Förvirring och smart taktik

Valrörelsen har väl inte tänt till riktigt än. Gamla bekanta ämnen dominerar fortfarande debatten. Fastighets- och förmögenhetsskatt är en långkörare och som vanligt är det de rödgröna som inte vet riktigt vilket ben de ska stå på. Å ena sidan är det orimligt ur ett vänsterperspektiv att landets allra rikaste fick mycket stora skattesänkningar när fastighetsskatten omvandlades och förmögenhetsskatten togs bort. Å andra sidan blir det knepigt när de borgerliga partierna kan skrämma väljarna med att oppositionen vill ge folk i alldeles vanliga hus i framför allt Stockholm stora skattehöjningar. Ska pensionären med fina läget tvingas flytta när förmögenhetsskatten läggs ovanpå?

Mljöpartiet vill inte att fastigheter ska ingå i förmögenhetsbeskattningen över huvud taget, och det är en rimlig gissning att de rödgröna tvingas ge besked om att ingen ska behöva betala mer än en viss andel av inkomsten i total fastighets- och förmögenhetsskatt. Att de inte redan har gjort det säger en del om det kaos som råder inom oppositionen. Inte minst hos Socialdemokraterna.

Så sent som i tisdags i förra veckan hade partiledaren Mona Sahlin inte helt klart för sig att partiets ekonomiske talesman Tomas Östros redan påföljande dag i Svenska Dagbladet skulle lova att gränsen för den nya fastighetsskatten skulle räknas upp i takt med värdestegringen. Och det å hela oppositionens vägnar. Andelen som ska behöva betala mer än i dag ska inte öka, sade Östros, men Sahlin hade alltså inte riktigt hängt med.

Lika förvirrande kan det tyckas vara på den borgerliga kanten med långkörarna obligatorisk a-kassa och turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. Mönstret går igen från 2006. Då lovade den borgerliga alliansen att a-kassan skulle bli obligatorisk om de vann valet. Först skulle dock en utredning tala om exakt hur det skulle gå till.

Nu sägs samma sak igen, men precis som förra gången är Moderaterna skeptiska. Den här gången med statsministern i spetsen. Fredrik Reinfeldt kan inte lova att det säkert blir något. Och det blir det nog inte heller.

Tanken att Moderaterna ska tvinga in en massa enmansföretagare som i princip aldrig kan få ut någon arbetslöshetsersättning är ganska omöjlig. Liksom alla andra som inte vill vara med. Så långt har inte kollektivismen hos de nya Moderaterna gått. I alla fall inte än.

Vi kan nog också utgå från att det inte blir någon ändring av Las-beskedet. Moderaterna kommer inte att ge efter för sina allianskamrater före valet.

Rent valtaktiskt har de borgerliga en genial arbetsfördelning när det gäller arbetsrätten. De mindre får profilera sig som klassiskt borgerliga och stå på företagarnas sida. Moderaterna intar den socialdemokratiska positionen, håller emot och säger sig värna anställningstryggheten. Borgerliga väljare kan då rösta på något av de mindre allianspartierna som får draghjälp att klara sig kvar i riksdagen. Moderaterna kan locka tidigare socialdemokrater. Löntagarna är trots allt fler än företagarna.

Lika fingerfärdigt agerade de borgerliga i förra veckan för att desarmera en tänkbar valmina. Folk i allmänhet tycker att det är stötande att skolor som betalas med skattepengar blir spekulationsobjekt för riskkapitalbolag med säte i skatteparadis. Framför allt Vänsterpartiet har skurit pipor i vassen. Därför meddelar utbildningsminister Jan Björklund att det ska utredas om riskkapitalbolag som köper skolor kan kontrolleras och om det går att stoppa utdelning av vinst som beror på sämre undervisning.

Att visa handlingskraft genom att tillsätta en utredning är ett beprövat politiskt knep.

Anders Jonsson är journalist och författare och har bevakat svensk politik i decennier. Han skriver i Affärsvärlden varannan vecka.