SPECIAL: EUROPAMÄSTERSKAPEN – Holland, Irland, Danmark i topp

Pays-Bas douze points, Holland twelve points, Holland tolvpoäng! Vinnare av Affärsvärldens Europatävling i ekonomi är ettlitet land i centrum av EU inriktat på tranporter, handel ochfinanser. Inget större tvivel om den saken. Den holländska regeringenlyckades efter en krisperiod återställa hälsan i ekonomin. Omprocessen fortsätter, kommer vi sannolikt att finna holländarnapå EU:s standardtopp om några decennier.Konkurrensen i tillväxttävlingen är hård. Irland och Norge ärrent objektivt de senaste decenniernas snabbväxare i Europa. Menbåda är för mycket av specialfall. Irland startade från lågnivå, hade en unikt ung åldersstruktur och satsade stenhårt påutländska investeringar. Det är för mycket av hinnaikapp-effekt. Bär det verkligen ända upp i toppen?

Snabbväxande grannar

Det andra snabbväxande landet, Norge, fann stora mängder oljautanför kusten. Det finns inte mycket att lära från dettillväxtreceptet. Och hur mycket av den höga standarden blirkvar när oljan en gång sinar? Försiktigtvis rankar vi Irlandtvåa och Norge en bit ner, på nionde plats.De båda andra nordiska snabbväxarna, Danmark och Finland, serintressantare ut. Danmark har redan tagit sig upp istandardtoppen. Men den finska ekonomin har på sistone hafthögre fart och fortsätter att ha det. Att finländarna så snabbtkunnat reparera den skada som bortfallet av den gamlaSovjethandeln innebar, indikerar att ekonomin kommit upp i högrevarv. Det blir tredjeplats för Danmark och fjärdeplats förFinland. Storbritannien har brutit sin tillbakagång, men det har bararäckt till status quo på 1990-talet relativt sett. Vi tror attdet blir större utdelning i fortsättningen, och därför finnsdetta föregångsland när det gäller liberalare politik på femteplats. Portugal är nästan en tigerekonomi. Ty uppåt bär det ochtillväxttakten ligger mellan Irlands och Finlands. Även här rördet sig om en stor hinna ikapp-effekt, och generösa EU-bidragbidrar förstås. Sjätte plats räcker det till.Övriga länder är inte så mycket att orda om. Schweiz har hafttvå dåliga decennier, men försvarar ändå en plats i toppenbredvid Norge. Allt står inte väl till i alplandet, och detbehövs nytt tänkande om inte strukturerna ska stelna. Avståndettill ständiga välståndsledaren USA har ökat.Österrike och Tyskland har varit bland de framgångsrika. Menmycket talar för att takten mattas relativt sett.Därmed har vi passerat genomsnittet i tillväxtligan. Det är juprestationer över det genomsnittliga som Affärsvärldenstillväxtliga handlar om. Sverige ligger långt under dettagenomsnitt. Det är bara de positiva prognoserna som räddarlandet från jumboplatsen.

Sveriges position

Sverige har Affärsvärlden med litet god vilja rankat som tolvaföre Belgien, Italien och Frankrike, som alltså hamnat utanförlistan här intill. Vi tror nämligen att avregleringarna runt1990, de hårda rationaliseringarna i exportindustrin ochbudgetdisciplinen bäddat för en bra tillväxtperiod i början avdet nya årtusendet.Men det räcker troligen inte för att återta mer än någon enstakaav de positioner som svenskarna förlorat i EU:s standardliga. Ibörjan av 1980-talet var det bara Schweiz som låg före Sverige.Nu är det istället bara Spanien, Portugal och Grekland somligger efter. Det är en total genomklappning, som liknar den somStorbritannien drabbades av på 1950- och 1960-talen. Den somhade förutspått något liknande under rekordåren på 1960-talet,skulle ha blivit betraktad som mindre vetande.En gång i tiden var Stockholm en vallfartsort för ekonomer somville ta reda på hur tillväxtreceptet såg ut. Amerikanskatidningar berömde på 1960-talet den svenska regeringen förförmågan att styra en lång och uthållig tillväxt. Idag resersvenska studiedelegationer till USA istället, och Sverigeanvänds som avskräckande exempel – även om statsminister GöranPersson kallar detta svartmålning.Men det finns alltså praktikfall i tillväxt även på närmarehåll, inom EU. Den europeiska unionen kommer rimligen att med åren blialltmer lik USA. Det är ju USA:s ekonomiska framgångar som satte fart påEuropabygget på 1980-talet. Men skillnaderna i tillväxttaktkommer att finnas kvar inom EU, även om skillnaderna mellan denförda politiken i de olika länderna allt mer suddas ut. Inte ensUSA:s regioner eller stater växer ju i samma takt, lika litetsom Sveriges landsändar gör det.

Ojämn tillväxt

Eftersom nationalekonomer är utbildade på ekonomisk politik ochär mindre intresserade av företag, tenderar derastillväxtanalyser att ha ett politikerperspektiv. Det glöms lättbort att Europa växer ännu ojämnare om man bortser frånnationsgränser och istället jämför regioner mednäringsgeografiska samband. Det finns ett storstadsområde frånHamburg över Amsterdam, Bryssel, London, Frankfurt till Parissom står för en betydande del av utvecklingskraften. Det finnsockså ett småföretagsbälte runt Alperna som skapat störrevälfärd för innevånarna än på andra håll. Så politik är inteallt. Därför är det alltid svårt att renodla effekter av sådant sombudgetsanering och avreglering. Helt andra effekter kan ju haspelat in. Att driva en ekonomisk politik som håller inflationeni schack är i vår tid det lättaste. Det klarar numera till ochmed Grekland. Verkliga avregleringar och offentliganedskärningar är en svårare uppgift. De möter större motstånd,och resultaten i form av bättre tillväxt tar längre tid attåstadkomma. Detta illustreras väl av det brittiska exemplet.Teckningarna av vinnarekonomierna, som börjar på nästa sida, kandärför bara göras med några snabba penndrag. Vi har försökt vägain de strukturella historiska förhållandena.