Thunholm: Unna dig lidande, svält och tristess i sommar

Onsdagen den andra juli hade jag tagit en semesterdag. Jag lämnade lägenheten klockan fem på morgonen för att omväxlande gå och jogga i drygt femton timmar.

Kvart över åtta på kvällen hade jag på så vis tagit mig 95,35 kilometer, med hjälp av 112 365 steg. Det kan verka idiotiskt, såklart. Och onödigt. Men jag misstänker att det nog är en sporre för ytterligare sådana grejer i framtiden. 100 km ser plötsligt överkomligt ut. Med snittfarten 09:39 min/km hade det bara tagit 47 minuter till. Det verkar oundvikligt. Detta kommer att ske.

Jag hade tidigare gått/joggat hundratusen steg på en dag och min enda ambition den här gången var att gå tiotusen till. Men så upptäcker man nya mål. Dumma mål och samtidigt kloka mål.

Jag hade ont i kroppen efteråt, det ska erkännas, men inte så farligt. Blåsor på tårna, öm i ländryggen, sliten i något slags muskelfästen eller nåt runt knäna. Men jag var på jobbet dagen efter, om än något långsammare än vanligt, när det gäller att resa mig från en stol.

Hur som helst; jag kan verkligen rekommendera en sådan onsdag. Av flera skäl, som vi kommer till snart.

Redan de gamla grekerna osv

Vad semester är, beror på vem du frågar. Den lagstadgade semestern har förändrats över tid och den är inte samma över världen. I Sverige dök den upp 1938.

USA avviker genom att inte ha någon lagstadgad semester. Många får det av sin arbetsgivare, eftersom det tydligen verkar finnas positiva effekter av att betala för att arbetare ska lata sig. Men ungefär var fjärde amerikan har ingen semester alls.

Och om vi ser förbi de legala och praktiska aspekterna finns det också olika idéer.

Aristoteles pratar inte så mycket om semester just, men använder begreppet scholē som man kan direktöversätta till fritid eller ledighet men det är en smula förenklat. Ordet är ursprunget till skola och adjektivet skolad.

Det handlar om fritid som man kan använda för att utvecklas, att förkovra sig och fördjupa kunskaperna om världen. På det sättet avviker Aristoteles, liksom Platon före honom, från idén att semester är att åka till Båstad och supa eller att grilla flintastek på campingen vid Skara sommarland.

Romarna pratar om otium som betyder frihet från plikter. Men liksom scholē handlade det om tid som kan användas för bildning och de ädla konsterna. Cicero menar att staten bör ge medborgarna ”cum dignitate otium”, alltså fritid med värdighet. Den som på kvällen paxat en solstol med en handduk för nästa dag, har alltså inte levt upp till dignitate-delen av det. Knappast ens otium-delen, ens med en väldigt liberal syn på vad som ryms i ”de ädla konsterna”.

Bertrand Russel skriver, drygt tvåtusen år efter Cicero, 1935 för att vara precis, essäsamlingen In praise of idleness (översatt 1937 med titeln Till lättjans lov). Denna ekar av scholē och otium.

Russel argumenterar bland annat för fyratimmars arbetsdag, men inte för att arbetarna ska lata sig – utan för att ge tid åt kreativa och intellektuella sysslor. Detta i en tid då vanligt folk arbetade 48 timmar i veckan.

Media, semestersabotören

Ett sätt att betrakta semestern på är som ett undantagstillstånd. Normen får under några veckor i juli vika undan och ge plats åt något annat, något friare.

Batterier ska laddas, förhållanden ska läkas, barn ska uppmärksammas, bag in box-vin ska inhandlas, släktingar på besök ska accepteras och uthärdas, dåligt väder ska tolereras, panikresor till värmen ska bokas, eftersom det dåliga vädret bara kan tolereras till en viss gräns, det ska sväras över hutlösheten i de priser som dessa panikresor kostar, ett resultat av att alla dina grannar gör samma sak. Och så vidare.

Ytterligare ett sätt, är att betrakta semestern som delar av pressen gör. Alltså primärt som en grund för att få folk att betala plus-, premium- och låsta artiklar, med rubriker som ”så undviker du sommarfällorna”, ”sju vanliga sätt som din semester kan döda dig på” eller ”därför är du lika stressad på semestern”.

Artiklar vars släktskap till journalistik är som det mellan människor och rotselleri; två kolbaserade livsformer under Guds himmel.

Njutningen i eländet

Nu släpper vi filosofin och går tillbaka till varför det är en bra idé att gå och jogga i femton timmar.

Dels imponerar det på folk, vilket är kul. På samma sätt som det imponerar att dyka från tian, springa milen på trettiofem minuter eller äta en otroligt stark chili. Idiotiskt, ogrundat, primalt. Men likväl.

En annan sak jag gör, är att fasta regelbundet. Nu låter jag mer som en 52-årig medelklassman än jag är bekväm med, men så var det sagt. Och poängen är densamma, nämligen att… eller, haha, okej, gå ner i vikt är absolut en faktor med både lång, monoton, träning och fasta. Det vore fel att inte erkänna det. Men poängen utöver det, är denna: Semester från överflödet.

Det är samma drivkraft som i alla Lidingölopp och i långa löprundor på helgerna. Det gör någonting med mig. Jag lär känna min kropp! Jag blir närvarande i min kropp. Jag får ont men fortsätter. Har lärt mig var gränsen går för vad kroppen klarar av och psyket har följt med på det tåget.

Jag vet hur min kropp funkar när den inte får någon mat. Jag vet att jag kan ta mig till fots tio mil på ett dygn om det skulle krävas (varför i hela friden det skulle krävas?). Och jag vet hur hjärnan mår när den inte behöver tänka utan bara administrera en lång serie monotona rörelser. (Den mår toppen!)

Det är kunskaper som inte går att hitta med ChatGPT eller få i en föreläsning. De måste inhämtas.

Mota överflödet av överflöd

Överflöd, för breda grupper, är något nytt. Det inte bara finns, det går knappt att värja sig mot det. Överflödet är norm. Ät vad du vill, gör vad du vill, scrolla vidare. Det är därför jag rekommenderar lidande och monotoni på semestern. Avsaknaden av överflöd. Lär känna dig själv och din kropp. När var du hungrig senast?

Kanske inte gå nio och en halv mil det första du gör, men tillräckligt långt för att känna den perfekta semesterkänslan: Ont, på ett sätt du inte är van vid.

Baksidan med metoden, får sägas vara att man, ifall man propagerar för den, kan framstå som en idiot. Men det är väl risken med nästan allt?

Ha nu en fortsatt fin semester!

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.