Shopparna står pall

Det är inte svårt att måla upp en nattsvart bild när det gäller utsikterna för amerikanernas konsumtion. De kortsiktiga hoten är välkända:

– Ett krig mot Irak skapar oro och osäkerhet.
– De senaste årens börsras kan få ytterligare negativa konsekvenser.
– Konjunkturen vill inte riktigt ta fart. Hotet om en dubbel konjunkturbotten har blivit mer aktuellt under de senaste månaderna.

I USA vände arbetslösheten upp och steg både under oktober och november. Även sysselsättningen sjönk kraftigt i november och december.

Mot den här bakgrunden är det inte förvånande att hushållen har blivit allt mer pessimistiska. I januari föll indexet för hushållens framtidstro till den lägsta nivån sedan 1993.
Hur är det då möjligt att trots allt detta tro på en fortsatt ökande konsumtion? Det främsta skälet är att hushållens finansiella situation är ganska god. Lägg sedan till att konsumtionen fram till nu har stått emot alla negativa faktorer. Den har till och med ökat. Under 2001 ökade konsumtionen 2,5 procent och förra årets uppgång uppskattas till 3,1 procent.

Att konsumtionen har kunnat fortsätta öka beror förstås mycket på den amerikanska ekonomiska politiken. Extremt låga räntor, låg inflation och skattesänkningar innebär att hushållens reala disponibla inkomster har ökat snabbt. Sparkvoten (sparandet som andel av disponibel inkomst) har ökat samtidigt med konsumtionen och ligger nu på omkring fyra procent, betydligt över bottennivåerna på mellan en och två procent. Jämfört med hur sparkvoten såg ut för ett par decennier bakåt är siffran fortfarande låg. Men till skillnad från 2001, när officiell statistik inledningsvis visade att sparkvoten var negativ, är dagens sparande inte uppenbart ohållbar.

Förmögenhetssituationen är inte heller alarmerande. Nettoförmögenheten (tillgångar i form av finansiella tillgångar, bostäder och andra reala tillgångar minus skulder) som andel av inkomsten hade 2001 fallit tillbaka till samma nivå som 1996-1997. Det innebär att förmögenheterna fortfarande låg betydligt över snittet för 1990-talet som helhet, i så fall knappast en situation som skulle utlösa en kraftig ökning i sparandet.

Men tänk om den expansiva penningpolitiken bara har blåst upp nya bubblor på marknaderna för bilar och hus som nu hotar att spricka? Den kanadensiska analysfirman Bank Credit Analyst menar att det inte finns mycket som tyder på det. Den genomsnittliga åldern på bilarna är inte så låg att det finns anledning att tro på ett kommande ras för bilförsäljningen. Belåningsgraden på bostadsmarknaden är inte på topp och ser inte ut att förebåda en krasch. Så kallade affordability index, som visar pris- och finansieringsvillkor i förhållande till hushållens inkomster, visar också att hushållens betalningsförmåga för både bilar och hus ligger högt i ett historiskt perspektiv.
Men vad händer när räntorna börjar stiga? Då blir det förstås tuffare. Å andra sidan har centralbanken ingen anledning att höja räntan förrän ekonomin har vänt uppåt på allvar.