Ett historiskt ögonblick

Vad är det viktigaste Barack Obama har åstadkommit som president hittills? Historiens största stimulanspaket för den amerikanska ekonomin? Stödet till bankrutta General Motors? Markeringarna mot Bushadministrationens tortyr och rättsövergrepp? Eller kanske stängningen av Guantanamo?

Nej, det allra viktigaste strategiskt kan ha varit talet i Kairo förra veckan. I över tusen år har det varit konflikter mellan islam och väst. I hundra år har förhållandet komplicerats av den konstlade Mellanösternkarta som kolonialmakterna ritade efter första världskriget, av oljan, av det kalla krigets dödsdans via ombud och av den militanta fundamentalismen.

När kommunismen försvann som fiendebild fick vi islamism i stället. Då det såg som mörkast ut efter den 11 september 2001, med al Qaida på ideologisk offensiv och ett vettlöst amerikanskt “krig mot terrorismen”, kunde man bara drömma om en scen som den vi just har bevittnat:

En svart amerikansk president med Hussein som mellannamn, talande på universitetet i Kairo om sin nära relation till islam under ett liv på tre kontinenter, och om denna kulturs avgörande bidrag till civilisationen. Klarspråk om USA:s misstag och förtjänster, liksom om den muslimska världens problem och storhet. En inbjudan till ömsesidig respekt.

Salam alai-kum – frid vare med er, sade Obama. Efter Bush-klassiker som “You’re either with us or with the terrorists” och “Wanted dead or alive” var det som att höra en ängel brista ut i sång. Salam alai-kum.

Barack Obamas historiska tal var viktigt av tre skäl: oljan, demografin, kärnvapnen.

Av världens kända oljereserver ligger den absoluta merparten i Saudiarabien, Irak och Iran – islams vagga, islams historiska centrum, respektive islams nutida banerförare. Det är nästan som om Allah har spelat världen ett geologiskt spratt.

Råvaran kommer att ge dessa länder allt större rikedomar, i takt med att industriländerna bjuder över varandra i auktionen om den sinande oljan. Därför är det extremt viktigt vem som kontrollerar kranen, och vilka relationer dessa makthavare har med väst.

Demografin är en central faktor i vår instabila värld. Nästan överallt har födelsetal på 7-8 fallit till 2, utom i ett bälte av länder med stora problem, från Västafrika bort till Sydasien. Mellanöstern utgör hjärtat i detta område och denna problematik.

Enligt FN:s prognoser väntas Egyptens befolkning öka från 71 miljoner

i dag till 127 miljoner år 2050. Nigerias befolkning väntas öka från 124 till 258 miljoner. Länder med lägst ekonomisk tillväxt, mest kvinnoförtryck och den mest dysfunktionella politiken får samtidigt den högsta befolkningstillväxten.

Detta är en tickande bomb av arga, arbetslösa unga män. Om inte utvecklingen kan vändas blir resultatet ett våldsamt migrationstryck norrut, interna konflikter och ytterligare religiös radikalisering.

Problemet med massförstörelsevapen är besläktat med demografin, religiositeten och den politiska ofriheten. När Iran får atombomben är det redan för sent, eftersom det strategiska djupet till Israel är så litet att bägge frestas att slå till först.

Arabländer som Egypten, Irak och Saudiarabien kommer inte heller stillatigande att se på hur Persien – den traditionella ärkefienden – förser sig med domedagsvapen. Detta var i själva verket den främsta drivkraften bakom Saddam Husseins maniska jakt på superbomber.

Europa bär ett tungt ansvar för regionens problem, medan mångfaldens USA har en unik möjlighet att påverka positivt. Barack Obama tog den chansen i Kairo. Om hundra år kommer hans tal att ha en mer framträdande roll i historieböckerna än hans krispaket.

nullnullnullnull