Krönika Samhällsdebatt
Stråberg: Jag vill inte göra en Östling – men hur ser det moderna samhällskontrakt ut?
Ni vet det där avståndet som finns när man går av vid vissa tåg- eller tunnelbanestationer? Det där avståndet som gör att man är lite extra försiktig med barnvagn, barn eller väska. Precis så känns det nu med tanke på välfärdskontraktet, ett avstånd och en skepsis som gör att man funderar på vad vi får för våra skattepengar (utan att göra en ’Östling’).
Jag hörde en bekant uttala: ”När blev Sverige ett u-land?” i ett samtal som handlade om tågresor, bilresor, flygresor, kommunala resor och allmän service. Varför och hur har det blivit så? Och visst kan man bli vansinnigt irriterad på konstant försenade tåg, tågarbeten och signalfel. Alla vi som vill resa grönare, men alltid reser försenade. Vad hände egentligen med våra tåg och våra spår? Vad skulle krävas för att få ordning på detta? Sannolikt en långsiktig satsning som skulle gjorts för flera politikers mandatperioder sedan. För det är sannolikt så vi ska mäta både tiden och engagemanget för inte bara denna fråga och utan även många andra.
AI knappast lösningen
Jag kollar på vårdgarantin och uppfyllandet av den. Jag tittar speciellt på hur regionerna klarar av att ta hand om barn som mår dåligt och som kontaktar barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). I snitt får hälften av barnen ett första besök på BUP inom 30 dagar men i vissa regioner är siffrorna katastrofalt mycket lägre (SKR). Tänk då på att man sannolikt inte kontaktar BUP i första taget, ej heller i andra utan möjligen som en tredje utväg.
Tänk er då den kamp som det barnet utkämpar och situationen som föräldrarna befinner sig i. Och att då inte få hjälp inom den vårdgarantin som finns. Och detta handlar alltså om det där första besöket. En mamma jag pratade med fick ett första besök (faktiskt inom vårdgarantins tidslöfte) och sedan information om att den utredning som behöver göras kommer att kunna göras om ungefär ett år. Hon fick även information från annat håll angående en privat vårdgivare som mot ansenlig betalning kunde göra den utvärdering som behövde göras. Ironin i att de kunde ta emot direkt OCH att de fanns i samma hus som BUP.
Och är det verkligen en tillfällighet att ju mindre resurser man lägger på skolan desto längre blir köerna på BUP? En skola där många i vårt land inte går ut nian med godkända betyg i alla ämnen, och där många inte heller uppfyller gymnasiebehörighet. Och tänk på alla dessa praktiskt lagda stjärnor som man avkräver en teoretisk utbildning som helt enkelt inte fungerar för dom. Dessa jobb kommer ingen AI eller Chat GPT kunna ersätta. Ej heller att de lämnas åt sitt öde.
Ett plåster räcker inte
Jag tänker också på alla de ekonomiska kostnader som kommer av att dessa saker inte fungerar (utöver de personliga hälsokostnaderna). Längre tid både till arbetet och borta från arbetet. Längre tid borta från skolan och arbetslivet. Längre tid i onödigt vacuum och högre kostnader.
Jag vet hur mycket engagemang det finns hos konduktörer, tågvärdar och lokförare för att göra det bästa av situationen. Jag vet hur vårdpersonal ständigt kämpar med att sätta patienterna i första rummet, ringer runt, fixar och trixar för att hitta en läkartid. Och jag vet hur mycket skolpersonalen trollar med knäna för att få allt att gå ihop och att barnen ska få den bästa möjliga utbildningen.
Stråberg: Finns det något positivt? Ja, se bara på Nato och dina pengars möjligheter
Alla dessa stjärnor i vardagen som i alla fall försöker få samhällskontraktet att hålla ihop hjälpligt. Jag ser också hur det civila samhället tar sitt ansvar och försöker täcka upp och hur privata företag går in i sociala hållbarhetsprojekt och andra satsningar för att de ser att det helt enkelt behövs. Det är ju tur att alla dessa olika civila och privata initiativ finns men det kan vi inte heller ta för givet. Hur ser vårt moderna samhällskontrakt ut och vem har ansvar för vad i dessa utmanande tider?
Detta är rejäla samhällsutmaningar och definitivt ingen ’quick fix’ men vi kan sannolikt inte heller förlita oss på magi, plåster, gratis kaffe och älvstoft för att täcka över det här avståndet.
Alexandra Stråberg är chefsekonom på Länsförsäkringar.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
