många småbolag ett så lågt börsvärde att det till och med var svårt att motivera en notering. Exempelvis fanns det när börsen bottnade i våras 119 börsbolag som värderades under 200 miljoner kronor. Siffran har nu sjunkit till 56.

Även om den största delen av kursuppgången redan ligger bakom oss så finns det flera typer av placerare som kan tänkas fortsätta att köpa småbolag. Privatpersonerna är en stor kundgrupp som brukar vakna sent. Hedgefondernas succé har givit småbolagen nya köpare och så länge placerarnas känslor håller på att skifta från rädsla till våghalsighet kommer de att rikta allt större intresse till de mer riskabla småbolagen.

Fundamentalt finns det däremot skäl att vara försiktig. Kursuppgången bygger än så länge på förväntningar om snabbt stigande vinster medan lönsamheten under 2003 kommer att bli hälften så hög som storbolagens exklusive förlustbolaget Ericsson och de utländska jättarna Astra Zeneca och Nokia.

På sikt ser visserligen småbolagen hetare ut. Branschprofilen är mer tillväxtinriktad. Jämförs vikterna i Carnegies småbolagsindex med Affärsvärldens generalindex så är småbolagsindexet underviktat i tele- och datakommunikation och i de mogna sektorerna finans och skog. Övervikt är det däremot i it, industri och hälsovård, tre sektorer som alla har god tillväxtpotential.

Problemet för hugade köpare är att värderingarna har sprungit iväg i den senaste uppgången. Jämfört med storbolagen är aktierna dyrare utifrån de flesta nyckeltal. Räknat på 2003 års vinstprognoser är p/e-talet 38. Det är dubbelt upp mot storbolagens. Det egna kapitalet betalas ungefär lika trots den lägre lönsamheten. I förhållande till utdelningarna är småbolagens kurser också högre.

Efter den värsta tjurrusningen är det svårt att se att aktierna överlag är varken dyra eller billiga. Småbolagsspecialister får då trösta sig med att det alltid kommer att vara lättare att hitta enskilda aktier som är undervärderade bland de mindre genomlysta bolagen än bland sönderanalyserade storbolag.