Dollarflykt stärker guldet

I dagarna har guldet noterat nytt all-time-high och runt Stureplan i centrala Stockholm öppnas det guldbutiker där man kan köpa såväl mynt som tackor. Samtidigt går den amerikanska dollarn kräftgång på den internationella valutamarknaden. Håller dollarn på att tappa sin status som globalt betalningsmedel till förmån för guld? Nja, kanske inte riktigt än, men visst finns det ett budskap i det skenande guldpriset.

På ett år har guldet stigit från 750 till 1 050 dollar per uns (cirka 31 gram), en uppgång på ungefär 40 procent. Och sedan år 2000 har guldet stigit med mer än 250 procent. Många hävdar säkert att det beror på stigande inflationsförväntningar. Fast inflationen har ju varit väldigt låg de senaste åren, kan det vara något annat?

När det är osäkra tider och svårt att veta vad man ska investera i så funkar alltid guld. Fast aktier och krediter har varit en lika bra och i många fall bättre placering det senaste året, så det går bort. Personligen tror jag i stället att det är förväntningar om en ännu svagare amerikansk dollar som gör guldet så populärt. Dollarn har ju fungerat som ett universellt betalningsmedel i decennier. Många länder har knutit sin valuta mot dollarn. Och än fler äger amerikanska statspapper då de har stora handelsöverskott med USA och därför får in dollar som de behöver placera. Framför allt Kina, vars valutareserv till 70 procent består av amerikanska dollar – till ett värde av nästan 10 000 miljarder kronor – sitter i rävsaxen.

Kanske tycker kineserna att risken med att ha så ofantligt mycket dollar är lite väl stor. Så man drar ned “lagret” och säljer dollar som går svagare mot andra tillgångar. Amerikanerna har säkert inget emot att dollarn deprecierar, oavsett vad de säger officiellt; det hjälper nämligen den egna arbetsmarknaden och minskar värdet på statsskulden.

Frågan för andra som har stora tillgångar i dollar blir förstås vad de ska göra. Utöver Kina har såväl Japan som många Opec-länder stora dollarreserver. Så länge de tror att dollarn ska tappa ytterligare så säljer naturligtvis också de sina dollar eftersom de annars får se värdet på sina investeringar minska.

Samtidigt diskuteras att ersätta dollar som gängse betalningsvaluta för råolja. Motiven till det kan delvis vara politiska, men det visar ändå på att tiden när dollarn var ohotad som universellt betalningsmedel kan gå mot sitt slut.

Men det kanske viktigaste skälet till att dollarn är under tryck är begreppet “quantitative easing”, alltså när stater finansierar sig med hjälp av sedelpressarna. Detta tillämpas på flera håll i dag i kombination med mycket låga räntor. Man trycker pengar och valutan faller. Amerikanerna gör det. Engelsmännen gör det. Det brittiska pundet faller också som en gråsten. Pengar är ingen ändlig resurs ens för den som äger pressarna. Men guld är det.

Kanske är det så enkelt att man flyr från dollarn till guldet till dess att man hittat en annan valuta som stämmer bättre överens med bilden av vem som har den största plånboken. Det finns tecken på att Kina tar över mer och mer och kanske blir det den kinesiska valutan – renminbi, folkets pengar – som så småningom tar över dollarns roll. Men dit är det förstås långt.

Det finns som vi sett en mängd anledningar till att den amerikanska dollarn är svag. Det finns också en mängd skäl till att den kan komma att fortsätta att försvagas i framtiden, ekonomiska såväl som politiska. I valet mellan svajiga börser, skvalpiga valutor och statspapper med knappt någon ränta kvar, så framstår guld för många som det enda vettiga alternativet.

*Olof Manner är chef för Öhman Fixed Income.

nullnullnullnull