Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!
Vad trevligt att du vill logga in. Vi ser att du inte har ett aktivt konto. Var vänlig kontakta kundtjänst: 0770-457 102

Han tjänade hundra miljoner – lämnade finansbranschen

2015-12-11 07:00
Foto: Jan Glevén

Karl-Mikael Syding var framgångsrik fondförvaltare i Stockholm på Brummer & Partners. Men för ett år sen fick han nog och sa upp sig. Nu har han börjat ett helt nytt liv.

Karl-Mikael Syding klev av karriären som framgångsrik fondförvaltare för ett år sen. Han hade då tjänat över 100 miljoner kronor, det räcker att leva på resten av livet.

- Poängen med att säga upp mig var att jag inte skulle göra någonting säger Karl-Mikael Syding.

Så har det dock inte riktigt blivit. Mellan hundpromenader och gymbesök skriver Syding även mycket på sin blogg som har fått det italienskklingande namnet Sprezzaturian. Namnet syftar till att få svåra saker att se enkla ut ”hard made seem easy”. Han liknar begreppet med filmhjälten James Bond. 

- Han är expert på politik, kampsport, vetenskap och bra på kvinnor. Han kör bil väldigt snabbt och kan allt om mat och vin.  

Trots framgångarna som hedgefondförvaltare på Brummer & Partners med fonden Futuris tyckte Syding aldrig att ekonomi var särskilt intressant. Funderingar på att sluta i branschen kom redan vid millennieskiftet. Yrkeskarriären har till stora delar präglats av revanschlust. Att visa att han duger. Som barn var han mobbad för att han hade en konstig dialekt från Jukkasjävi uppblandad med skånska. Så han gick sin egen väg.

- Nu har jag visat tillräckligt och kan slappna av och vara mig själv. 

Syding beskriver sig som ett problembarn som slogs och struntade i skolan. Hade det inte varit för en förstående far som såg att sonen behövde någon form av stimulans hade det kunnat sluta illa. Allt vände när han fick sin första dator som han lärde sig programmera på. Det formade honom till att bli mer disciplinerad och noggrann.

- Jag minns att min pappa en gång påpekade hur genomrutten jag var. Därför såg jag till att jag inte skulle vara det.

Betygen i skolan var inte så bra, men så erbjöd  fadern pengar för höga betyg  För de första tio ämnena i högstadiet med högsta betyg fick han 50 kronor. Från och med det tionde 500 kronor. Det var de överskjutande betygen som det var värt att kämpa för, men samtidigt de ämnen som inte var de mest omtyckta.

Och runt  fjorton års ålder togs ett annat viktigt beslut.

- Jag valde att inte dricka alkohol eller röka.

Även detta mot löfte om belöning. Om han stod sig fram till 18 skulle han få 2000 kronor (indexjusterat blev det till slut ca 4000 kr) Mot slutet var det dock inte summan som var det avgörande utan mer prestige i att klara vadet.

Det strävsamma och nyktra livet förde Karl-Mikael Syding till Handelshögskolan i Stockholm efter gymnasiet. Därefter väntade alltså en karriär i finansbranschen.

Men Syding har sedan länge närt tankar om att bli lärare då han såg det som en utmaning – men samtidigt givande - att lära ut sådant som andra hade svårt för. Detta intresse har också lett till ett besök på en skola i Vietnam som en av hans vänner driver. Det har blivit ett angeläget projekt som Syding också bidrar med kapital till för att utveckla.

- Det hade såklart varit bättre om jag hade gått rakt på sak och gjort det jag ville från början.

Funderingarna har han sammanfattat i en levnadsmodell som är tänkt att presenteras i en bok någon gång under nästa år. Det handlar i korthet om att ta sig från nuet till sitt mål, direkt från punkt A till punkt B utan att göra en omväg med en lång karriär.

- Tänk ut vad punkt B är, då blir det en stark drivkraft som ger dig motivation för att komma dit du vill.

Om målen inte är väl definierade är det lätt att gå bort sig i karriären och bli kvar där. Man tackar ja till befordringar eller börja tävla i en statusjakt med grannarna. Om omvägen till B blir för lång finns risken att glädjen försvinner på vägen eller att punkt B aldrig nås.

Hunden Ronja, en blandning av schäfer och doberman, springer till synes outtröttligt runt i Humlegården i Stockholm under intervjun. Hon jagar en boll som Syding kastar lika outtröttlig. En omplaceringshund som han fattade tycke för i samband med ett besök på Hundstallet i Åkeshov och som han en vecka senare adopterade. Till slut börjar Ronja få nog. Hon lägger sig platt på magen och flämtar i väntas på att husse ska börja vandra hemåt.

Jan Glevén

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom