Slut på en epok

Resterna av Ivar Kreugers imperium, huvudägare i SCA, korsägandet med Volvo och Skanska som gick under det smått legendariska namnet “hajburen”, och så maktövertagandet från Sven Hagströmer och Mats Qviberg som i sin tur resulterade i en stor – och mycket framgångsrik – omstrukturering av svenskt näringsliv.

Turerna kring Custos har varit många. Nu är det över.

Morgonens nyhet att Öresund fusioneras med Custos är ingen större överraskning. De senaste årens gigantiska överföringar av kapital till aktieägarna under vd Mikael Nachemsons ledning har gjort att de förvaltade kapitalet krympt så pass mycket att det inte längre lönar sig att driva verksamheten, eftersom förvaltningskostnaderna framstår som höga i förhållande till portföljens värde.

En ledstjärna
Möjligtvis hade de flesta gissat på en ren likvidation av bolaget, men med tanke på att det för sig med stora kostnader i form av exempelvis juridiska tjänster och att aktieägarna dessutom måste betala reavinstskatt för sina aktier är en fusion med Öresund nog det bästa tänkbara alternativet.

Custos har varit en ledstjärna när det gäller att lyfta fram värden i svenska storbolag.

Bråket kring Skanska i mitten av nittiotalet och den där på framtvingade renodlingen av bolaget, bland annat genom tillkomsten av Drott, får till stor del tillskrivas Custos.

Perstorps renodling och den fantastiska skapelsen av Perbio Science likaså, även om schabblet med Pergo drar ner glansen en smula.

Custos har levererat
ASG blev en mycket framgångsrik affär och på senare år betalade sig äntligen det gamla inhoppet i Bilia. Ett par plumpar blev det också i protokollet och några större framgångar i försöket att stycka SCA fick Custos aldrig.

Men ingen kan klaga på resultatet. Säga vad man vill om kortsiktigheten, egenintresset och de höga bonusutbetalningarna – men Custos har levererat.

På tio år har aktien stigit med närmare 500 procent och det borde få vilket börsbolag som helst skämmas eller åtminstone känna avund.

Så vad händer nu?

Custos går in i Öresund. De anställda följer med initialt, men räkna med att ett par försvinner de närmaste åren.

Obelånat Öresund
Och även om de stannar är förvaltningskostnaderna i förhållande till konkurrenterna fortsatt låga. Den gemensamma portföljen skiljer sig inte åt särskilt mycket från Öresunds portfölj, eftersom Custos numera är så litet.

Innehaven i Bilia och Nobia ökar lite grann och Custos stora innehav i Tybring-Gjedde följer med. I Öresund kommer det dock bara utgöra ett par procent.

Öresund är obelånat och har flera köpvärda aktier i sin portfölj, men bolaget handlas inte med någon rabatt, varför de som tror på herrarnas affärsförmåga mycket hellre bör köpa de aktierna som Öresund äger än att köpa just Öresund.

Något oroväckande är den stora exponeringen mot fastighetssektorn. Innehaven i Drott, Fabege, Wihlborgs och Klövern motsvarar 44 procent av portföljen.

Öresund kan gå samma väg som Custos
Men kökstillverkaren Nobia är starkt beroende av husmarknaden och betänk att Bilia sitter på stora fastighetsinnehav och helt plötsligt har investmentbolaget 60 procent av sina tillgångar i fastigheter eller näraliggande investeringar.

Frågan är om det verkligen är den ultimata portföljen.

Portföljen kan dock ganska snabbt likvideras och dyker det upp något spännande har Öresund ett par miljarder att placera för. Det räcker gott så.

Och nostalgiker kan ju trösta sig med Öresund fortfarande är noterat. Men bli inte förvånade om en liknande artikel skrivs om 5-10 år med rubriken “Öresund går i graven”.