Vad gör egentligen Universums Byråchefer?

Timmarna efter den fruktansvärda jordbävningen i Nepal hade radion fått tag på fyra svensktalande ögonvittnen. En var student, ute på grand tour. En annan var biståndsarbetare, engagerad i den nepalesiska landsbygdens utveckling. En tredje deltog i en internationell tatueringsmässa. En fjärde var tjänsteman i FN:s klimatpanel, IPCC, i Katmandu av okända skäl. Av det lilla tvärsnittet av nutidens västerland var det klimattjänstemannen som fångade mitt intresse.

Det är slående hur ofta det dyker upp tjänstemän av det där slaget, när Sveriges Radio behöver en svensk. Varhelst i världen där en snabb rapport hem är nödvändig, verkar det finnas representanter för något mer eller mindre obskyrt EU- eller FN-organ. Alternativt för någon NGO – Non-Governmental Organisation – som, trots förkortningen, lever i symbios med statliga och överstatliga myndigheter. Tjänstemännen är alltid välformulerade, välinformerade och professionella. Efter att ha givit sina pratminus sjunker de åter under horisonten, tillbaka till en värld som vi andra bara anar.

Om man, likt Voltaire med ”Candide” efter jordbävningen i Lissabon 1755, skulle låta katastrofen i Nepal resultera i en samtidsroman, skulle den internationelle klimattjänstemannen vara den bästa huvudpersonen av de fyra. Studenten är uttjatad, biståndsarbetaren en stereotyp och tatueraren bara poänglöst absurd. Men med klimattjänstemannen kunde man gestalta spänningen mellan känslolös natur och inkännande kultur. Och framför allt representerar han en hel samhällsklass, som vi vet alldeles för lite om.

Det finns gott om beskrivningar av Universums Härskare – finansmän, presidenter och oligarker – men nästan inga av dessa Universums Byråchefer. Det är märkligt, för även om det hör till god ton bland tjänstemän att smälta samman i ett ansiktslöst kollektiv, är Universums Byråchefer inte alltid blyga.

Jag var just i Rom. Där har FN-organet FAO fått bygga ett jättelikt kontorskomplex, mitt i lämningarna av den antika staden. En del karriärsteg i den här världen blir nyheter, som när Thomas Östros nyligen utlämnades till IMF. Rätt många av oss känner folk som finns eller har funnits i detta exotiska landskap av kraftfulla förkortningar. Det händer att de berättar anekdoter ur sin märkliga vardag. En av mina bekanta erkände att han hoppade av karriären som Universums Byråchef därför att han hade kommit till ett vägskäl: Den generösa ersättningen, de extremt låga skatterna och den av arbetsgivaren betalda paradvåningen skulle aldrig kunna matchas i Sverige. Det var sista chansen för honom att förmå sig att lämna den gyllene exilen.

Det är alltid uppfriskande att få förfasa sig över oskäliga förmåner, men det är inte det som intresserar mig. Jag är intresserad av Universums Byråchefer som klass. Vad spelar de för roll? Är de Axel Oxenstierna eller Gustaf Raskenstam? Hur mycket makt utövar de? Är de idealister, rent av ideologer? Eller är de opportunister, som låter politikerna bestämma så länge den egna födkroken är säkrad? Är de en konservativ kraft, eller en radikal lobby? Underminerar de demokratisk kontroll, eller är de stabiliteten som gör demokratisk kontroll möjlig? Är de bara klienter i ett försörjningssystem? Vad händer med deras värderingar, efter ett par decennier som Universums Byråchefer?

Allt jag anar om Universums Byråchefer är att de lever på helt andra premisser – ekonomiska, men också sociala och kulturella – än vi andra. Och det enda säkra är att de alltid finns på plats för att ge en professionell kommentar till varje katastrof.

Borde vi inte skicka en upptäcktsresande, för att kartlägga deras märkliga skuggvärld? Den kan ju ha med vår att göra.

Det som mäts blir gjort

Den vid det här laget klassiska modellen för makthavare i skuggan är förstås sir Humphrey i tv-serien ”Yes, Minister”, som går i repris på Axess TV. Men sir Humphrey hade trots allt ett land att styra. Så konkreta uppgifter är ovanliga bland Universums Byråchefer, vars uppdrag ofta är vaga och svåra att utvärdera, för andra än dem själva.