En statlig utredares försvarstal

År 1972 stod bygget klart. Dörrarna till en gigantisk byggnad i sann strukturalistisk anda öppnades på Östermalm i Stockholm. Det var den nya Garnisonen, eller Karlahuset som det egentligen heter. 350 meter långa korridorer, tidsenliga betongväggar och stålkonstruktioner har säkrat platsen i arkitekturhistorien.

Byggnaden skulle inhysa alla statliga myndigheter. Tusentals anställda stämplade in och ut på bestämda tider. Snart insåg man det orimliga i att dessa enorma folkflöden skulle ta sig till och från jobbet samtidigt. Staten var tvungen att införa flextid. Därmed skrevs även annan historia.

I dag har de flesta myndigheter flyttat ut. Men en av den svenska förvaltningens pärlor finns kvar. Det statliga kommittéväsendet. Alltså statliga utredare med tillhörande sekretariat. En grå eminens som förser regeringen med beslutsunderlag av olika slag. Från en översyn av lagen om kärnteknisk verksamhet till hur hela styrningen av offentlig sektor bör utvecklas.

I dagarna har de statliga utredningarna varit på tapeten. Överenskommelsen mellan S, MP, C och L innehåller 28 stycken. Många hävdar att alldeles för många frågor nu kommer att begravas i utredningar och att överenskommelsen är ett tecken på bristande politisk handlingskraft.

Som tur är har röster också höjts till försvar. Bland annat av Andreas Bergh i Dagens Nyheter (14 jan 2019).

Stora viktiga svenska reformer har föregåtts av gediget utredningsarbete, ofta har samtliga riksdagspartier deltagit. Riksbankens nuvarande självständiga roll och pensionssystemet är några exempel.

Det är klokt. Tänk alternativet. Att inte tänka efter före eller utreda konsekvenserna.

För en som tror att beslut blir klokare om de baseras på kunskap och beprövad erfarenhet är detta en självklarhet. Jag är en sådan. Det bör tilläggas att jag dessutom är en statlig utredare.

Därmed inte sagt att det inte finns förbättringsbehov även hos denna kronjuvel. För visst går det att hitta inslag av begravning och parkeringsplatser i utredningshistorien. En fråga som man inte mäktar med eller ens vill driva parkeras i en utredning i hopp om att den sakta dör.

Och visst går det att hitta exempel där svaret varit mer eller mindre givet från början. Där utredningen styrs in så snävt att det är svårt att komma fram till något annat än det uppdragsgivaren redan bestämt sig för. Men även i sådana fall är utredarens mandat starkt. Hittar man aspekter och därmed förslag som är relevanta i sammanhanget, får man lyfta dem.

Jag menar att dessa problem inte är något som generellt präglar utredningar. De flesta svarar på en relevant fråga som regeringen söker ett ärligt svar på.

Förbättringsbehoven ser jag på annat håll. Utredningstiderna har krympt över åren. Tid behövs om man ska hinna diskutera och förankra både problembilden och förslagen hos berörda aktörer. Ibland angränsar utredningarna varandra nära, och då är det viktigt att regeringen avvaktar svar från alla innan den rusar till beslut.

Men framför allt efterlyser jag en bredare palett av arbetssätt hos utredningar. Jag menar att utredningsväsendet kan användas för att främja innovationsförmågan i offentlig sektor. Där målet i första hand inte är en ny lag, utan att få aktörer att hitta nya och bättre sätt att lösa problem.

Då behövs ett mer dynamiskt arbetssätt än det traditionella. Utredaren med sekretariatet ska snarare fungera som en nod, som tillhandahåller en plattform för kunskaps- och erfarenhetsutbyte och ett stöd till myndigheter, kommuner, företag som testar nya arbetssätt. Ett slags policy-labb, där man prövar nya lösningar, drar lärdomar, justerar, testar igen. Arbetet ska ske i nära samarbete med utredaren, som säkerställer att testerna svarar upp till syftet. Och med forskare som följer och utvärderar arbetet.

Att designa ett nytt pensionssystem lämpar sig nog inte att testas fram. Där fungerar den klassiska utredningsformen alldeles utmärkt. Men att hitta mer effektiva former för samverkan mellan skolan, psykiatrin och socialtjänsten tjänar på ett mer dynamiskt arbetssätt.

Kanske är det fler statliga utforskare jag efterlyser?

Fristående rådgivare och docent i nationalekonomi med lång erfarenhet av forskning och ledarskap i offentlig sektor.

Klokskap och jämställdhet

I skrivande stund pågår 112 utredningar. 52 av dem leds av kvinnor. Den typiske utredaren är generaldirektör, domare, professor eller politiker. Eller också pensionär, med bakgrund i någon av fyra förstnämnda kategorierna.