Livet är en fest!

Pandemin till trots har det varit eufori på aktiemarknaderna. Till en del är det berättigat. Om man bortser från vissa branscher så går näringslivet fortfarande bra. Dessutom gjorde de flesta företag betydande kostnadsnedskärningar i tron om att en verklig depression väntade. Något som resulterat i starka resultat för 2020.

Men det är mer än vinsterna som driver börserna. Låga räntor gör banksparandet till en nollaffär och pengar söker sig därför på bred front till aktier och obligationer.

Till detta kommer de enorma stimulanspaket som initierats världen över med syfte att få fart på ekonomin. Detta sker vanligtvis i ekonomisk teori genom privat och/eller offentlig konsumtion.

Problemet är bara att människor inte kunnat konsumera normalt under pandemin. Det har ju så att säga varit hela poängen (även om det skett vissa besök i köpcentrum och gallerior).

STIMULERANDE BENSIN PÅ BRASAN

Således har stora delar av stimulanserna istället gått in i sparande och investeringar. I aktier, i boenden, i kryptovalutor, i råvaror, you name it! Resultatet av detta har blivit stigande tillgångspriser.

Den riktigt stora festen har dock inte ens börjat än. Utöver de penningpolitiska åtgärder som riksbankerna ägnat sig åt kommer det nu nämligen också finanspolitiska sådana. Den nytillträdda Biden-administrationen i USA har lanserat ett (första!?) paket på hisnande 1 900 miljarder dollar för att få fart på ekonomin. Den stora staten är tillbaka!

Det här kan naturligtvis tänkas ta en ände med förskräckelse. USA:s BNP beräknas i och för sig ha sjunkit med 3,6% under 2020 men beräknas öka med 3,6% under 2021 och med 3,4% 2022. Stämmer det blir paketet en bensinbomb på en redan ganska hyfsad brasa. Så när vi nu står och väntar på att pengatsunamin skall skölja in kan vi ju fundera på vad effekterna blir.

BÖRSERNA GÅR UPP ETT TAG TILL

Fortsatta stimulanser i kombination med låga räntor och ökande vinster kommer att hålla börsen på gott humör ett tag framåt. Tillväxt lär premieras över värde eftersom tillväxten går att extrapolera efter gottfinnande. En tilltagande känsla av FOMO (fear of missing out) sprider sig när tidningarna dagligen skriver om nya personer som blivit miljonärer och miljardärer.

Gamestop-rallyt och den snabbt därpå följande kraschen är ett klassiskt exempel på en pump-and-dump, den här gången förklädd till ett uppror mot kapitalismen. (När SSU börjar ge aktietips är det dags att iaktta försiktighet.) Sådant riskerar det att bli mer av.

Det kan vara värt att betänka Warren Buffet berömda citat: ”Be greedy when others are fearful and be fearful when others are greedy”.

VEM TÄNDER LYSET OCH STOPPAR FESTEN?

När livet framåt hösten kanske börjar återgå till det normala kommer vi att se en ökning av resande, hotellboende och sociala aktiviteter. Ökad konsumtion och stora stimulanser skulle därtill kunna leda till inflation. En intressant fråga är då hur man mäter inflation. Hur kan den till exempel ligga helt stilla trots att tillgångspriserna stiger våldsamt? Är KPI sammansatt på ett korrekt sätt? De amerikanska lång-räntorna har i alla fall börjat stiga på inflationsförväntan.

Leder inflation i sin tur till höjda räntor borde det, i alla fall i teorin, inte vara bra för börsen även om vinstökningar i bolagen ofta brukar väga tyngre än höjda diskonteringsräntor.

KOMMER DET NÅGOT GOTT UR DETTA?

En bra sak är att riskkapitalet flödar. Företag inom ESG, digitalisering och i stort sett vilket företag som helst med suffixet -ly och -fy kan få obegränsat med finansiering för närvarande.

Många av investeringarna i riskkapital kommer naturligtvis att gå förlorade. Det heter riskkapital av en anledning. Men några kommer också att föda fram nya företag som kommer att skapa sysselsättning för decennier framåt.

Och inga företag som startas med gott långsiktigt uppsåt startas förgäves. Man skapar arbetstillfällen och även om den första idén misslyckas kan företaget mutera till något annat.

Satsningar som Northvolt och H2 Green Steel är naturligtvis rejäla högriskprojekt men de har valt en bra tid att finansiera upp sig själva och om de faller väl ut är det lysande inte bara för investerarna men också för Sverige.

Även om politiker gärna vill synas när den här typen av projekt lanseras är det värt att notera att det är de fria marknaderna som är förutsättningen för att de blir av. Det bästa man kan hoppas på från politiskt håll är att man inte sätter käppar i hjulen. Det har på sistone hänt med till exempel Preem, Boliden,
Kry och kärnkraften. Med uteblivna jobb och/eller utebliven effektivisering som följd.

BLIR DU LÖNSAM, LILLE VÄN?

En krass investerare skulle säga att E-handel är en eufemism för postorder (med dator istället för katalog) och ”last mile” är vad man på 1900-talet kallade för budbil (eller någon stackars sate på cykel i snömodden). Och en sparkstötting är förstås fortfarande en sparkstötting även om den har en elmotor.

Gemensamt för verksamheterna ovan är att marginalerna är tunna. Med några få undantag (de som i bästa fall blir lokala kategoriledare och sedan uppköpta av globala kategoriledare) kommer de att få svårt att uppnå skalfördelar och alls tjäna pengar över tid. Om nu Gordons formel (nuvärdet av ett bolags framtida utdelningar) intresserar någon längre.

Bättre är då de typer av bolag som de facto kan nå skalfördelar genom elektronisk distribution. Till exempel spelbolag eller programvaruleverantrör.

Ett järtecken i skyn på att vi närmar oss toppen är SPAC:s (Special Purpose Acquisition Company), tomma företag som noteras för att sedan köpa något. Lite på temat: ”Sluta krångla, ge mig dina pengar, jag köper något, jag hör av mig”. Premissen för detta är att allt som kan köpas är en bra affär. Det är onekligen intressant att marknadsplatser vars ansats är både hård, sträng och byråkratisk tillåter att dessa bolag noteras. Det riskerar att inte att sluta väl.

VAD GÖRA?

Att tro att man kan dansa nära utgången och inte bara hinna ut i tid innan en krasch och därtill hinna gå in igen innan börsen studsar tillbaka är enligt all empiri svårt gränsande till omöjligt. Att sälja av stora delar av sin portfölj är därmed sannolikt inte svaret.

Däremot bör man måhända vara försiktig med att investera allt sitt kapital just nu för att istället hålla en del av krutet torrt. För vem vet hur länge festen kommer pågå. En månad, ett år, tre år, vem vet? Så håll i hatten och enjoy the show!

Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.