Snurrigt värre på Andra AP-fonden

Jag håller på båda sidor i Skandiasåpan. Ja-sidan har mest rätt. Kan delvis förstå nejsägarna som vill ha bättre betalt eftersom Skandia tycks vara i en turn-around-läge. Förstår dock inte dem som i likhet med DN, Aktiespararna och somliga institutioner värnar det svenska. Vad är så svenskt i Skandia?

Men snurrigast i denna såpa är i alla fall Gunnar Larsson, ordförande i Andra AP-fonden. Tillsammans med Första AP-fonden har han pumpat in stora belopp eller motsvarande 44 procent av kapitalet i Christer Gardells fondbolag Cevian som har drivit Sydafrikaaffären.

Nu ångrar sig Gunnar Larsson. Han gillar plötsligt inte färgen på Christer Gardells slips och har bestämt sig för att stödja ett autonomt Skandia. Hans förvaltare som först välkomnade budet från Old Mutual tvingas byta fot efter att ha läst om det i tidningen.

Gunnar Larsson försvarar sig med att Andra AP-fonden inte investerade i Cevian för att de skulle gå in och sälja ut Skandia. Nehej? Exakt varför investerade Andra AP-fonden i Cevian då? För att Christer Gardell är en skicklig industrialist som bygger fina bolag och skapar jobb i Sverige?

Nej, Andra AP-fonden visste nog vad den gjorde när den satsade pengar i Cevian. Gunnar Larsson & Co ville ha bättre avkastning i sin verksamhet via aggressivt aktivt ägande, osentimentala omstruktureringar och kortsiktiga vinster. Det är just det som Cevian har levererat åt sina andelsägare.

Andra AP-fondens vacklande inställning, först var man för Old Mutuals bud på Skandia därefter tog man avstånd från det, beror på att institutionen fallit offer för ett politiskt tryck. Den professionella förvaltarorganisationen sa ja till budet, medan den politiskt influerade styrelsen backade från det.

Gunnar Larsson agerar mot bättre vetande. Det rimliga är att Andra AP-fonden lägger av med att outsourca sin förvaltning till kapitalister som inte faller styrelsen i smaken. Det lär förresten låta sig göras automatiskt. Det skulle förvåna om virrpannorna på Andra AP släpps in i några större riskkapitalprojekt framöver.

Nu har vi gjort det igen: Trissat upp löner och bjudit hundra karriärister i näringslivet på årets egotripp. Affärsvärldens lista i denna tidning över Sveriges 100 mäktigaste under 40 år är lika orättvis som vanligt. Till de odrägliga uppstickarnas stackars arbetskamrater vill jag bara säga: Förlåt oss!

Affärsvärldens konstaterar i veckans nummer att SEB:s köp av BfG Bank i Tyskland 1999 är Lars Thunells stora plump i vd-protokollet. Värdeförstöringen uppgår till närmare tio miljarder. Jag kan inte låta bli att tänka på när jag åkte hiss med SEB-direktörerna i BfG:s skyskrapa i Frankfurt samma dag som de köpte den tyska banken. SEB-folket med Jacob Wallenberg i spetsen var särskilt stolta över att deras nya skyskrapa var sex meter högre än Deutsche Banks skrapa alldeles bredvid. De glada svenskarna verkade tro att BfG-skyskrapan ingick i köpet. Men den uppköpta bankens vd punkterade snart glädjen: “Nein, vårt hus ägs också av Deutsche Bank…”. Inte så konstigt att det gick åt pipan.

Hur är det förresten ställt med posten i Tyskland? I veckan fick jag ett nummer av Affärsvärlden i retur till avsändaren från en utlandsboende prenumerant. Nummer 50-52 från 1994.

Nästa vecka avslöjar vi Sveriges lönsammaste konsulter då Affärsvärlden publicerar standardverket Konsultguiden.