Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!
Vad trevligt att du vill logga in. Vi ser att du inte har ett aktivt konto. Var vänlig kontakta kundtjänst: 08-617 80 00

Informationsfrihet blir en klassfråga

2018-03-07 18:00

KRÖNIKA. Den personliga integriteten är ett starkt och skyddsvärt intresse. Men så även yttrande- och informationsfriheten. Ta tabloidernas sätt att mjölka pengar ur kändisars privatliv. Eller beakta hur skyddslös den som hamnar i ett journalistdrev kan bli. Smygtagna bilder över trädgårdshäcken genom köksfönster är inget okänt fenomen.

Snaskigt, javisst. Ibland förödande för den enskilde. Men grundlagsskyddat. Det svenska samhället har på det här området hållit frihetens fana högt. Läsare och journalister ska bestämma över innehållet i våra medier, inte politiker och domstolar. Med vissa välmotiverade undantag, som rikets säkerhet, uppvigling och förtal.

Digitalisering och internet har inneburit kvantitativa jättesprång för såväl den fria informationen som möjligheten till integritetskränkning. Det är en utveckling som fått juridiska svar i bland annat personuppgiftslagen, pul, som beskär rätten att upprätta integritetskränkande personregister. Det har också gjorts försök att komma åt det som kallas näthat.

Under de senaste åren har även kommersiella aktörer som Facebook och Twitter aktivt stängt av brukare för misshagligt innehåll – med en censuriver betydligt starkare än statens. Man kan i princip bli avstängd för en blondinvits. Demokratiminister Alice Bah Kunke har inte varit sen att heja på.

Brukarna själva är också stränga censurtalibaner. Den vars åsikter man ogillar blockas.

Den senaste tidens debatter om politisk styrning av film och litteratur är ett annat tecken i tiden på att yttrandefriheten är trängd. Böcker och filmer ska numera vara normkreativa (nyss hette det normkritiska!) och handla om sexuella trakasserier eller rasifierades upplevelser av förtryck.

Läs ovanstående som en bakgrund till Mediegrundlagskommitténs ytterst problematiska förslag om att strypa internettjänsten Lexbase.

På Lexbase kan du för en hanterlig slant ta reda på om en person blivit dömd eller friad i domstol de senaste fem åren. Företaget dammsuger nämligen landets domstolar och lägger in faktan i sin databas.

Lagligt har det varit genom att pul beviljat generösa undantag för journalistiska ändamål. Det vill säga ”att informera, utöva kritik och väcka debatt om samhällsfrågor”. Med ett utgivnings­bevis hos Myndigheten för press, radio och tv är det grönt ljus.

Mediegrundlagskommittén och regeringen vill nu krympa undantaget. Fast bara för tjänster riktade till allmänheten. Databaser riktade till aktörer som mediebolag, advokatbyråer och säkerhetsföretag ­drabbas ej.

Om Lexbase förbjuds kan en betalstark arbets­givare fortsätta säkra att en affärspartner är ostraffad. Medan en småföretagare inte längre har råd. En rik kvinna kan undersöka en skum dejtpartner. Men inte en fattig. Etablerade medier kan ostört granska hur våra domstolar dömer. En bloggare får det svårare.

Informationsfrihet som klassfråga, alltså.

Dessutom innebär förslaget ett dråpslag mot den så omhuldade offentlighetsprincipen. Lexbase tillgängliggör ju offentlig information. Sekretessbelagt material släpps inte fram i ljuset.

Glöm heller inte att det med gällande lag går att driva förtalsmål. Dels gällande eventuellt fel­aktiga uppgifter hos Lexbase. Dels får man ju inte snacka en massa skit om en nyinflyttad granne, även om skitsnacket råkar vara sant.

Ingen ska hymla om att Lexbase knappast är den personliga integritetens bästa vän. Men den sammanlagda tyngden av de intressen som ligger i andra vågskålen är förkrossande tung. Att då driva fram grundlagsändringar ter sig därför misstänkt likt att jaga myggor med kanon.

Myggan dör. (Eller går under jord på anonym server.) Men vad annat blir inte skadat i hanteringen?

Författare och debattör som medverkar i Affärsvärlden med en krönika var fjärde vecka.

Journalist­förbundets ordförande om ­förslaget:

Att alla medborgare ska kunna ta del av och sprida information är grunden i svensk tryck- och yttrandefrihet./.../ Resultatet blir att rätten till information kopplas till yrke och därmed social status. Detta går emot grundprincipen om alla människors lika rätt. Journalistförbundet avstyrker förslaget.

Erik Hörstadius

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet