Bakom murarna

Handelskrig. Smaka gärna på det uttrycket. Tankarna far iväg till 1970-talets kvoter, då Europa skulle skyddas mot japansk bilimport. Andra kanske associerar till välbestyckade farkoster under fulla segel i merkantilismens 1600-tal. Att begreppet handelskrig har klang av svunna tider är begripligt. Tullmurar har ju inte mycket gemensamt med dagens fria, globaliserade ekonomi. Ändå håller George W Bushs administration fast vid sina straff­tullar på stålimport och EU tänker svara med handelspolitiska motåtgärder.”

Så skrev Affärsvärldens Pär Isaksson i en analys i ­november 2003.

Byt ut George W Bush mot nuvarande amerikanska presidenten Donald Trump, och den snart 15 år gamla analysen skulle i sin helhet kunna handla om dagens situation (läs den på Affarsvarlden.se, sök på ”Fullt krig i den politiska sandlådan”).

Tullarna som USA:s dåvarande president Bush hade infört året innan var främst ­riktade mot stålimport och EU svarade då med tullar på till synes slumpartade produkter som solglasögon och apelsinjuice.

Åtgärderna var direkt riktade mot George W Bushs möjligheter att bli omvald i presidentvalet, som skulle hållas året därpå. EU:s bedömning var att Bush såg delstaterna Kalifornien och Florida som nödvändiga för att vinna. Att sabotera dessa delstaters ekonomi skulle försämra chanserna och gav därmed sonen Bush ett rejält incitament att sluta fred med EU.

”The economy, stupid”, som Bill Clintons strateg James Carville så berömt slog fast några år tidigare och på så vis tryckte ut pappa Bush ur Vita huset efter bara en period.

Logiken är densamma när EU 2018 ­hotar med att rikta hämndåtgärderna mot närmast parodiskt amerikanska produkter. Enligt uttalanden från EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och ­handelskommissionär Cecilia Malmström hör blåjeans, Harley-Davidson-motorcyklar, jordnötssmör och bourbonwhisky till ­varor som kan beläggas med höga tullar.

EU och USA importerar tjänster till varandra för ungefär samma summor, en bit över 200 miljarder euro vardera. Även investeringarna är välbalanserade. Men när det gäller handelsbalansen, alltså fysiska varor, ser det helt annorlunda ut.  EU har ett kraftigt överskott mot USA. År 2016 importerade USA europiska varor för 362 miljarder euro och exporterade tillbaka för endast 247 miljarder euro. USA har alltså ett handels­balansunderskott mot EU på över 100 miljarder euro årligen.

Samtidigt ska man komma ihåg att stål och aluminium bara står för ett par procent av handeln mellan från EU till USA. Även när det gäller handelsrelationen mellan USA och Kina står stål bara för en mindre del.

Kanada och Mexiko står för en klart större andel av USA:s stålimport. Därför har Trumps utspel av vissa tolkats som ett förhandlingsutspel inför nästa runda av den pågående omförhandlingen av Nafta-avtalet. Donald Trump har dock även hotat med att utvidga tullarna till europiska bilar. Fordon står för omkring en femtedel av den europeiska exporten till USA, enligt EU:s statistik.

EU har gjort gemensam sak med Japan och försöker nu tillsammans få USA på ­andra tankar. Förhandlingarna hade vid den här tidningens pressläggning inte kommit någonstans. Exakt var det hela slutar återstår att se.

Huvudscenariot är att det hela rinner ut i sanden eller landar i tullar på några få mindre viktiga varor, som snart tas bort. Mot det talar Donald Trumps oförutsägbarhet. För talar att USA:s president redan öppnar för förhandlingar och bilaterala undantag.

När handelskrigen blossar upp med jämna mellanrum tenderar de att drivas av ­inrikespolitiska symbolfrågor. Världs­ledarna växlar stora och hotfulla ord medan själva tullarna sällan är riktade mot varor som faktiskt har verklig betydelse. Efter några år grävs stridsyxan ned igen. Den fria handeln har i högsta grad gynnat USA, Kina, EU, Japan, liksom de flesta andra länder, och ­varit en av de viktigaste förklaringarna – om inte den viktigaste – till att världen blivit så mycket rikare och fredligare under ­efterkrigsperioden.

För att åter citera Affärsvärlden år 2003: ”Detta vet politikerna i Washington. Kunskaperna finns också i Bryssel. Likväl finns ståltullar, liksom de än skadligare regleringarna av den europeiska jordbrukssektorn. EU har rätt i sin kritik av USA. Men lite självrannsakan skulle inte skada.”

Samma månad som artikeln publicerades i november 2003, beslutade George W Bush att bort ta ståltullarna efter 20 månader, ­efter EU:s hot om att trappa upp motåtgärderna. Det stod dessutom klart att tullarna inte hade någon större positiv effekt på USA:s stålindustri.