Sovare, spejare och manipulatörer – börsens typiska karaktärer

En akties pris bestäms på lång sikt av den underliggande fundamentala utvecklingen. Men dessförinnan regerar utbud och efterfrågan. Huvudsakligen från institutionella investerare, portföljförvaltarna på banker och fondbolag.

Därför är en gren i aktie-OS att försöka förstå sig på branschkollegorna. Hur tänker de? Vad fokuserar de på? Vad äger de? Vilka affärer gör de?

Bästa mätstickan på sentimentet är att umgås med dem. Oftast på gruppluncher och möten som arrangeras av mäklarhusen.

Vid varje kvartalsrapport bjuds man in att ”lyssna på bolaget” och ställa frågor över en sittande lunch. Alla möten följer en typisk mall.

Låt oss lära känna de typiska karaktärerna.

Storbankssovaren

Är 55+ och har sett och hört allt förut. Sju gånger om. Bär ofta kostym. Går på mötet för att hen behöver kunna skriva till andelsägarna att ”jag träffade bolaget efter Q1”. Men är man inne på sitt tredje möte för dagen och dessutom har lyssnat på bolaget varje kvartal sedan 1997 kan en viss tristess infinna sig. Blinkar längre och längre efter ungefär en halvtimme för att till slut kapitulera inför John Blund.

Ställer den här karaktären en fråga till bolaget skall man spetsa öronen, för det är en raritet och man kan ofta läsa ut en avsikt, oro eller förhoppning. Vanligaste frågan är dock: ”kan du skicka såsen?”.

Småfondsspejaren

Typiskt en 27-åring som varit ordförande för universitetets aktieklubb och kan DCF-a knapparna av vilken miniräknare som helst. Skjorta, half-zip sweater och sneakers. Går på minst fyra möten per dag. Och en bolagsmiddag. Anställd som underbetald analytiker för att åldrande förvaltarna inte pallar gå på så många möten längre. Tar omfattande anteckningar och läser emellanåt styltiga frågor innantill (utan uppföljning) den har fått på sms från kollegorna. Drivkraft: drömt om aktier sedan 12-årsåldern. Lite kluven till att den svenska förvaltarverkligheten har mer air av Försäkringskassan än de amerikanska filmerna om Wall Street. Vanligaste fråga: ”ni möter enkla comps, hur skall vi tänka kring bruttomarginalen kommande kvartal?”.

Solipsisten

40+, alltid en man med höga tankar om sig själv och sin position. Chinos och skjorta. Hade lika gärna kunnat varit managementkonsult. Helt omedveten om att det är ett gruppmöte. Är där för att få svar på SINA frågor. Hade fått alla svar på fem minuter om han bemödat sig med att öppna en årsredovisning. Menande blickar och lätta suckar utbytes bland de andra deltagarna när solipsisten får upp farten. Drivkraft: vill slå alla på fingrarna. Har en koncentrerad fond för han är smartare än alla andra, tror sig ha röntgenblick och vara bättre bilförare än genomsnittet. Ofta obotlig optimist. Ändrar sällan uppfattning.

Manipulatören

Ofta en hedgefond. Ibland inte. Man vet aldrig var man har denne. En utrotningshotad art. Är antingen våldsamt överklädd eller en obäddad säng. Lång eller kort aktien? Ingen vet. Skall den aggressiva frågan sänka förväntningarna för att köpa aktien billigare eller bara få ner den på grund av en kortposition? Förmodligen smartare än genomsnittet men definitivt ingen garanti för avkastning över genomsnittet, ofta tvärtom.

Bolagets Bästa Kompis

Äger aktien för att det är ett ”fint bolag” och idoliserar bolagets ledningsgrupp tack vare antingen hög tillväxt eller hög ROIC (men sällan båda). Ses sällan på möten där aktien gått dåligt. Har inte tagit en anteckning sedan gymnasiet utan förlitar sig på ”det är en bra story”. Ställer uteslutande ledande positiva frågor av typen ”finns det egentligen en övre gräns för hur hög marginal ni kan ha?” eller ”berätta mer om receptet bakom hur den här divisionen blev så framgångsrik”. När aktien går ner är han den sista att sälja (när det väl händer markerar det sannolikt botten).

Lösskägget

Kallas in när för få anmält sig till lunchen. Kan vara en analytiker på den arrangerande banken som täcker något helt annat. En junior som gör någon en tjänst genom att dyka upp, eller en förvaltare som ändå inte hade något bättre för sig. Drivkraft: gratislunch. Vanligaste fråga: ingen.

En mensch

En rimlig och hedervärd person utan större åthävor, som bara råkar vara intresserad av företag, människor och affärer. Hyser en genuin fascination för strategi, produkt, marknad och avkastningskrav. En ödmjuk prick som tänker själv och drar egna slutsatser från grundprinciper. Menschen är den jag helst skulle låta förvalta mina pengar. De går sällan katastrofalt fel. Tyvärr finns det för få av dem. Drivkraft: genuint intresse. Vanligaste inledningen på en fråga: ”Säkert en dum fråga men…”

Med ett mått av introspektion kan det motvilligt konstateras att jag själv är skyldig till att ha agerat i princip samtliga ovanstående vid olika tillfällen. Somnat har jag dock inte gjort. Ännu.

Pontus Dackmo är förvaltare och VD på Protean Funds