Ohållbart med ohållbart

Nytt år ger möjlighet till både reflektion och höjd ambition. Av störst betydelse 2018 var kanske det breda uppvaknandet av hur klimatet alltför snabbt förändras i fel riktning. Att vi alla har ett ansvar att bidra mer konkret. Sommarens torka och bränder gjorde säkert sitt till, men plötsligt handlade det inte bara om att sopsortera och handla ekologiskt. Det blev exempelvis direkt pinsamt att erkänna hur mycket man flyger såväl i jobbet som privat. Jag tror inte att vi slutar flyga, men uppvaknandet gör oss mer lyhörda för alternativ och det lär driva forskningen framåt.

Hållbarhet och etiska riktlinjer har varit på agendan länge i finansbranschen, men även där skruvades ambitionsnivån upp förra året. Fokus breddades från hållbara fonder och gröna obligationer till att mer tydligt skärpa kraven på vem och till vad kapitalet lånas ut till. Det är bra och driver utvecklingen åt rätt håll. Under innevarande år bedömer jag att den trenden förstärks och att företagen ännu tydligare tar avstamp i Agenda 2030.

Genom att lägga vikt vid ekonomisk stabilitet kan finansbranschen komma att spela en mycket betydelsefull roll för klimatet framöver. För att få långsiktigt god avkastning krävs nämligen en hyfsat stabil ekonomisk utveckling. Bästa sättet att uppnå det är genom att undvika kriser och då även klimatkriser. Investerarna kan göra sitt genom att investera i företag som agerar och väljer hållbart.

För några år sedan handlade det mest om att exkludera företag, produkter eller annat som var skadligt eller omoraliskt. I dag ligger fokus på att identifiera de företag som hanterar ESG – Environmental, Social and Governance – klokt och bra. Företag, där långsiktig ekonomisk hållbarhet står högt på agendan och som lever efter den devisen, bidrar nämligen till stabil och god avkastning. De blir därmed intressanta investeringsobjekt.

Svenska företag har riktlinjer för hur de arbetar med hållbarhet och det är bra. Men hittills har granskningen av dessa normer och regler samt hur företaget lever upp till dessa varit i stort sätt obefintlig. Här tror jag på en förändring under 2019. Det kommer inte längre att gå att ha floskler i årsrapporten och mål som inte uppfylls. Många av storbolagen har kommit en bra bit på vägen, men bland små- och medelstora företag är bilden mer splittrad, och generellt ser det sämre ut. De som inte lever upp till det som sägs lär snabbt bli varse att finansieringskapitalet kan bli både dyrt och svårt att finna. Den insikten hos företag och investerare kan göra finansmarknaderna till klimatets bästa vän.

Jag har en känsla av att allt från företagsledare till myndigheter och politiker har gått från att se hållbarhetsfrågan som en nödvändig kostnad som måste tas, till att på senare tid bli en mer tydlig hygienfaktor och någonting självklart. Även Riksbanken är på bollen. I den senaste finansiella stabilitetsrapporten fanns till exempel en ruta om klimatrelaterade risker. Risk i bemärkelsen att avsaknad av hållbarhet kan påverka den finansiella stabiliteten negativt och därmed såväl banksystemet som tillväxten i landet.

De företag som ligger i täten inser redan i dag att det inte räcker att se hållbarhet som en hygienfaktor utan att det framför allt är en möjlighet. De beslutsfattare som inte tar det i beaktande blir morgondagens förlorare i bemärkelsen att de inte får tillgång till det billigaste kapitalet, den bästa personalen eller till de mest attraktiva kunderna och därmed den största avkastningen.

Det är på dessa möjligheter som fokus bör ligga. Om de långsiktiga investerarna på allvar höjer kraven för att ge företag tillgång till bästa möjliga finansiering kan effekten bli påtaglig och finansmarknaderna klimatets bästa vän. Det hoppas jag att vi får se mer av under 2019.

Chefsekonom på Nordea som skriver krönikor i Affärsvärlden var fjärde vecka.

Lågkonjunktur eller bara avmattning?

Tillväxten 2019 blir klart lägre än i fjol. Risken är dessutom att det blir ett turbulent år då centralbanker ska byta fot och stimulera mindre.