Tack ännu en gång Churchill!

När man inte vet hur man ska inleda en krönika går det alltid att dra till med Winston Churchill. Han skrev som bekant att demokrati är det sämsta statsskicket, bortsett från alla andra kända system. Något liknande kan jag känna för den svenska bolagsstyrningsmodellen med röststarka och röstsvaga aktier. Kanske inte perfekt, men visa mig något bättre. I många länder som saknar röstdifferentierade aktier skapar styrelser och ledningar i stället komplicerade korsäganden eller så kallade hajburar med olika ägarstiftelser. Syftet är att skydda bolaget från att bli uppköpt av konkurrenter eller övertaget av företagspirater, men en vanlig bieffekt är att bolagen blir mätta och trötta.

I USA och Storbritannien saknar många stora börsbolag tydliga huvudägare. I stället toppar fonder och pensionsbolag ägarlistan med bara några få procent av aktierna var. Dessa institutionella ägare vill kunna sälja sina poster med kort varsel och därför sitter de inte i styrelser och drar sig för aktivt ägarskap. Ingen vet förstås hur det hade gått för Astra och ABB om de hade varit kvar i svenskt ägo, men nog ­slutade de glänsa sedan de flaggats ut.

Fjärde AP-fondens vd Mats Andersson sa i en intervju i Affärsvärlden i våras att den överavkastning på 5–6 procent som Stockholmsbörsen har genererat historiskt, förklaras just av vår modellen med tydliga, aktiva huvud­ägare i de flesta företag. Och den modellen vilar i mångt och mycket på systemet med A- och B-aktier.

Visst går det åt skogen även för ägarstyrda bolag ibland, men känslan är ändå att det sker mindre ofta. Och nu ­verkar det faktiskt som om detta system, som för bara några år sedan hotades av EU, vinner anhängare utomlands (se sid 14). Jag vet inte vad Churchill hade tyckt om den saken, men jag är i alla fall tacksam för att han hjälpte mig. Igen.

Sjuk frånvaro

Den skenande sjukfrånvaron avhandlades i Godmorgon, världen! i söndags. Åter tuggades teserna om ökad stress som en huvudorsak, trots undersökningar som visar att stressnivån hos de anställda är konstant. PM Nilsson på DI:s ledarsida har en intressantare idé, nämligen att det är dags att återföra huvudansvaret för den egna kroppens och själens väl­befinnande till individen, på samma sätt som det faktiskt fortfarande fungerar med ­munhygienen.