Staten startar nörddagis

Det var uppenbart att Signaturens unge vän i internetbranschen, den briljante Jerker Cyberborn, var på ovanligt gott humör denna söndag. Helgen innan hade han modstulet räfsat ihop fallfrukten. Denna soliga eftermiddag patrullerade han i stället tomten brett leende och spetsade nyfallna äpplen på en nytäljd träkäpp, med vilken han sedan slungade äpplena mot komposten.

– Åtta träffar av tio! Nästan som i förfjol, gamle granne, hojtade ynglingen upplivat och med den bleka nördhuden rodnande av ansträngningen.Det var uppenbart att den friska villaförstadsluften gjorde honom gott. Men Valör misstänkte att det var någonting mer som framkallade hälsans rosor på IT-geniets kinder och fick hans tjocka glasögon att imma.

– Du kan inte dölja någonting för mig, unge man, replikerade Signaturen. Vad är det som har hänt?

– Minns du mitt företag? undrade Cyberborn.

– Om jag minns ditt företag? Vilken fråga! Ingen som över huvud taget har varit aktiv på börsen kan väl ha missat din illustra internetkonsultresa, svarade Valör. En trist historia.

– Jo, tills i fredags eftermiddag i vart fall.

– Vad har hänt? Har några institutionella stormoguler gett dig en påse pengar som ska hålla dig över vattenytan i förhoppningsvis ytterligare ett halvår?

– Bättre upp! Mycket bättre upp. Jag har blivit statsanställd!

– Så du tog det där jobbet som webbmaster på skogsvårdsstyrelsen som jag tipsade dig om?

– Lustigt att du skulle nämna skogen. Du kanske minns att det var en skogsaffär på gång i fredags?

– Säg inget mer om det där eländet. Jag är, som du vet, emot allt vad socialisering heter. Och den där krumbukten med Assidomän är mer än jag orkar med, kved Valör.

– Jag håller med, medgav Cyberborn. Men det var där det hela började. Någon på näringsdepartementet började nämligen fundera efter det att planerna på budet offentliggjorts. Han ställde sig den berättigade frågan: Varför skall staten äga just skogstillgångar?

– Jag undrar om jag vill höra vad han kom fram till, kontrade Signaturen, alltmer fylld av avsmak inför den statliga näringslivspolitiken.

– Men det handlar inte om skog. Det behövdes bara två nattmanglingar med departementsledningen och statsrådsberedningen innan han fick igenom sin idé. Den offentliggörs på fredag i nästa vecka. Men jag kan redan nu berätta att det blir en storståtlig statlig satsning på IT.

– På IT? Vad är det nu som har hänt?

– Staten tog hand om efterbörden till varvskrisen. Den omstöpte stålindustrin och gjorde i alla fall ett försök att strukturera om skogen. Den fångade de fallande bankerna och fastighetsbolagen. Nu tar den greppet om nästa krisbransch, “ny ekonomi”-bolagen. Någon i bestämmande ställning har tydligen insett att de viktigaste svenska naturtillgångarna inte längre är gamla, tysta furor, utan unga, extroverta IT-entreprenörer. Jag får visserligen ingen Ferrari som tjänstebil. Men det blir läckra lokaler. Statliga Vasakronan har, som du vet, socialiserat fastigheter på Hötorget och i Kista. Vi kommer att vara ett par tusen unga konsulter, nätverksmästare och bredbandsfrälsare som jobbar i det nya Svenska Framtids AB, SFAB. Det kommer att sitta någon höjdare från finansdepartementet i styrelsen. Men det är ju de flesta av oss redan vana vid i form av Erik Åsbrink, förre finansministern, du vet. Vi kommer att ha avtalsenliga löner. Och vi får optioner på utförsäljningen om fem år – för då skall SFAB göras till en folkaktie – och fri cola dygnet runt. Mitt gamla bolag köps upp till ett pris som i vart fall ligger högt över börskurs och bildar ett underbolag till SFAB. Och vet du vad som är bäst av allt? Min titel. Jag blir under struktureringsperioden “byrådirektör” för mitt eget bolag: Fet-på.com, ett bolag i Svensk Framtids AB.