Räntorna kan ha bottnat

Vi var många som häpnade över de enorma stimulanserna i kölvattnet av finanskrisen 2008, men det är en västanfläkt mot vad vi har sett nu. Japan sticker ut med finanspolitiska stimulanser på knappt 25% av BNP under pandemin. För svensk del handlar det om runt 7%. Och mer kan det bli. Både den amerikanska administrationen med president Biden i spetsen och euroområdet har lovat stora paket för innevarande år. Till det ska fortsatta stimulanser från centralbankerna läggas. Åtgärderna får ses som krispaket i en extrem situation, där en konsekvens blir historiskt låga räntor.

Att backa ur stimulanserna blir en utmaning om det överhuvudtaget är görligt. Klart är i vart fall att de inte lär fortsätta att öka i evighet och den påbörjade vaccineringen talar för att vi under året går mot ett mer normalt läge. Det är huvudförklaringen till att den amerikanska tioårsräntan har stigit med närmare 60 räntepunkter till 1,1% från botten i augusti, vilket motsvarar en ränteuppgång på hela 110%.

Skillnaderna länder emellan är dock stora och pandemins fortsatta härjande gör att det inte riktigt ligger runt hörnet. Men när väl restriktionerna trappas ned, vilka sannolikt börjar under andra kvartalet, kan tonläget åtminstone från den amerikanska centralbanken skifta. I USA väger tjänstesektorn tungt. Både den och den amerikanska ekonomin har flexibla strukturer och återhämtningen kan därmed gå fort när vi väl får bete oss mer normalt.

Den amerikanska centralbanken, Fed, har varit tydligt med att då inflationen har legat under målet en tid kan den framöver tillåtas att ligga över. Det talar för att det dröjer innan styrräntan höjs, längre än vad som varit det historiska mönstret. Samtidigt är det inte rimligt att ha krisåtgärder i en mer normaliserad ekonomi och räntor med längre löptider lär tillåtas stiga. Det talar för en brantare räntekurva, det vill säga högre långa räntor än korta.

USA var ett av få länder i västvärlden där inflationen steg påtagligt under högkonjunkturen före pandemin och redan nu indikerar små och medelstora företag att de planerar prisökningar framöver. Mot högre inflation i närtid talar en arbetsmarknad hårt pressad av pandemin och för mer tydliga inflationsimpulser behövs löneökningar. Men det är ju inte uteslutet att företagen den dagen de öppnar upp igen höjer priserna och drar nytta av att vi alla längtat efter att få gå ut.

I Europa ser det annorlunda ut, dels för att flera av ekonomierna är i sämre skick, dels för att många länder är mycket högt skuldsatta och inte klarar högre räntor. Risken för inflation får också anses mindre i euroområdet då löneinflation inte förväntas ta fart. Den europeiska centralbanken lär därmed inte tillåta räntor stiga nämnvärt. Risken är uppenbar att hela regionen får problem om stora skuldsatta länder som Italien möter stigande räntor. Hittills har ECB agerat när ränteskillnaden emellan länder dragit isär och det mesta talar för att banken fortsätter att göra det.

Bättre ekonomiska förutsättningar och därmed högre räntor i USA än i Europa talar för en dollarförstärkning till hösten. Det lättar trycket på ECB som sett euron stärkas och därmed inflationen pressas.

Riksbanken hamnar någonstans emellan. Mycket talar för att svensk ekonomi kan få en snabbare återhämtning än i euroområdet och därmed mer gå i takt med USA. Samtidigt som Europa är vårt närområde. Även Riksbanken kan dra en lättnadssuck när kronan inte längre stärks lika påtagligt och pressar en redan låg inflation.

PS

Varslen är ovanligt låga och arbetslösheten fortsätter ned trots tuffa restriktioner. Glädjande nog faller även arbetslösheten för de som varit arbetslösa något längre, 6-12 månader.

Annika Winsth är chefsekonom på Nordea.