RED VALÖR: Kejsarens nya imperium

Året är 2001. Den unge ledaren för hela Nordens telegigant ler brett närValör slår på intervjubandspelaren och tar till orda, utan att inväntaSignaturens frågor: -Att förhandla är att inte göra som man vill. Detsade redan Napoleon och det tog jag fasta på när jag våren 2000 lade budpå det havererande Telia-Telenor. Budet var faktiskt precis vadhela världen – sånär som på den dåvarande ledningen – hadeefterlyst. -Hur menar du?-På papperet hade vi precis det Telia-Telenor saknade. Vi hadefinansmarknaden med oss. Allt vi gjorde i slutet av nittiotalettolkades som genidrag. Eller som Napoleon uttryckte det: Närarmén är dålig behövs ett gott artilleri. Pressen blev vårtartilleri, och den sköt alla argument mot vår sak i smulor.-Men ni var ju så mycket mindre än Telia-Telenor?

-Napoleon har sagt: I krig svarar moralen för tre fjärdedelar avhelheten. Relativ materielstyrka förklarar bara en fjärdedel.Och det stämde väl in på oss.Vi hade framgång. Och när allt kommer omkring så indikeradebörsens värdering av Framfab, som vi hette då, förväntningar omatt vi skulle växa och bli omkring 54.000 anställda inom sex år.Nu gick det bara litet fortare.-Sedan omorganiserade ni företaget?-Det största problemet var just nyförvärvens storlek. Vi haralltid organiserat oss i celler med max femtio anställda percell. Således blev det drygt tusen nya celler att hålla reda på.Men det klarade vi. I samma smäll blev vi dessutom av medväldigt mycket politiserande, eftersom ingen kunde hålla reda påvilka celler som var dom respektive vi.-Och du fick slut på bredbandskriget?-Visst. När vi nu var ägare till Bredbandsbolagets störstakonkurrent, kunde alla tvister skrinläggas och fibrerna rasktkablas ut. Det sparade vi mycket pengar på. Staterna vardessutom villiga att skjuta till en hel del i finansieringen föratt slippa bråka mera med Telia-Telenor. Staterhåller sina löften när de är tvungna till det eller när de drarfördelar av det, som Napoleon sade.-Er personalpolitik visade sig vara extra effektiv i det härfallet?

-Visst, vi hade en stor erfarenhet av att låta udda personerbidra till företaget. Då exemplifierade vi det ofta påpressträffar med märkliga, hårdrocksklädda unga män som jobbadenätterna igenom i rum upplysta enbart av datorer och lavalampor.Men det var faktiskt ingen större konst att organisera cellermed sextioåringar med fyrkantiga glasögon, valrossmustascher ochbruna kavajer från Stadsmissionen. Gubbarna har till och med enegen slogan: Dom kallar oss Tormods.-Värderingen av bolaget sköt i höjden?-Naturligtvis. Med 54.000 anställda, värderade tillinternetmultiplar, var vi plötsligt värda tusen miljarder, detvill säga en hel del mer än LM Ericsson. Napoleon menade ju atten nations öde kan i vissa fall hänga på placeringen av enenstaka befästning. I detta fall anser jag att han syftade påplaceringen av mobiltelerörelsens huvudkontor. Det var ju krigetom placeringen som utlöste krisen, som gav oss vår chans.-Slutligen namnfrågan. Det hade ju stormat kring den när bolagenvar statsägda. Hur fick den sin lösning så snabbt och naturligt?-Det är ju självklart. Jag menar, ett småvuxet bolag medambitioner att ta över hela världen med början på norrahalvklotet, med en genial ledare somhämtar sin visdom från historiska förebilder, kan man ge det ettbättre namn än Northpoleon?

BILDTEXT: Den historiskt intresserade chefen för den nordiska telejättenhar hittat ett lämpligt namn på företaget: Northpoleon.