Thunholm: Sätt in Wagnergruppen mot gängen 

Eftersom inget kan göras, som kostar massa pengar och som verkar långsiktigt, bör vi öppna för möjligheten att sätta in legosoldater mot gängen, menar Fredric Thunholm. Inte för att det hjälper, men det skulle kännas bra.  
Thunholm: Sätt in Wagnergruppen mot gängen  - Wagner Chief
Foto: Dmitri Lovetsky/AP, Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Jag har goda och dåliga nyheter för dig som läser det här och det är väl lika bra att börja med de dåliga. Allt som är dåligt idag, kommer att fortsätta att vara dåligt. Det kommer med stor säkerhet att bli sämre, antagligen mycket sämre, innan det eventuellt blir bättre. Skolan, vården och framför allt våldet som utförs av kriminella nätverk.

Ja just det, jag glömde klimatet. Samma där. Sämre innan det antingen blir bättre eller går helt åt fanders. Jag skulle bli förvånad om det inte blir det senare. Men låt oss för enkelhets skull (och för att det antagligen drar flest läsare) hålla oss till gängvåldet. 

Trist att det blir sämre, såklart. Och det är heller ingenting som du kan göra något åt. Ingenting du gör spelar någon roll. Men först, de goda nyheterna. Du som läser det här kommer antagligen, i princip, inte påverkas alls av detta. Jag gör det inte.  

VI SOM ÄR IMMUNA MOT POLITIK 

Om man hör till dem som tjänar bra, äger sitt boende och kanske har en sparad slant, är man immun mot politik. Allting som politiker gör, kanske med undantag för V och möjligen MP, är optimerat för oss. Jag antar att vi är en stor grupp men någonting säger mig att den inte är så stor som vissa tror.

Okej, jag bor i Farsta. Jag kunde råkat passera när det sköts i centrum, absolut. Våldet kom extremt nära. Men på det strukturella planet påverkas jag inte av politik, alls. Jag hör till en extremt priviligierad grupp som inte behöver bry mig om vem som sitter vid makten. Alla vill tydligen att jag ska få leva mitt allra bästa liv. Vilket såklart är härligt men också lite onödigt. Jag hade gärna kunnat ha det lite sämre om det hjälpt någon annan. 

Ingen politiker föreslår något som kostar något för sådana som mig och dig. Inte på riktigt. Vi kan för tusan inte ens bygga vare sig järnvägar eller kärnkraftverk. Och då är det ändå konkreta saker. Men inte ens det kan vi. Så låt oss prata lite om kostnader. 

FEMHUNDRA MILJARDER KRONOR 

I slutet av 2021 pekade Polismyndigheten ut 8 233 personer i Sverige som man definierade som nätverkskriminella. Siffran växer med tusen personer om året så låt oss säga att det är tiotusen nu. Redan 2012 lades siffror fram som sa att en gängkriminell som är aktiv i femton år, kostar samhället 23 miljoner kronor. Riktigt våldsintensiva, kostar så mycket som 70-90 miljoner (enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson, 2021).

Låt oss för enkelhets skull säga att kostnaden är någonstans mellan 23 och 90, säg 50 miljoner. Det ger oss en kostnad för gängbrottslingar om femhundra miljarder över femton år. Men vi tar det till individnivå igen. Femtio miljoner i kostnader som vi vet kommer. 3,3 miljoner per år. Och då pratar vi bara om pengarna; kostnaderna för till exempel sorg och rädsla är svåra att kvantifiera. Och då är det ändå just de kostnaderna som gör det här problemet större än andra problem.  

Om alla är eniga, som det verkar för stunden, i att gängen är vårt största problem, så borde vi särbehandla problemet – och de som utgör problemet. I ljuset av femtio miljoner och ett antal tragedier, så vore det logiska att satsa stora summor per kriminell för att bryta deras livsmönster. Tyvärr kommer det inte att ske. Vi kommer att fortsätta att ta de mycket högre kostnaderna, eftersom ingen politiker vill höra att de föreslår ”miljonregn över kriminella” eller vad medier och politiska motståndare skulle kalla det.  

Man kan säga att vi agerar moraliskt – på ett sätt som orsakar större lidande. På samma sätt som vi gör i narkotikapolitiken. Ett område som onekligen hör ihop med gängkriminaliteten, men där ingen utom Sara Skyttedal har brutit det omoraliskt moraliska koncensus som rått sedan Olof Skötkonungs tid. Vi gör hellre fel, fast det känns rätt, än rätt fast det känns fel. 

INTEGRATION SKER INTE MAGISKT  

Sverige har tagit emot många flyktingar och andra invandrare, vilket är bra. Vi borde ta emot fler. Vad Sverige inte har gjort, är att integrera dem med oss andra. Integration är inget som sker magiskt. Det kräver politik. Och det är därför vi inte kommer att bli bättre, för den politiken kommer inte finnas. Istället gör politiken, inom både skola, socialtjänst och bostäder, sitt bästa för att hålla grupper segregerade. Skulle det bli bättre om nyanlända placerades i välmående områden och kanske rent av fick en guide som hjälper dem in i samhället? Istället för att de isoleras, segregeras och radikaliseras. Jag tror det. Men det är en omöjlig politisk idé.  

Vi som är välmående och framgångsrika, gruppen jag och antagligen du som läser det här tillhör, har inga intressen av att ge vika en millimeter. Vi kommer inte ta en krona extra i kostnad här och nu. Men det är okej, för vi klarar oss. Men vi tycker situationen är jobbig, så vi argumenterar för högre straff, utvisningar av folk med tvivelaktigt umgänge, avlyssning av allt och alla, visitationer av vem som helst, när som helst och militärer som ska hjälpa poliserna. Även om vi läst om att det enda militären får göra är att hjälpa polisen med transporter. Men det är något med tanken på att attackera en fortkörande BMW med ett JAS-plan som är för bra för att kunna negligeras. Eller att omringa ett stökigt område med ett gäng Stridsvagn 122.  

HELLRE BE OM URSÄKT ÄN FRÅGA OM LOV 

Jag skulle därför vilja komma med ett förslag, som ännu inte prövats i Sverige. Låt oss anlita legosoldater istället för vår egen militär, som ju faktiskt har ett eget jobb att göra. Jag vet inte hur statusen är på Wagnergruppen nu för tiden, men det finns alternativ, som till exempel Academi (tidigare Blackwater) och G4S som i Sverige mest är kända för sina väktare. Låt dem lyda under polisen men med en devis om att hellre be om ursäkt än fråga om lov. Kanske löser det inte alla problem men det är värt ett försök. 

Alternativet, att faktiskt satsa pengar på att få unga ur gängen, skulle sannolikt vara ett betydlig bättre sätt att preventivt åtgärda de där femhundra miljarderna som det kommer att kosta samhället. Trist bara, att det är politiskt omöjligt. Sannolikt till och med mer omöjligt än Wagnergruppen.   

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Här hittar du alla krönikor

Annons från Trapets