Stressade förvaltare

Kapitalförvaltningsområdet, som utgör både vanlig fondförvaltning och skräddarsydd förvaltning av större belopp, är en framtidsbransch. Befolkningen i industriländerna blir allt äldre, samtidigt som de avreglerade pensionssystemen gör att enskilda måste stå för en allt större del av sparandet själva. Men det är många som vill vara med och slåss om kakan samtidigt som inträdesbarriärerna är relativt låga. Det pressar priserna på skräddarsydd (diskretionär) förvaltning främst vad gäller större uppdrag. Detta, tillsammans med den ihållande börsnedgången, gör att omvandlingstrycket i branschen är högt.

På riktigt stora uppdrag är förvaltningskostnaden nu nere i 0,20-0,30 procent av förvaltningsvolymen. Det kan jämföras med 0,5 procent för privatpersoners räntefonder och 1,20-1,50 procent för aktiefonder. Effekten har blivit att varje portföljansvarig tvingas ta på sig fler och större uppdrag. Därför väljer nu allt fler institutioner att köpa fonder i stället för att upphandla skräddarsydd förvaltning.

Skapa skalfördelar

I den hårdnande konkurrensmiljön satsar en del förvaltare på att bygga volym genom köp, breddat produktutbud och nya tjänster. Andra koncentrerar sig i stället på nischer.

Skandia sålde sin kapitalförvaltningsrörelse till Den Norske Bank i hopp om att skapa skalfördelar. Men frågan är om skalfördelarna verkligen är så stora som branschen hävdar. I alla fall är det svårt att hitta belägg för detta. Omorganisationer, köp och fusioner gör det besvärligt att följa utvecklingen i bolagen. I Föreningssparbankens förvaltare Robur ökade till exempel kostnaderna snabbare än intäkterna under perioden 1996-1999 trots att utvecklingen borde ha varit tvärtom. Förklaringen var alltför höga ambitioner, i form av nyanställningar, nya produkter och andra satsningar.

Nu gäller det att fokusera på lönsamheten. Det har inte minst SEB, den svenska bank som profilerat sig hårdast inom kapitalförvaltning, fått erfara. SEB har vuxit kraftigt sedan strategin slogs fast 1997 att banken skulle vara en ledande kapitalförvaltare i Europa. Tillgångarna under förvaltningen har ökat från 200 miljarder kronor till nära 900 miljarder 2001. Men den gamla visionen om att ha europeisk räckvidd och 2 500 miljarder i förvaltat kapital till 2004, som fastställdes 1999, gäller inte längre. Nu är visionen i stället att vara ledande i Norden.

SEB skär ner

Om det ska ske under lönsamhet, vilket väl måste vara ambitionen, behövs krafttag. I SEB Invest, där merparten av bankens förvaltning sker, var kostnaderna i förhållande till intäkterna höga 63 procent 2001. SEB ska koncentrera resurserna till färre platser geografiskt, minska personalen – även fondförvaltare – och prioritera bland IT-projekten. Banken ska också försöka sälja sina fonder mer med externa distributörer och även erbjuda sina egna kunder externa fonder.

Den nymornade kostnadsmedvetenheten innebär att dörren har öppnats för strukturaffärer. Prislapparna på kapitalförvaltningsverksamheterna har sjunkit väsentligt. Detta var en anledning till Skandias affär – bolaget ville passa på medan man fortfarande kunde få ut en hygglig slant. Räkna därför med fler affärer framöver.

Tänkbara köpare är främst Nordea, som uttryckligen sagt att man vill köpa andra förvaltare om det, som det heter, är kostnadseffektivt. Andra tänkbara köpare är också SEB och Föreningssparbanken. Salus Ansvar Öhman och HQ.SE Fonder är de som i första hand framstår som uppköpsobjekt.