Telefonsamtalen som kan fälla Nordbankenmäklaren

I den förundersökning som ligger till grund för åtalet återges flera samtal med kunder, vänner, familj och pojkvännen – som även han arbetade i banken. Materialet tecknar bilden av en kvinna som tycks mer än väl medveten om att hon försatt sig själv i en minst sagt svår situation. Här nedan återges några av samtalen, delvis eller i sin helhet.

Den 13 mars 1997 klockan 16.18 avslöjar mäklaren under ett telefonsamtal med sin väninna x att:

– jag har gjort dåliga affärer liksom. När jag inte har ordrar så kör jag själv.

– – – – – –

Den 29 januari 1998 klockan 10.12 avslöjar mäklaren följande när väninnan x frågar:

Väninnan Det har gått bra med ditt slirande? Mäklaren Mitt slirande? V Ja, med dina affärer M Nä absolut inte V Men det har gått upp i USA? M Ja men jag ligger åt andra hållet V Oj då M Det har gått asdåligt V Och du har inte tagit upp det med din chef heller? M Nä… nä, det är bara så. Jag är en jävla idiot V Ja M Och jag kommer att förbli det till jag hamnar i fängelse (skrattar)

– – – – – –

Den 30 januari 1998 klockan 17.59 ringer mäklaren upp samma väninna igen:

M Så jag kunde ändå göra en liten affär på 100 och inte förlora nånting V Ja M Sen så kommer dom bli förbannade på backoffice, men det är en annan grej V Mm M Det skiter jag väl i här V Vad ska du göra nu då? M Ut och supa V Ja M Sitter här och dricker lite champagne V Mm, vadårå, är det fest eller nåt? M Ja, hörde du? V Nä M Det small här i bakgrunden, nä för vi gjorde så bra affärer igår V Mm M Vad dom inte vet var att det var för jag gjorde 200 000 Ericsson som vi inte tjäna nåt på (fnissar) V (fnissar) – – – – – –

Torsdagen den 2 april 1998 klockan 11.15 utspelar sig följande dialog mellan mäklaren och en kund i samband med en affär med Skandia-aktier. Läget är uppenbarligen prekärt för Karin:

Kund Yeah, no problem. It’s no problem. Listen, be, be strong and… and life is not always pink and…I can tell Mäklaren (skrattar) Certainly not now K I can tell you… M I more need a Magnum 44 to my head than anything else I guess (skrattar) – – – – – – – –

Samma dag klockan 15.56 i samtal med en annan vän:

Mäklaren Då är vi två (skrattar) Ja, precis, nämen jag kanske snart gör nånting om man säger så (skrattar) Vännen Jaha, om det går ner mera M Ja, det är riktigt uppfattat (skrattar) V Okej M Det är nämligen bara åt det hållet jag gör saker nu för tiden (dvs. blankar – med hopp om att kursen skall gå ner) V (skrattar) M Vilket står mig dyrt oftast V Ja, ja, men man får prova den strategin där också M Ja, fy fan, bara det inte kostar mig jobbet V Hoppsan! M Ja, jag är fortfarande inte ute ur det här (viskar) V Har du rullat det framåt? M Ja, i tre veckor nu, men det… nu börjar dom komma på det V Okej M Så att ehm… jag sitter äckligt knepigt till kan jag säga V Du vill att det ska ner jättemassor M Ja, inatt (skrattar) Det är kört, alltså, jag måste fixa till det den här veckan

– – – – –

Fredagen den 3 april 1998 klockan 9.37 får mäklaren ett telefonsamtal från sin väninna i samtalen ovan igen. Följande dialog utspelar sig:

Väninnan Är du fortfarande inne i det där? Mäklaren Jamen jag har inte kommit ur det! V Nämen Gud, vilket helvete M Ja, det är fruktansvärt, och det här var liksom den sista dan, nu gick det inte längre… Så att jag vet inte vad jag ska göra V Hur mycket pengar har du förlorat på den här kunden då? Är det med… kan du… M Äh…………… V Är det många miljoner? M Ja V Oj… Åh Herregud… M Det fanns en chans då, att det gick ned igår, och så går det liksom till V Gud va hemskt! M Ja, nu… det är liksom helt kört nu. Jag vet inte vad jag ska göra V Jag tycker jag du ska gå in och prata med din chef omedelbart! Blanda in några andra… M Jag har gjort det, nämen jag gjorde det igår, jag gick in och sa… fast jag sa liksom inte exakt som det var utan jag sa att jag har leveransförseningar på det här, på grund av att dom vill handla på ett visst sätt som han vet att dom har gjort………….. och… är det så att dom inte kommer så måste jag köpa in dom här aktierna V Mm M Och det var han med på liksom, så att… jag har… sa i alla fall att… V Och då har… löser det sig eller? M Ja, då kom… det ..liksom, jag kan ju alltid skylla på det V Mm M Men det hade ju varit bättre liksom om det fixade till sig V Ja, ja men då är det ju inte så farligt då… jag menar… M Jo… ah… ah… det är liksom, jag vet inte x… jag kan inte ta det här V Nä, jag förstår Se vidare i utskrivet telefonsamtal. – – – – –

I ett annat samtal säger mäklaren till en annan väninna hon inte kan berätta om dessa saker för sin pojkvän:

Mäklaren: Men jag har …en gång och det gjorde honom mer ont än gott.

Vad mäklaren refererar till får antagas vara en tidigare reaktion från pojkvännen, den den 4 december 1997 då följande replikskifte har skett:

Pojkvännen Du är inte klok! Du måste sluta! Jag har sagt till dig! Mäklaren Jag vet att du skulle skälla på mig ….. P Dåre! M 313,5 P Valla, valla, valla, valla, valla ……. M (Skrattar) P Solvalla!

”Det är uppenbart att pojkvännen hade upptäckt att mäklaren spelade ett högt spel i sin aktiehandel och att hon tog stora risker som om det vore som att spela på Solvalla”, skriver Ekobrottsmyndigheten. – – – – – –

Vid ett annat tillfälle ringer mäklaren upp sin pappa som befinner sig i Stockholm. Följande dialog utspelar sig:

Pappan svarar med sitt namn Mäklaren Ja, hej pappa, det är x P Hej du M Du P Ja? M Nu ska dom banda mej med kunden… Vad ska jag göra? Ska jag erkänna nånting? P (suckar) Vilken kund? M Den här som inte skriver på, eller ska jag bara spela cool? P Den andre Stanley? M Nä, den andra Fundabel P Nä, jag tycker inte det, har de…får du tag i honom då? M Dom har fått tag på honom ja P (suckar djupt) Jag vet inte, Karin… ehm… M Okej P Jag… eh, det är möjligt att du ska prata med nån chef och va ärlig då M Mm P Kan, var är du nånstans? M På jobbet P Ja… eh… Jag tycker att det är fel… ehm… M Vadå? P För, avslöjar han nånting i bandningen tror du? M Vad sa du? P …….han kommer bara neka det? M Han kommer bara neka, ja P Ja, men gör det då… Eh… M Vad ska jag göra sa du? P Var med i bandning då

– – – – –