Sandström: Stigande priser på utsläpp är inte en naturlag

Efter att ha nått en topp på över 100 euro per ton koldioxid har priset på utsläppsrätter fallit 2024. Den som bygger affärer på antagandet om ständigt ökande priser på utsläppsrätter riskerar att bygga ett hus av politisk och finansiell halm. Stigande priser är ingen naturlag, skriver Christian Sandström.
Sandström: Stigande priser på utsläpp är inte en naturlag - vindkratensgeografi (80)
Utsläppsrätter är politiska konstruktioner och kan därmed påverkas av politiska kastvindar.

Vätgas är inte ekonomiskt att använda när utsläppsrätter kostar runt 60 euro per ton. Det slog LKAB:s styrelseordförande Anders Borg fast vid ett seminarium i Riksdagen i veckan.

De måste öka betydligt i pris för att motivera användning av vätgas. Samtidigt behövs en parallell utbyggnad av elförsörjningen, menade Anders Borg.

Efter att ha varit gratis vid införandet för snart 20 år sedan har EU:s utsläppsrätter stigit kraftigt i pris. År 2023 låg priserna stundtals över 100 euro per ton koldioxid.

Det senaste året har dock priserna fallit tillbaka och som lägst varit nere runt 50 euro per ton koldioxid. I genomsnitt har priserna legat runt 65 euro under 2024 och det är också där priserna rört sig den senaste tiden.

Stigande priser är ingen naturlag

Erfarenheten från 2024 visar att stigande priser inte kan tas för givna.

Denna lärdom har befästs många gånger i historien.

1980 slog biologen Paul Ehrlich vad med nationalekonomen Julian Simon om prisutvecklingen på fem metaller under de kommande tio åren.

Ehrlich hade författat boken The Population Bomb (1968) och menade att priserna skulle öka medan Simon trodde motsatsen – och fick rätt. Samtliga fem minskade.

Peak oil – peak utsläppsrätter?

Såväl etanol- som biogasbubblorna under 2000-talet tog sin utgångspunkt i idéer om peak oil. Business case kring icke-fossila bränslen byggdes på antaganden om ständigt ökande priser på olja och gas, vilket skulle medföra att alternativa bränslen blir konkurrenskraftiga.

Etanolbilarna körde sedan i diket 2008–2010 när bensinpriset sjönk. Likaså kom biogasrevolutionen av sig när oljepriset föll runt 2014.

Stora tekniksatsningar exempelvis på utvinning av gas ur grenar och kvistar visade sig nu vara storskaliga spekulationer i oljepriset. När tekniskt avancerade och högst osäkra projekt görs på osäkra kommersiella grunder staplas risker på varandra. Den totala sannolikheten för framgång sjunker.

De tre små grisarna

Historien om de tre små grisarna är sedelärande.

Den som bygger ett hus av halm har inga problem så länge det inte finns några problem.

Den som bygger affärer på antagandet om ständigt ökande priser på utsläppsrätter ägnar sig åt en sorts finansiell och politisk spekulation. När detta kombineras med tekniskt våghalsiga projekt har vi en grogrund för fler gröna bubblor.

Utsläppsrätter är politiskt skapade

Systemet för handel med utsläppsrätter är ett lovvärt försök att skapa marknadsmekanismer för att minska användningen av fossila bränslen.

Ambitionen är att antalet utsläppsrätter ska minska successivt till noll, vilket skulle tala för att priserna också går upp över tiden.

Men det finns en väsentlig skillnad mellan utsläppsrätter och prissättningen av andra tillgångar. Utsläppsrätter är socialt och politiskt konstruerade entiteter. Därmed blir värdet på utsläppsrätterna känsligare för politiska val, sentiment i omvärlden med mera.

EU:s ETS system har redan fallit samman en gång tidigare. Det var 2013.

EU-parlamentet röstade då ner ett försök att rädda ETS-marknaden, varpå priserna föll 40% på en dag ner till 2,81 euro per ton.

Om Europas industri hamnar i en utdragen kris där arbetslösheten påverkas kommer trycket på politikerna reformera ETS-systemet att öka. Riskerna för strejker i Tyskland har ökat då industribolag har problem. En redan sargad bilindustri har svårt att uppnå klimatmålen och riskerar miljardböter.

Volkswagen har varnat för att man måste stänga fabriker i Tyskland på grund av försämrad lönsamhet. Foto: Volkswagen.

Järnsvampen och utsläppsrätterna

Hur ska då svenska industriföretag förhålla sig till ETS-systemet och EU:s tuffare krav?

Vid seminariet i Riksdagen underströk Anders Borg att den satsning som Hybrit gör i Gällivare är en demonstrationsanläggning. Såväl teknik och marknadsförutsättningar som pris och kostnad kan verifieras innan beslut om större investeringar tas.

Vidare tryckte han på att ett gruvbolag inte kan vara högt belånat och att alla investeringar måste bäras av eget kassaflöde. Fokus för LKAB en lång tid framöver är därför att få ordning på Malmbanan och att försöka bibehålla den goda lönsamhet bolaget åtnjutit de senaste åren.

Hellre hus av malm än hus av halm

LKAB:s strategi är sund.

Genom att skaffa sig mer kunskap utan att göra alltför våghalsiga investeringar i närtid får bolaget en option. Huruvida denna sedan ska användas eller inte får framtiden sedan utvisa.

Man fokuserar på att förstärka och befästa sin kärnverksamhet, men utreder samtidigt framtida alternativ. Hellre ett hus av malm än ett hus av halm.

Läs mer:

Tyska bilindustrin kan gå i strejk

Eloge till Jan Moström för mod och eftertanke

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Här hittar du alla krönikor