Riksbanken avgjorde

De avslutade budgetförhandlingarna mellan socialdemokraterna,vänsterpartiet och miljöpartiet verkar inte medföra några störreförändringar av politiken. Utgiftstaket ligger fast och någranämnvärda skattesänkningar lär det inte bli, enligt vad somläckt ut från överläggningarna.De nya normerna för budgetarbetet med treåriga utgiftstak ochregeringens egna mål för budgetsaldot är förstås viktiga hindermot en vidlyftig politik. Både krav från näringslivet omskattesänkningar och vänsterpartiets yrkande om en allmänt merexpansiv politik har av dessa skäl avvisats av regeringen.

Men det finns också en annan viktigt orsak till att regeringeninte kan driva en mer expansiv politik. Den skulle annars kunnaha skäl att öka efterfrågan och tillväxt och därmed försökauppfylla målen om sysselsättning och arbetslöshet. Men så längevi står utanför EMU och har rörlig växelkurs är det interegeringens finanspolitik utan riksbankens penningpolitik sombestämmer utrymmet för expansiva åtgärder i form avutgiftsökningar eller skattesänkningar.Om villkoren, utanförskap och rörlig växelkurs, kvarstår kan detdessutom bli svårt att ens om några år sänka skatterna ellertill exempel före nästa val besluta om en mer expansiv (ochdärmed hos väljarna mer populär) politik, såvida inte riksbankengör samma bedömning.Om finanspolitiken ändras kommer nämligen också riksbankenspolitik att ändras, så länge riksbanken låter inflationsmåletstyra. Blir finanspolitiken mer expansiv kommer riksbanken atthöja räntan, eller tvärtom.Det enda som regeringen genom sin finanspolitik kan åstadkommaär att lägga tonvikten vid antingen den konkurrensutsatta delenav ekonomin eller den rent inhemska, i det första fallet genomatt strama åt finanspolitiken vilket medför att riksbankensänker räntan, i det senare fallet genom att expandera politikenvilket får till följd att riksbanken höjer räntan. Men dentotala efterfrågan kan regeringen inte påverka.En pikant sak är att riksbanken nu bedömer finanspolitiken somsvagt kontraktiv, det vill säga återhållande.Konjunkturinstitutet har däremot värderat finanspolitiken somrejält expansiv. Om riksbanken skulle överta KI:s bedömningborde vi vänta räntehöjningar, alternativt uteblivna sänkningar.Om vårpropositionen innehåller några expansiva överraskningargäller samma sak.

Valutaregimen avgör

Men riksbankens bestämmanderätt gäller bara vid rörlig kronkurs.Om Sverige beslutar sig för fast växelkurs eller går med i EMUblir i stället regeringens finanspolitik allenarådande,tvärtemot vad många föreställer sig. Den europeiskacentralbanken ECB kan inte gärna höja räntan om Johan Lönnrothförmår Erik Åsbrink att rucka på utgifts-taket. Även de långa,marknadsbestämda, räntorna blir i detta fall opåverkade.Vid ett EMU-medlemskap gäller därför att regeringensfinanspolitik blir kraftfull. Det är av detta skäl som man inomEU ställer upp hindrande regler om budgetunderskott ochstatsskuld. Men Sverige ligger långt över budgettaket. Inteheller statsskulden väntas inom några år bli någon restriktion.Riksbanken förlorar sin makt även om Sverige inför fastvalutakurs. Det skulle ske om vi går in i ERM, vilket är ettformellt villkor för EMU-anslutning. Vid fast växelkurs är detinte säkert att riksbanken kan höja räntan, eftersom detta kankomma i konflikt med kronkursen. Så var fallet underöverhettningen i slutet av 1980-talet.När regeringen då drev en alltför expansiv politik som leddetill överhettning försökte riksbanken höja räntan. Men följdenblev ett starkt valutainflöde som pressade kronkursen uppåt,vilket tvingade riksbanken att backa. Vid fast valuta tvingasriksbanken att ha kronans kurs som främsta mål. Den kan i såfall i regel inte påverka den inhemska stabiliseringspolitiken.

BILDTEXT: Riksbankschefen Urban Bäckström var domare ibudgetförhandlingarna.