Weiss: Fuskare och kriminella en stor del av byggbranschen

Från norr till söder sker just nu samma sak. Politiker i statliga och kommunala verksamheter skickar pressmeddelanden om ambitiösa storsatsningar på nya bostäder, satsningar på vägar och spår, serverhallar, batterifabriker och industriella satsningar som ska bygga Sverige starkare. Inte sällan laddas nyheterna med hållbarhetsargument. Med ny teknologi ska fossilepoken fasas ut, miljöskadlig bilism ersättas av spårbunden kollektivtrafik och Sverige återindustrialiseras.

Det är bara ett problem. Det pågående samhällsbygget sker i en frapperande stor omfattning med fuskare och rent kriminella företag som leverantörer. Det gäller inom den kommersiella byggsektorn men också när bostadsrättshavare Andersson och villaägare Pettersson bygger om sitt kök eller renoverar sitt badrum. Alltför ofta görs jobbet av företag som har fusk med löner, inkomstskatter, sociala avgifter och arbetstider som affärsidé. Konsekvensen blir att seriösa företag konkurreras ut, löner och sociala villkor dumpas och att Sverige årligen förlorar tiotals miljarder i skatteintäkter.  

TRAFIKVERKET GAV KALLA HANDEN

ByggbolagFastighet

Skurkföretag från öst härjar fritt

När jag i Affärsvärlden den 26 april, hävdade att mellan 50–90% av alla östeuropeiska bolag fuskar, blev reaktionen stark, inte minst hos flera branschkollegor. Vissa ringde min chef, andra menade att jag borde hålla klaffen och hellre tala väl om branschen. Några avfärdade mina påståenden med argument som ”varför polisanmäler inte Veidekke dessa företag då” eller ”vi har gjort en arbetsplatsinspektion och inte funnit några avvikelser”. Reaktionerna präglades av ignorans och förnekelse. 

Och den egenskapen förefaller vara särskilt framträdande hos de offentliga beställarna. När Veidekke, baserat på en egen kontrollkalkyl, offentligt påtalade att China Railways (ägt av kinesiska staten) anbud på arbetstunnlar för den nya tunnelbanan var helt orimligt och erbjöd den moderata landstingsledningen att ta del av vårt material möttes vi av totalt ointresse. Jag har personligen gett chefer inom kommunala Gavlegårdarna information om ett företag som Veidekke spärrat efter en mycket omfattande bolagsanalys. Trots bedövande bevis nöjde man sig med att huvudentreprenören gett klartecken. 

ByggindustrinArtikel

Byggveteranen: ”Svenska myndigheter håller uppe organiserad brottslighet”

När vi larmat Trafikverket om allvarliga missförhållanden hos deras öst- och sydeuropeiska leverantörer har vi fått kalla handen. Inte helt oväntat, eftersom Trafikverket själva genom internationella värvningskampanjer och specialutbildningar om hur man lägger anbud i Sverige, serverat allt på silverbricka. Över hela samhällsbyggnadssektorn pågår idag uppdrag som utförs av företag från t ex Turkiet, Lettland, Polen och Kina utan att någon ens höjer på ögonbrynen. Det borde man göra. 

UTBRETT FUSK I BYGGRANSCHEN

Idag finns nämligen en helt bedövande bevisföring om fuskets omfattning. Den 16 september offentliggjorde den av branschen och byggfacken gemensamt tillsatta Byggmarknadskommissionen två olika analyser av fuskets omfattning bland östeuropeiska byggbolag. I en kvalitativ analys görs bedömningen att upp mot 30% av arbetarna på Stockholms byggarbetsplatser befinner sig där illegalt, utan arbetstillstånd. En annan bred kvantitativ analys, baserad på ett statistiskt urval av 1 000 företag, visar att 83% av företagen ”kan misstänkas ha brutit mot lagar och/eller avtal”. På DN-debatt samma dag skriver kommissionen att: ”Inget tyder heller på att fusket är mindre i företag med kollektivavtal än utan. Det är inte heller skillnad mellan större och mindre företag.” 

Veidekke har på egen hand genomfört ett 30-tal bolagsutredningar där vi på djupet jämfört uppgifter från olika källor. Hittills har vi inte påträffat något östeuropeiskt företag som gör rätt för sig. En av våra medarbetare med rötterna i det forna Östeuropa beskrev saken för en högre chef: ”Du måste förstå att vi levde bakom järnridån i 70 år. Ingen litade på staten som dessutom kontrollerade fackföreningarna. Det har skapat en kultur där fusket är satt i system”.  

Bilden bekräftas av professor Lars Trädgårdh vars forskning visar hur tillgång till eller brist på social tillit i ett samhälle, ger helt olika resultat för hur företag och medborgare agerar. Med en hög grad av social tillit väljer vi att vara lojala mot de avtal och lagar som råder i ett land. Därför har också Sverige och andra skandinaviska länder varit tämligen förskonade från korruption. Att tro att företag och individer i länder med en helt annan bakgrund och kultur skulle agera efter samma spelregler är minst sagt naivt. 

VÄLDIGT LÄTT ATT FUSKA

Så var står vi nu? För det första, det är väldigt lätt att fuska. De kontroller som görs av flertalet svenska byggföretag saknar skärpa och är närmast av alibikaraktär. En smula bekymmersamt gäller samma sak för parterna, det vill säga Byggföretagen och Byggnads, som bär det yttersta ansvaret för att ingångna avtal hedras, något som hotar att sätta den svenska modellen ur spel. 

Beställarna, privata som offentliga, prioriterar lägsta pris. Här bidrar våra politiker till att pressa myndigheter och förvaltningar att leverera mer till lägre kostnad. I en utpräglad lågmarginalsbransch pressar detta huvudentreprenörerna att minska antalet egna yrkesarbetare och skaffa desto fler underentreprenörer (UE). Inte sällan kontrakteras idag ett företag (UE 1) som totalentreprenör för att driva genomförandet av ett projekt. Om detta företag är från Östeuropa eller ett svenskt så kallat ”frontföretag” (utan egen organisation) öppnas dammluckorna för en flod av skurkföretag. 

Sekretessregler hindrar våra myndigheter att byta information med varandra och därmed utöva en effektiv kontroll. Till detta har vi konkurrensregler som gör att om ett enskilt företag vill dela med sig av information om ett skurkföretag till en branschkollega kan man bli bötfälld för otillbörlig marknadssamverkan.  

Till följd av naivitet, undermåliga kontrollsystem, politisk ignorans, nya branschmönster, otidsenliga sekretess- och konkurrensregler sitter vi nu rejält i skiten. Frågan är vad som kan göras åt saken? Om detta kommer min nästa krönika att handla. 

Lennart Weiss är kommersiell direktör på Veidekke