Marx hade rätt

På vägen till World Economic Forum i Davos mötte jag vänsterpartiets America Vera-Zavala i en radiodebatt.

“Kapitalismen är slut”, sade hon.

“Vad vill du ha i stället?” sade jag.

“Förstår inte frågan”, sade hon.

Just nu vilar bevisbördan tungt på marknadsekonomins försvarare. Det är bara att svälja stoltheten och erkänna att Marx hade rätt.

Kapitalets rastlösa profitjakt över jorden fick ledsamma följder. Enligt den internationella arbetarorganisationen ILO blir 50 miljoner människor snart arbetslösa. IMF tror att världsekonomin växer med max 0,5 procent 2009. WTO ligger på intensiven, liksom hela G8 och särskilt USA, vars ekonomi krympte med 6 procent sista kvartalet 2008.

Varenda bokstavskombination darrar. Räkna med politiska reaktioner stavade DDR och USSR.

Marx slog sannerligen huvudet på spiken. Ja, inte den Karl Marx som skrev Kommunistiska manifestet, utan Groucho Marx som sammanfattade finansbranschens credo redan för 70 år sedan:

“Jag startade med två tomma händer och jobbade mig upp till extrem fattigdom.”

Finanskrisen raderar ut pengarna från 2000-talets goda år. Wall Street är skällsordet för dagen, men som frustrerade direktörer mumlade i Davos: Kapitalismen på Main Street förblir oöverträffad som skapare av värden, välfärd och innovationer. Kraschen -08 kan beskrivas på flera sätt:

* Kreditvärderingsinstitut svek uppdraget att varna för finansiella risker.

* Statliga regleringar matchade inte finansbranschens kreativitet.

* Politikers hyggliga avsikter att gynna bostadsägande ledde till pyramidspel.

* Globalisering gjorde att en begränsad kris spreds överallt.

* USA stod utan affärsidéer efter it-bubblan, och fyllde tomrummet med shopping, bostadsbyggande och hyperaktivitet i finanssektorn.

Till sist svarade denna voodookomponent av ekonomin för 9 procent av landets BNP. När the best and the brightest fick fantasilöner för att tänka ut obegripliga finansiella instrument, då var det inte konstigt att underbetalda byråkrater och journalister kollrades bort.

Eliten i Davos har dragit precis rätt slutsatser av dikeskörningen. Världen behöver mera överstatligt samarbete, finansbranschen behöver bättre regleringar och hela näringslivet behöver högre moral. Det räcker inte att fråga sig om något är lagligt och lönsamt, som jättebanken HSBC:s Stephen Green säger. Man måste också fråga sig om det är rätt.

Kruxet är att allt färre nu lyssnar på denna elit, ty femtio miljoner människor kan inte ha fel. Alltså blir det svårt att få igenom fler räddningspaket, när ursinniga väljare ringer sin representant och frågar varför barnbarnen ska betala bankernas svindel. Alltså blir det likvaka för frihandeln och julafton för demagoger som America Vera-Zavala.

Ett sådant bakslag för världskapitalismen drabbar i första hand fattiga människor. Flödet av investeringar till utvecklingsländerna har redan krympt från 900 till 165 miljarder dollar. En ny överreglering à la 1930-talet vore katastrof för den halva av mänskligheten som lever på under två dollar om dagen.

I ärlighetens namn ska erkännas att också Karl Marx hade några poänger. Han såg faran i att vinster växte på lönernas bekostnad, i pressen på medelklassen och i omänskliga arbetsförhållanden. Kritiken är lika giltig nu som då, men de marxistiska lösningarna lika skruvade.

Kommunisterna lovade jämlikhet på frihetens bekostnad men lyckades bara göra arbetare till slavar. Bilfabrikören Henry Ford gjorde tvärtom – konsumenter och medborgare av proletärer. Det är hans exempel vi måste bygga vidare på efter städningen av Wall Street, även om bensinbilen blir finans-, olje- och klimatkrisens första offer.

nullnullnullnull