”Parisavtalet är en märklig hybrid av bombastiskt fluff”

När FN:s klimatpanel IPCC i augusti presenterade sin uppdatering av världens klimatvetenskap, firade alarmisterna lilla julafton.

Aftonbladet talade om ”skräckrapporten”, SVT vräkte på med reportage om smältande grönlandsisar, The Guardian drog till med ”mänsklighetens klimatbrott”. Självaste FN-bossen Antonio Guterres talade om en ”code red” för mänskligheten och menade att katastrofen står för dörren. Men var paniken motiverad? Nej. Inte om man faktiskt läste den tusensidiga rapporten, författad av över 200 ledande klimatforskare.

Allt fler bor dyrare

Det mest extrema utsläppsscenariot, RCP8.5, är i praktiken utmönstrat. Och undra på det. Det bygger på en sexfaldig per capita-ökning av världens kolanvändning fram till år 2100. Internationella energirådet IEA prognostiserar att vi redan nu nått en kolplatå. Se där en god nyhet!  Men extremvädret, då? Förvisso väntas vissa extrema väderhändelser öka; i frekvens och/eller intensitet. Till exempel tunga skyfall, torka, skogsbrandssäsong. Det kan man förstås skrämma barn med – men bara tills analysen djupnar:

* För hundra år sedan var dödligheten i extremväder hundra gånger högre. Tack vare bättre varningssystem och mer robust infrastruktur överlever vi idag. (Förra året dog cirka 300 amerikaner av extremväder, medan 90 000 dog i drogöverdoser.)

* Mer skyfall leder inte nödvändigtvis till fler översvämningar. Dessa har främst med samhällsplanering att göra. IPCC hyser ”låg tilltro för mänsklig påverkan på förändringarna av de höga flödena i floder globalt”.

*De senaste årens jättebränder i bland annat Kalifornien beror i hög grad på bristande skogsvård. Lättantändlig biomassa får ligga kvar i skogen istället för att forslas bort eller brännas bort av naturliga skogsbränder.

* De ekonomiska värdeförlusterna av extremväder ökar förvisso. Men det beror på att allt fler bor allt dyrare där det kan brinna eller bli översvämning eller en orkan kan slå till (fastighetsvärdena i Miami Beach är inte att leka med).

* Enligt en studie i tidskriften The Lancet har den globala temperaturökningen de senaste två decennierna vållat 116 000 ”extra” dödsfall på grund av värme varje år. Men de minskade köldknäpparna har i gengäld sparat 283 000 liv.

* Koldioxidökningen har vissa fördelar. En NASA-studie visar att under en 35-årsperiod har världen ”förgrönats” motsvarande Australiens storlek två gånger om. Och det koldioxidpimpade jordbruket levererar den ena rekordskörden efter den andra.

Bombastiskt fluff

För många läsare, drillade att känna klimatångest, kan en sådan här sammanställning säkert förefalla provocerande. Är klimathotet inget att ta på allvar? Jo, alldeles självklart. Enligt IPCC blir den globala temperaturen år 2100 troligen minst 1,5 grad högre än idag (plus att havsytan då stigit en halvmeter). Denna hastiga förändring skadar känsliga ekosystem, ställer kostsamma krav på samhällelig anpassning, samt ökar risken för katastrofala så kallade tipping points. Som att permafrosten tinar och den kraftiga växthusgasen metan eldar på klimatet. Eller att det arktiska istäcket minskar, med följd att den värmebortreflekterande effekten av den vita ytan (albedo) i sin tur minskar, vilket värmer havet som därmed krymper istäcket ytterligare, vilket försvagar albedon ännu mer…

Men hotet måste bedömas realistiskt. Ett framsteg vore om Parisavtalet från 2015 sjönk i glömska. Det är en märklig hydrid av bombastiskt fluff, orealistiska mål och halvhjärtade åtaganden. Ta bara 1,5-gradersmålet. Dit är det numera bara några tiondels grader (eftersom ”utgångstemperaturen” är från 1800-talet.)

KlimatkrisenKrönika

Manner: Hemmajobbet kommer påverka mycket – kan slå mot lönen

Helt orealistiskt, förstås: ”Limiting global warming to 1.5°C would require rapid, far-reaching and unprecedented changes in all aspects of society,” konstaterade IPCC i en specialrapport 2018. Utan Parisavtalets ångestskapande tankefängelse kanske vi skulle slippa Joe Bidens klimatpolitik, som beräknas kosta oerhörda 1500 dollar per person och år. I en undersökning angav amerikaner vad de faktiskt kan tänka sig betala för stabilare klimat: 24 dollar.

Usel affär för Nya Zeeland

Jag skriver ”ångestskapande” bland annat med tanke på världens barn. Studier visar på tiotals procent som drömmer klimatmardrömmar och inte tror att människan har en framtid.  Även EU är numera övertaggat. Liksom Nya Zeeland. Landet ska vara koldioxidneutralt år 2050 – till en kostnad av 16% av BNP, enligt en uträkning. En usel affär, givet FN:s beräkning av de klimatkostnader vi drabbas av vid ett högutsläppsscenario: ynka 3% av BNP år 2100.

Internationellt välkände klimatdebattören Björn Lomborg har påpekat att FN uppskattar världstillväxten till 450% rikare till år 2100 – bortsett från klimatförändringarna . Dessa gör att vi år 2100 ”bara” kommer att vara 436% rikare än idag. Knappast grund för panik. Lomborgs bok ”False Alarm: How Climate Change Panic Costs Us Trillions, Hurts the Poor, and Fails to Fix the Planet” (2020) skänker välbehövlig tanke- och känslosvalka. Där görs en rad viktiga analyser. Bland annat om hur världens fattiga bokstavligen dödas av tillväxtsänkande klimatpolitik och fortsatt luftvägsförstörande eldning med ved och dynga i enkla skjul. Om att Indien och Kina kommer att brassa på med fossilt så länge detta ger bäst effekt. Om det ologiska i alarmisternas kärnkraftsmotstånd. Om de tilltagande problemen med förnybart, som vind och sol. Exempelvis opålitlig eltillgång, markkonflikter, miljöförstöring, massmord på fåglar och fladdermöss.

Samt om att det i mänsklighetens historia är tekniken, inte politiska diktat, som långsiktigt förändrar beteenden. Det var inte cykelkampanjer som tog bort smogen över Los Angeles, det var katalytiska avgasrenare. I utformandet av en global klimatpolitik bör vi därför ta till oss Greta Thunbergs råd: Lyssna på vetenskapen! Endast så har vi chansen att sätta in rätt åtgärder; vid rätt tid; och i rätt proportion.

Erik Hörstadius är frilansjournalist, författare och samhällsdebattör.