Politik för hopplösa

Underbara dagar framför oss kan mycket väl vara den vackraste titel som någon svensk biografi har fått. Titeln på Henrik Berggrens bok om Olof Palme fångar allt det där som tidsepoken och Palme så starkt präglades av: ordens makt, teknikens möjligheter, framtidens lockelse.

Jag tänkte på det när jag häromveckan läste statsvetaren Bo Rothsteins artikel på DN Debatt om vänsterns kris. ”Ingenstans hittar jag en seriös politik från vänster som inger hopp om en bättre framtid. Klagosångerna om allt vi måste frukta är i stället närmast oändliga”, skriver han.

Någon dag senare skrev DN:s Peter Wolodarski om ”rekordsiffrorna vi inte får prata om i Sverige”. Han noterar att knappt någon i dag – inte ens regeringen – pratar om det som går bra i Sverige och svensk ekonomi.

Inte så konstigt då att de som tycker att Sverige går åt fel håll blir fler. För hur ska man kunna veta att det är full sysselsättning bland svenskfödda, att reallönerna ökar och de flesta får det bättre när ingen säger det? Hur ska man veta att allt fler nyanlända etablerar sig på arbetsmarknaden när bara problemen med invandringen får utrymme? Hur ska man veta att brottsligheten minskar när den politiska debatten handlar om hårdare straff och fler poliser?

Så etableras populistens världsbild. Framtiden blir ett hot som du måste skydda dig mot. Du måste jobba längre för att slippa bli en fattigpensionär. Du måste planera så att du kan få en förlossningsplats. Du måste skaffa tilläggsförsäkringar till a-kassan. Du behöver privat sjukförsäkring.

Du måste skydda dig! De underbara dagarna ligger bakom oss. Rädda det som räddas kan!

Kontrasten mellan budskapen här hemma och bilden av Sverige i utlandet blir slående. En snabb blick i Hard Facts, Business Swedens samling av olika internationella utvärderingar av Sverige, visar på ett helt annat ställe – ett av världens mest utvecklade, mest robotifierade, minst naturkatastrofdrabbade, mest forskningsintensiva och mest innovativa länder.

Vår ekonomi är bland världens konkurrenskraftigaste, vår arbetskraft är bland de produktivaste, vårt samhälle det attraktivaste för globala talanger. Vi är världsledande i hållbar utveckling och ett av världens mest jämlika, jämställda och moderna samhällen.

Kanske – om man får bli lite högstämd – är vi världens bästa land att bo i. Kanske finns inget land med bättre förutsättningar att ta vara på teknikens möjligheter och fånga framtidens lockelse. Den berättelsen – om reformerna som efter 1990-talskrisen gjort Sverige fantastiskt – skulle både oppositionen och regeringspartierna kunna bestämma sig för att berätta med stolthet.

Men i stället skickar regeringen ut foldern Om krisen eller kriget kommer!. Med exakt 100 dagar kvar till valet slås en gång för alla fast: hoten mot vår säkerhet och demokrati växer. Fred och frihet utmanas. Och det hänger på dig – för vi har alla ”ansvaret för vårt lands säkerhet och trygghet”. Alla Sveriges hushåll har fått den. Ingen ska kunna undgå hur farlig framtiden är.

Och Moderaterna återlanserar sin gamla idé­paroll: Sverige ska vara ett land för hoppfulla. Det kan ju låta bra. Men vart ska alla de som har tappat hoppet ta vägen? Vilket land är för dem?

Det är inte de hoppfulla som ifrågasätter varje människas lika värde. Det gör de som har förlorat hoppet. Det är de som utmanar demokratin.

Det behövs inte mer rädsla, hot och oro. Det behövs en politik för de hopplösa.

Vd för Yrkesakademin, tidigare bland annat valledare för S och statssekreterare under Göran Persson.

Glöm inte miljön

Efter försommarens rekordvärme och torka grasserar skogsbränder, hotas skördar och gulnar gräsmattor. Kanske tvingar verkligheten bort valrörelsens fokus från en flyktingvåg som kulminerade för tre år sedan till ett hot som är betydligt mer allvarligt: klimatförändringarna. I så fall kanske oron och rädslan åtminstone tvingar fram politiska handlingsplaner som kan förbättra framtiden och vara bra för mänskligheten.