Ratad amerikanare

Man köper inte en bil samtidigt som man tittar på tv. Det fick den amerikanska bilindustrin klart för sig redan i augusti 1991 när den USA-ledda militäralliansen anföll Irak och amerikanen satt som klistrad framför tv:n och följde CNN:s sändningar direkt från krigsskådeplatsen.

Konsumenterna reagerade på samma sätt tisdagen den 11 september 2001. Bilförsäljningen i USA föll med 35 procent dagen då fyra jetplan kapades och kraschades rakt in i World Trade Center och Pentagon. De efterföljande dagarna fortsatte den svaga försäljningsutvecklingen och totalt under den veckan föll bilförsäljningen med mer än 25 procent jämfört med motsvarande vecka i fjol.

Följden har blivit att till exempel Ford räknar med att minska produktionen med 110 000 – 120 000 bilar. Det betyder att fem fabriker kommer att läggas ned. Även om det är svårt för branschen att förutse hur stor effekten blir tycks det vara försäljningen av lyxbilar som är hårdast drabbad. Det är en ganska rimlig reaktion, eftersom det inte är opportunt att köpa en ny, lyxig Mercedes, eller för den delen en Volvo, när tusentals amerikanska medborgare har dött.

Terrorattentatet har gjort att marknadsbedömare nu överlag räknar med att försäljningen av personbilar och lätta lastbilar i USA kommer att landa på runt 16,5 miljoner fordon, en minskning med en halv miljon jämfört med prognoserna före attentatet. Investmentbanken JP Morgan, som tillhör de mest pessimistiska, skrev ned sin prognos till 16,1 miljoner bilar. Till skillnad från de flesta andra bedömare tror banken att nedgången håller i sig. JP Morgan räknar med en försäljningsminskning på ett par procent även under nästa år medan de flesta andra bedömare hoppas att försäljningen under år 2002 återigen stiger till över 17 miljoner bilar.

I fjol satte bilförsäljningen i USA förvisso rekord, men hittills i år kämpar bilindustrin mot vikande försäljningssiffror. Försäljningsminskningen kom samtidigt som nedgången på den amerikanska börsen inleddes. Fallet i bilförsäljningen har hittills inte varit på något sätt dramatiskt. Tvärtom hade bilförsäljningen fram till september snarast gått bättre än vad som förväntades tidigt i våras.

GM och Ford säljer räntefritt

Dessa uppmuntrande siffror föranledde flera analysinstitut att justera upp försäljningsprognosen under sommaren. Det är förstås prognoser som nu har visat sig vara för optimistiska.

För att motverka eller åtminstone lindra försäljningsfallet efter bombdåden erbjuder både Ford och GM sedan någon vecka tillbaka kunderna räntefria lån till bilinköp. Chrysler, den tredje av de stora amerikanska biltillverkarna, har valt att sänka priset på nästa årsmodell med 5 procent. Det är försäljningsargument som tär hårt på lönsamheten i en bransch som redan är satt under hård press.

Men att bilförsäljningen nu faller behöver inte betyda särskilt mycket för landets ekonomiska utveckling. Till skillnad från för ett par decennier sedan är bilförsäljningen inte längre avgörande för om USA lyckas undvika recession efter terrordådet. Tvärtom har bilbranschens betydelse som stöttepelare i den amerikanska ekonomin urholkats rejält under det senaste decenniet. Bilindustrin må ha varit symbolen för USA och det amerikanska samhällets framgång, men i dag är den bara en liten del av ekonomin.

Nuförtiden lägger den amerikanska allmänheten bara 7 procent av sin disponibla inkomst på bilinköp, vilket nästan är en halvering jämfört med för tjugo år sedan. Det betyder att bilen har fått ge plats åt elektronikprodukter, resor, tjänster och nöjen och annan upplevelseindustri.

Bilbranschen marginaliseras

Inte nog med att amerikanen lägger ned relativt mindre pengar på bilinköp. Ett ytterligare skäl till bilens minskade betydelse för den amerikanska ekonomin är att det tillverkas allt färre bilar i USA, vilket leder till att antalet underleverantörer också minskar. Följden blir att branschen marginaliseras ytterligare.

I dag tillverkas var femte ny bil som rullar på USA:s vägar utanför Nafta-området (USA, Kanada och Mexiko). Därmed har importens andel av nybilsförsäljningen fördubblats sedan mitten av 90-talet. Bilindustrins tillskott till den amerikanska bruttonationalprodukten utgör nu blott 1,2 procent. Det kan jämföras med elektronikindustrin som står för 2 procent av BNP.

De amerikanska bilbolagens allt sämre konkurrenskraft har flera orsaker. För det första drabbas den amerikanska produktionen av den höga dollarkursen. Valutans påverkan syns tydligt i statistiken. De inhemska biltillverkarnas minskande marknadsandel har gått hand i hand med de senaste årens dollarförstärkning. En annan anledning till branschens problem är att det sedan decennier finns ett kostnadsproblem i den amerikanska bilindustrin. Orsaken är framför allt att de amerikanska bilarbetarnas löner är mycket högre än i omvärlden.

Att de amerikanska bilbolagen tappar mark på hemmaplan är ingen ny företeelse. De japanska tillverkarnas segertåg i USA började redan för ungefär 30 år sedan. Men under 70- och 80-talen berodde Japanbilarnas framgångar mestadels på att deras kvalitet och produktivitet var mycket högre än vad GM, Ford och Chrysler lyckades åstadkomma. Så är det inte längre. Kvaliteten på de amerikanska bilarna hävdar sig numera väl i jämförelse med konkurrenterna.

Koreansk frammarsch

De amerikanska bilmärkena tappar på alla delmarknader. Inom småbilssegmentet är de koreanska bilmärkena på frammarsch samtidigt som de europeiska vinner terräng i lyxsegmentet. De japanska bilfabrikanterna har visats sig vara mycket framgångsrika inom den snabbt växande och höglönsamma marknaden för minivans och så kallade SUV-bilar.

Det senare är en beteckning för stadsbilar som ser ut att passa bäst i skogen.

Att den amerikanska bilindustrin minskar i betydelse är alltså en utveckling som har fortgått under lång tid. Det finns ingen anledning att tro att läget kommer att förändras av terrorattacken i USA. Visserligen var underleverantören Lears vinstvarning i förra veckan och GM:s beslut att lägga ned produktionen av Chevrolet Camaro och Pontiac Firebird i Quebec i Kanada till stor del en följd av attentatet. Men det hade med all sannolikhet skett i alla fall, om än vid ett senare tillfälle.