Maths O:s freak show

Striden om resterna av Maths O Sundqvists imperium pågår nu inför öppen ridå. Men det är bara Sundqvist själv som står på scen. Motparten Riksgälden/Carnegie väljer att visa upp en stenfasad.

Det återstår bara dagar innan Maths O Sundqvists holdingbolag ska gå under klubban i en auktion arrangerad av Carnegie Investment Bank.

Carnegie och Riksgälden ser inte ut att ha några planer på att vika från den inslagna linjen att tillgångarna ska säljas. Därmed följs den plan som gjordes upp för lite mer än en månad sedan: Maths O Sundqvist kunde då välja mellan att överlämna sin koncern till Carnegie, och gå från förhandlingsbordet som en skuldfri man, eller ta konsekvenserna av en offentlig auktion.

Då, för en månad sedan, var Maths O Sundqvist övertygad om att han skulle kunna få Carnegie och Riksgälden till förhandlingsbordet på nytt. Men av allt att döma hade han redan förlorat sin förhandlingsposition.

De senaste veckorna har Maths O Sundqvist figurerat i alla tänkbara mediesammanhang. Planen har hela tiden varit att sätta press på Riksgälden/Carnegie men så här långt ser det ut som om trycket har uteblivit.

Maths O har gjort gemensam sak med aktieägarna i det tömda D Carnegie & Co, han har anklagat Riksgälden för förtal, han hävdar att Carnegie brutit mot banksekretessen och han har hotat Altor och Bure med en stämning om de slutför köpet av Carnegie. Maths O har också fått en rad näringslivsprofiler att stödja honom i media.

Veckans nya spelkort är att Sundqvists barn nu hotar Carnegie med skadestånd för brister i förvaltningen av deras tillgångar. Dessutom har Sundqvists pr-byrå bjudit in tidningen Realtid att följa med Sundqvist-gänget på jakt efter Carnegies ordförande Peter Norman.

Jag vet inte exakt när Maths O Sundqvist passerade gränsen till något som nu mest liknar en freak show, men att gränsen är passerad står helt klart.

För varje nytt utspel har han bara förlorat ännu mer av sin förhandlingsposition. Istället för att bygga bilden av den ensamma entreprenören som körs över av staten, ett svenskt näringslivs svar på mannen framför pansarvagnarna på Himmelska fridens torg, så framstår Maths O nu mest som en osnuten tonåringen som inte har åldern inne för att komma in i värmen på discot och istället kastar glåpord åt vakterna.

Jag tror att det är dags för Maths O Sundqvist att inse faktum, snyta sig och byta strategi.

Om bara hälften av hans anklagelser är rättmätiga så borde han ha ett solitt case att driva i domstol. För att ha framgång där ska inte korten spelas bort i media utan sättas i händerna på ett gäng duktiga jurister.

Men att gå domstolsvägen är en både jobbig, utdragen och dyr process. Erik Pensers domstolskamp med Nordbanken/staten som motpart, är också ett avskräckande exempel. Efter 15 år och 100 miljoner kronor i kostnader fick Penser ingenting.

Erik Penser fick istället sin revansch på hemmaplan, på finansmarknaden där han hade skapat sig sin förmögenhet från början.

På samma sätt borde Maths O Sundqvist hitta ett nytt fokus. Han har spelat högt och gått på en rejäl mina. Han har uppenbarligen inte lyckats spela sina kort rätt under månaderna då förhandlingarna med Carnegie/Riksgälden skedde utanför offentligheten.

Att acceptera den föreslagna uppgörelsen har också uppenbarligen varit omöjligt för Maths O.

Återstår att antingen få till ett budkonsortie som kan gå in i nästa veckas auktion och sedan ta råd av jurister om vilka krav som därefter bör drivas vidare i domstol.

Alternativet är att ta smällen för att sedan gå vidare. Varför inte inleda en karriär som styrelseproffs i kompisarnas bolag? Eller ringa entreprenörskollegan Bert Karlsson för lite rådgivning inför en blivande sångarkarriär?

nullnullnullnull