Proppen ur

Midvinternattens köld är hård och elpriserna skenar. El-krisen är frukten en politisk vilja att lägga ner kärnreaktorer. Att förnybar el ska lösa några problem inom de närmaste 20 åren är svårt att se. Ska vi klara oss till dess utan filtar, ved eller ekonomisk ruin för hushållen kommer vi att behöva prata kärnkraft.  
Winter is coming. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT

Inget politiskt område är så svåranalyserat som energipolitiken. Motstridiga uppgifter om kärnkraftverks livslängd, marknadsförutsättningar, överföringskapacitet och slutförvaring av kärnbränsle leder till ett konstant käbbel medan vi till synes oemotståndligt avhänder oss elkapacitet. 

Några saker står dock klaraDet akuta problemet har uppstått när man utifrån politiska beslut lagt ner kärnkraftverk. Och att den drivande kraften bakom nedläggningen är Miljöpartiet. Och att S har låtit det ske på sin vakt.   

En utmaning är att vi behöver väldigt olika mängder el vid olika tidpunkter på året, men det kan ju inte ha kommit som en överraskning? Som lök på laxen incentiveras allting som är eldrivet, bilar, cyklar, höghastighetståg, elflyg med mera. Det finns en slags frikoppling från att vi inte ens nu kan producera den el vi behöver på ett planerbart och ekonomiskt sätt.  

”Inget utrymme för sådana uttalanden” 

Men om det stora hotet mot klimatet är koldioxidutsläpp, hur kan man då vara emot kärnkraft som ju är fossilfritt? Därför att hela miljörörelsen, inklusive Miljöpartiet, springer dels ur kärnkraftsmotståndet på 1970-talet, dels ur fredsrörelsen som också var motståndare till ”atomkraft”. Att de kärnkraftverk som byggs idag är oändligt mycket säkrare än första generationens verk (om man inte bygger dem på förkastningssprickor eller i kommunistiska diktaturer) tas ingen hänsyn till. 

Det är också därför det talas om ”förnybar” energi istället för ”fossilfri” energi. På det sättet kan man exkludera kärnkraft ur ekvationen. Att detta inte rimmar med dagens miljöproblem är underordnat. Tar man till exempel Frankrike har de vänt på steken och sagt att koldioxidutsläppen är det stora problemet och att man skall bygga mer kärnkraft. 

Den mer eller mindre auktoritära styrningen av energipolitiken från MP är också tydlig, något Vattenfalls förre VD Magnus Hall fick erfara. När Hall vid sitt tillträde 2015 antydde att kärnkraften kunde vara viktig i framtiden meddelade MP:s energipolitiska talesperson Lise Nordin att ”Det finns inget utrymme för sådana här uttalanden framöver” och tillade att Hall skulle få sparken om han fortsatte att vara ideologiskt grumlig. Förutom att detta indikerar en ovanlig syn på bolagsstyrning har det lett till en hovsammare ton från Vattenfall därefter.  

Sol, vind och vatten  

Vi applicerar politikernas resonemang om elmarknaden på andra marknader.

Enorma subventioner har gått in i vindkraften. Denna har dock ett antal utmaningar: 

För det första behövs en ogripbar mängd vindmöllor. För att ersätta Rinhals 1 och 2 behövs drygt 1900 vindsnurror vilka sammantaget kommer att fordra ett område om cirka 100 000 hektar har forskare på KTH räknat ut. För närvarande byggs det cirka 200 vindkraftverk om året så bara att täcka upp för Ringhalsreaktorerna kommer att ta 10 år. Dessutom är många av de bästa (blåsigaste) lägena redan tagna vilket ger lägre effekt på nya platser. Det är därför man vill bygga kraftverk ute till havs vilket å andra sidan är kontroversiellt. 

En annan nackdel är att vindkraften bara generar el när det blåser. Vindkraften är helt enkelt inte planeringsbar. 

Solpaneler för eget bruk ökar i omfattning men våra långa mörka vintrar gör även detta till en osäker källa när elen behövs som mest. Här skulle en utveckling av rejäla batterier att lagra solel i vara ett viktigt tekniksprång. Vattenkraften slutligen, som i sig är en stabil och reglerbar energikälla, har utmaningar. Det ena är att miljörörelsen är emot den (se hur det gått för kärnkraften), det andra är att den producerar elen i norra Sverige. 

Och här blir kraftnätet ett problem. Tack vare vattenkraften har vi alltså gott om el i norra Sverige medan det är ont om el i södra. Så ont om el att industrier tvekar att etablera sig där medan industrier som H2 Green Steel, Hybrit och Northvolt etablerat sig i Norrland. Utan att gå in på alla detaljer kan man konstatera att kraftnätet inte tillåter överföring av el från norr till söder i tillräcklig utsträckning. Svenska Kraftnät planerar att bygga ut detta men det kommer enligt dem att ta minst tio år, troligen betydligt längre i ljuset av en galet snårig tillståndsprocess. 

Europa 

Om kraftnäten är svårbegriplig materia är det ändå inget mot den europeiska elmarknaden. Att vi nu har akut elbrist är dock inte dess fel (eller marknadskrafterna som vissa diffust formulerar det). Tvärtom kan den hjälpa till att stötta när vi själva har för lite el. Problemet är bara att den elen vi importerar inte sällan är brun medan vi själva alltså lagt ner fossilfri el. 

Kärnkraft 

Vilket för oss till kärnkraften. Enligt politikerna (och numera Vattenfall) stängdes Ringhals 1 och 2 dels av tekniska, dels av ekonomiska skäl. Vad gäller lönsamheten när nedläggningsbesluten togs uppgick vid den tiden effektskatten som ålagts kärnkraften till cirka 550 mkr per reaktor och år vilket ju gjorde affären omöjlig att räkna hem. Om reaktorerna är eftersatta beror det på att man successivt dragit ner på det tekniska underhållet inför nedstängningen. Som det ter sig hade åtminstone Ringhals 1 kunnat drivas vidare om viljan funnits (Ringhals 2 har enligt uppgift korrosionsproblem).

Så skulle man kunna återöppna Ringhals 1? Återigen beror det på vem man frågar. Men innan man börjar demontera verket januari 2023 skulle det sannolikt vara möjligt att starta upp den igen, till avsevärda kostnader. Enligt vissa bedömningar (det är svårt att se igenom vad som är fakta och vad som är önskningar här) skulle det kunna gå att driva den reaktorn i 10 år till vilket skulle köpa tid att bygga ny elgenereringskapacitet. Därtill behöver man ändra i lagstiftningen men det räcker med enkel majoritet i riksdagen för det. 

Kan man bygga ny kärnkraft? Återigen beror det på hur man ställer frågan och vilka förutsättningar man ger.

Först och främst behöver man ge uthålliga förutsättningar. En anledning till att inte fristående leverantörer vill investera i kärnkraft är att de politiska förutsättningarna är så dåliga/oförutsägbara för det i Sverige. Man litar helt enkelt inte på politikerna. I Finland har ett antal av de stora industrierna förbundit sig att köpa el i 30-50 år till ett givet pris för att säkra kalkylen. Det skulle säkerligen kunna fungera även i Sverige. 

Sedan tar det tid att bygga ny kärnkraft. Finland tas alltid upp som ett exempel av motståndarna där man efter 17 år fortfarande håller på och snickrar på Oikilouto 3. Det finns dock reaktorbyggen som gått på 6-8 år runt om i världen. De nya mindre och modulära kärnkraftverk man håller på att ta fram SMR skall ta endast tre år att bygga men det lär dock dröja 5-10 år innan de är på marknaden. Då behöver man också ändra lagen om hur många kärnkraftverk det får finnas i Sverige. 

Lönsamheten i statliga bolag 

Här är det värt att reflektera över Vattenfalls roll i helheten. Statliga bolag har en olycklig tendens att lägga ett lönsamhetsperspektiv på samhällsuppdrag. Det är därför vi till exempel knappt har någon postutdelning över natt i Sverige längre. Det var helt enkelt olönsamt för Postnord men kanske viktigt för samhället. 

På samma sätt skulle man kunna säga att leverera stabil el till rimliga priser till medborgarna är ett samhällsuppdrag. Således kanske man borde sätta ett värde på att det finns en fungerande elmarknad året om i landet. 

Kärnbränsleförvaringen 

Den här frågan känns mest tramsig faktiskt. Problemställningen i grunden är om de kopparkärl som skall användas för förvaringen kommer att hålla i 100 000 år. Det är naturligtvis en helt absurd tidshorisont som skulle paralysera beslutsfattandet i vilken fråga som helst. Resonemanget utgår till exempel ifrån att ingen hittar ett effektivare sätt att hantera avfallet på 100 000 år, till exempel genom att återanvända det i fjärde generationens kärnkraftverk. Sedan är det bara cirka 5% av det som skall förvaras som är kärnavfall, resten är låg- eller oradioaktivt material som funnits i kärnkraftverken som verktyg, komponenter med mera.  

”Skyhöga elpriser ger högsta inflationen sedan 1993”

Viljans triumf 

Som Olof Palme en gång sa, politik är att vilja. Den nuvarande energipolitiken är också en slags viljans triumf över förnuftet. Inte folkviljans för all del men viljan hos i alla fall två partier MP och V, med bistånd av S. 

Oavsett om det är statsministern, miljöministern, ett miljöpartistiskt språkrör eller Vattenfalls VD talar så är det alltid i termer om våra flotta målsättningar med energipolitiken för 2040. Hur vi skall hantera elfrågan fram till dess kan ingen ge ett sammansatt svar på. Kanske får man göra som i Norge och subventionera alla hushåll när elpriset går över en viss nivå. Då har man så att säga växlat investeringar i kärnkraften och andra lösningar mot bidrag istället. 

Att vindkraft eller andra förnybara kraftkällor fram till 2040 skulle kunna lösa våra problem under det mörka halvåret är en hägring. Så köp ved och värmeljus, winter is coming.  

Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Här hittar du alla krönikor