Krönika Konsumtion
Thunholm: Julsagan om Sooners och Boomers
Vi är i advent. Snön gnistrar och elpriset skjuter i höjden. Önskelistor skrivs. En av de finaste historierna jag vet, är den där om julafton 1914 då franska, engelska och tyska soldater steg upp ur skyttegravarna och sjöng Stilla Natt, lirade lite fotboll och hade några timmar av mänsklighet i det helvete av frusen lera som de befann sig i.
För länge sedan, långt innan 1914 till och med, när människan fruktade Gud, innebar advent fasta i fyra veckor innan jul. Nu är det snarare motsatsen till fasta, väl? Julbord, julfester, julfika, julmat, julöl. Det är verkligen inte konstigt att vi har slutat frukta Gud, det är ju så himla trist med fasta. Och vi är rationella människor. För all del, det finns hurtiga karriärister som ägnar sig åt periodisk fasta. Men då är inte syftet något så ytligt som att i ödmjukhet inför något större, avhålla sig från det världsliga och tänka på Jesu lidande. Nej då handlar det om att hålla underhudsfettet under 3% så man kan springa milen på 40 minuter.
OREALISTISKT MED PRATANDE ORM
Vi har en konstig syn på tro överlag i det här landet. Det kanske svenskaste som finns är att tro på ”något”, bara inte Gud. Kanske naturen? Kanske currykryss och energifält? Sociala medier säger mig att kvinnor tror på horoskop och att män tror på kryptovalutor. Jag vet inte. Kanske har du läst bibeln och tänkt ”vad orealistiskt” när Gud skapar världen. En orm som pratar? Adam blev 930 år? Overkligt!
Det finns andra skapelseberättelser, som är lättare att acceptera, för att de är mindre grandiosa och mer fyllda av tillkortakommanden och rena dumheter. Till exempel berättelsen om grundandet av Oklahoma City.
Där Oklahoma ligger nu, låg för tvåhundra år sedan ett område som kallades Indian Territory. Det var mark som stammar ur den amerikanska ursprungsbefolkningen levde på, om än inte frivilligt. De var dittvingade från olika håll av den federala regeringen, för att ge plats åt vita som ville ha marken. Under det amerikanska inbördeskriget tog de här stammarna parti med konfederationen av sydstater, eftersom de själva hade rötter i de staterna – och dessutom höll svarta som slavar. Efter krigets slut beslagtog den federala regeringen helt sonika marken. Människorna som blivit drivna hit mot sin vilja, drevs nu härifrån mot sin vilja. Den delen av Indian Territory fick benämningen Unassigned Lands, alltså ”landet som inte tilldelats någon”.
THE LAND RUN OF 1889
Naturligtvis skulle inte en landyta stor som Korsika, med bördig jordbruksmark, fortsätta vara tom på människor särskilt länge till. Vita nybyggare från Kansas och Texas började snart göra räder in på Unassigned Lands för att göra delar av det till sitt – men de kördes ut igen. Samtidigt lobbades det i kongressen för att befolka marken och bygga tåglinjer genom territoriet. Ledaren för rörelsen var David L. Payne och hans Boomer Army. Dessa ”boomers”, som de kallade sig fick till slut som de ville. Marken skulle delas ut. Och det skulle ske genom att låta folk ställa upp sig på gränsen till området och på en given signal, vid lunchtid den 22 april 1889, lägga beslag på en jordlott någonstans i området. Denna lott var på 65 hektar på åker- och skogsmark och mindre i de områden som skulle bli städer.
När väl tiden var inne för the land run, som eventet hette, stod människor i flera led längs nästan hela gränsen. Några hade seglat från Liverpool och Hamburg för att vara med. Andra hade annonserat i tidningar i New York och Chicago om ”att träffas, bilda en allians, göra upp en plan, åka till Oklahoma – som det kallades nu – och kapa åt oss lite mark”.
Det blev, naturligtvis, total kalabalik när signalen kom. Folk red, sprang, åkte kärra efter häst eller åsna över prärien. Många vagnar gick sönder direkt, eftersom de inte var terrängfordon. De dumpades då. Folk sköt med revolvrar och gevär för att jaga på hästar, vissa råkade träffa andra människor, hästar dog av utmattning.
FUSKANDE SOONERS
Samtidigt hade en hel del människor tjuvstartat, i synnerhet på platsen för huvudstaden. Folk klättrade plötsligt upp hur hålor och ut ur övergivna vagnar och hoppade ner från träd. Någon kom, sägs det, med luftballong. Dessa fuskare, som fick namnet Sooners var med och mutade in stadsmarken och hade planerat staden redan. När sedan andra kom fylldes inmutningarna på tills staden var ”fylld”. Efter en tid av utredande kring vem som fuskat och vem som förtjänat sin stadsmark, hade man en stad – och ändå inte. För allt som fanns var angränsande privata tomter. Svaret på Leif Östlings fråga om vad fan man får för pengarna – som vägar, torg, parker och annan infrastruktur – fanns inte.
Städer brukar sällan grundas på det sättet. När man till exempel säger att Borås grundades 1621 var det ingen land run i Västergötland. Staden växte upp över tid. 1621 fick man stadsprivilegier, men det är en juridisk term som möjliggjorde handel. Det har inget med hus och människor att göra.
Den här texten började med att prata om advent och juletider. Och på sätt och vis är Oklahoma City med sina Boomers och Sooners snarare en julsaga än en skapelseberättelse. Den fångar ganska mycket av känslan i det här glappet mellan Black Friday och nyårsafton. Folk står beredda och kräver tillträde, utanför butiker och webbutiker. Startskottet går, hästar skenar, folk skjuts av misstag, dammet fyller öknen och fyller Zalando och Elgiganten.
OH JOE! HERE’S YOUR MULE!
Det där med Stilla natt runt skyttegravarna är förresten sant. Det låter nästan för bra. Men det hände, i Flandern. De sjöng, spelade fotboll, begravde sina döda och pratade om hur jävligt kriget var och hur trötta de var på det.
Förresten, en grej till om Oklahoma City. Den allra första natten, när tröttheten segrat över tumultet och allt är tyst, ropar någon med stark stämma ut i tystnaden: ”Oh Joe! Here’s your mule.” Den till synes slumpmässiga repliken upprepas av någon. I en kedjereaktion börjar den vandra runt i tältstaden. ”Oh Joe! Here’s your mule”, blir till en sång. Till något som knyter ihop människorna där ute. En sång som försiktigt stiger fram i natten och sedan bara ökar i styrka:
Stilla natt, heliga natt / Alles schläft, Einsam wacht / nur das trautige heilige Paar / holdet Knaben im lockigen Haar / Kristus till jorden är kommen / Oss är en frälsare född!
Någonstans kraschar en server. En betaltjänst lägger ner sina vapen. Jag tittar upp i natten och möts av en miljard stjärnor som ser på mig och synar min karaktär. Jag säger till dem att jag ska fasta nästa år. Och så ropar jag, mot himlen: Oh Joe! Here’s your mule!
Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.