Strömavhopp från ordförandeposter

CW Ros ställer inte upp för omval som styrelseordförande i internetkonsulten Framfab i samband med den kommande bolagsstämman. Därmed blir han ytterligare en i raden av de näringslivsrävar som kom in i den nya ekonomins bolag för att bringa ordning i kaos – men som nu kastar in handduken.

Som förklaring till sitt avhopp anger CW Ros i DI dels att uppdraget tagit ”ovanligt mycket tid”, dels att det är ”naturligt efter all turbulens och efter det att Framfab gått in i en ny fas i och med alliansen med EDS”. Ryktet säger dock att han tröttnat på mediecirkusen runt bolaget och nu ser sin chans att kliva av i och med att EDS representanter tar plats i styrelsen och därmed axlar ansvaret för bolagets strategiska utveckling.

CW Ros engagemang i Framfab har visserligen sammanfallit med en allmän internationell kollaps i IT-sektorn, men det finns även bolagsspecifika plumpar i protokollet som till exempel förvärvet av Guide – som i efterskott kallats en ”fiaskofusion” och vars verksamhet i princip har sålts ut igen. Hans förehavanden i Framfab kan dessutom ses mot bakgrunden att han är en av dem som idag anses bära ansvaret för Ericssons kris. I egenskap av finanschef och vice VD var han medlem i telekomjättens ledning under 1985-1999 vilket omfattar de år då de strategiskt felaktiga besluten runt mobiltelefonverksamheten togs.

När han nu kliver ur Framfab är han dock i gott sällskap. Bara den senaste månaden har såväl Adcores styrelseordförande Christer Jacobsson samt Björn Nordstrand, innehavare av samma titel på Icon Medialab, gjort samma sak. Och dessförinnan tvingades Ulf Dahlsten, även han med ett digert förflutet i den gamla ekonomin i bagaget, lämna VD-posten på Icon.

Ett knappt halvår tidigare hade även Jan Carlzon, en av Sveriges mest mediala affärsänglar och den som tidigast gav sig ut i den nya ekonomin, lämnat ordförandeklubban i sammanslagna Mandator/Cell efter vad som fortfarande betraktas som en fiaskoartad fusion.

Orsakerna till de olika avhoppen varierar. Den enda som öppet erkänt att det har med egna prestationer att göra är Björn Nordstrand som i flera intervjuer medgivit att han misslyckats med att tillsätta rätt ledning och på så vis få bolaget på rätt köl.

Att en stor del av ansvaret för bolagens nuvarande krissituationer faller tungt på samtliga ”affärsänglar” är dock en allmän åsikt bland marknadens aktörer. Den industriella och strategiska kompetens de skulle tillföra har hittills lyst med sin frånvaro, och deras respektive bolag blöder fortfarande ymnigt.

”Generellt sett kan man säga att inte ens näringslivets riktiga veteraner kunde förutse det fall i marknaden som skedde. Deras möjlighet att stå emot de orkanvindar som blåste upp IT-sektorn internationellt var näst intill obefintliga”, säger Peter Malmqvist, aktiestrateg på Aragon.

”Däremot är det konstigt att de väljer att kliva av när krisen är som värst. Spontant känns det lite fegt att de inte stannar och lotsar bolagen genom svårigheterna. När det krisar i de stora börsbolagen är det högst ovanligt att man byter ut styrelsen först, se bara på Ericsson där ägarna uttryckligen givit sitt stöd åt sittande ledning och ordförande.”

En annan och betydligt hårdare dom är att de för ett år sedan så upphaussade IT-bolagen blev näringslivsrävarnas genväg till ytterligare en glansperiod i medierna, och att deras delaktigheten i bolagen blev deras inträdesbiljetter till en modernare värld och den nya ekonomin.

”En tilltänkt funktion var sannolikt att agera dörröppnare och genom sitt nätverk leda bolagen till stora affärer. Att döma av bolagens finansiella situation idag har de inte lyckats särskilt bra på den punkten”, säger Bo Fredriksson, IT-analytiker på Aros Maizels.

”En annan förhoppning var att de skulle lyckas göra företagens frontfigurer mer börsfähiga. Idag är många av dessa helt ute ur bilden, vilket också kan tas som belägg för att ’veteranerna’ inte tillfört det de skulle.”