Dags att tvinga hem Vattenfall till Sverige

När min mamma började bli dement så fick hon en hallmatta med texten ”STÄNG AV Spisen, Strykjärnet, TVn”. El kan nämligen vara farligt om man lätt glömmer saker. När nu den statliga eljätten Vattenfalls VD Magnus Hall har begärt avsked så bör han lämna efter sig en hallmatta med uppmaningen ”SÄLJ Vindkraften, Kolkraften och Gaskraften”.
Affärsvärldens förslag på hallmatta till Magnus Halls efterträdare. Foto: TT Bild

Vattenfall har sedan det statliga verket bolagiserades 1992 och avregleringen av den svenska elmarknaden 1996 haft som enda syfte att maximera vinsten för sin ägare svenska staten. Utfallet av detta har varit ytterst magert och långt sämre än om Vattenfall bara hade behållit de tillgångar som man fick med sig in i boet vid bildandet.

Sedan 2008 har svenska staten fått sammanlagt 57 miljarder kronor i utdelning av Vattenfall. Det egna kapitalet i koncernen har under samma period sjunkit från 141 miljarder kronor till 103 miljarder kronor. Utslaget per år har Vattenfall alltså bara tjänat 1,7 miljarder kronor denna period eller totalt 19 miljarder kronor.

De svenska elnäten och den svenska vattenkraften och kärnkraften har under samma tid generat ett rörelseresultat på nära 200 miljarder kronor. Mellanskillnaden har ätits upp av dåliga affärer. Hade Vattenfall blivit vid sin läst hade man inte heller byggt upp en finansiella nettoskuld på 71 miljarder kronor.

Kort sagt så har Vattenfalls utlandssatsningar varit en enda gigantisk kapitalförstöring. Det som återstår är mest spillror och onda minnen.

Tittar man på Vattenfalls affärsområde Heat så förstår man hur lite värden det finns kvar. I affärsområde Heat finns Vattenfalls kvarvarande kol- och gaskraftverk utanför Sverige (sex i Tyskland och tre i Holland). I affärsområde Heat ligger även de förmodligen klart lönsamma svenska kraftvärmeverken i Uppsala och Jordbro. Så man kan baklänges räkna ut att de utländska kraftverken har väldigt liten lönsamhet. Eftersom synergierna med övriga Vattenfall är noll så kanske det är dags att klippa banden med dessa?

Magnus Hall. Foto: Janerik Henriksson/TT

Detsamma gäller elnäten i Berlin. Berlinborna ville i en folkomröstning låta staden ta tillbaka nätet, liksom Hamburg gjort tidigare. Vattenfall har överklagat detta beslut och fick med sig domstolen i en första instans. Vattenfall redovisar förstås inte lönsamheten för elnätet i Berlin, men det är klart mindre lönsamt än dess svenska motsvarighet. Varför ska ett helstatligt svenskt bolag driva denna verksamhet?

Den övriga holländska verksamheten, resterna av Nuon, är heller inget att yvas över. (Även om Vattenfall så klart inte visar delarna.) Hela den holländska verksamheten genererade ett rörelseresultat på 293 miljoner kronor för 2019. För en utomstående framstår det som helt obegripligt att det från detta går att försvara goodwill på 14 miljarder kronor som fortfarande ligger kvar från Nuon-förvärvet. Kapa trossen!

Vattenfall bedriver dessutom el- och gashandel i Storbritannien, och Frankrike, liksom elhandel i Danmark och Finland. Det är oklart vilken omfattning som denna verksamhet har, men sett till helheten är den obetydlig. Det är lika svårt att begripa varför Vattenfall skall hålla på med detta. Den brittiska elhandelsmarknaden har präglats av mycket tuff konkurrens och svag lönsamhet. Elhandel, som är en ”hittepåbransch” som uppstod i samband med avregleringarna, är dessutom en rätt dubiös verksamhet. Mest verkar det gå ut på att locka in kunder i oförmånliga kontrakt. En neutral förmedlare av spotpriser eller terminskontrakt för de som vill säkra priset skulle eliminera detta led. Kapa bort även detta!

Den kvarvarande riktigt stora verksamheten utanför Sverige är vindkraft. Uppskattningsvis uppgår det bokförda värdet till mellan 100-120 miljarder kronor. Det motsvarar i så fall 40-50% av koncernens samlade materiella anläggningstillgångar. Runt 10% av dessa är svenska vindkrafttillgångar. Resten finns i Holland, Danmark, Storbritannien och Tyskland. Det underliggande rörelseresultatet på 4 miljarder kronor ger, om siffrorna ovan stämmer, en avkastning som inte ens når upp till hälften av Vattenfalls koncernmål.

Varför Vattenfall ska hålla på med detta? Vattenfall har knappast någon unik kompetens, som inte kan upphandlas av vilken vindkraftsinvesterare som helst. Synergierna med Vattenfalls övriga verksamhet är obefintlig. Dessutom konkurrerar Vattenfall med andra investerare som har väsentligt lägre avkastningskrav än vad man själv har. I nuläget finns det ett stort intresse från institutionella investerare att köpa på sig den här typen av ”gröna tillgångar” trots den låga avkastningen.

Vattenfall borde skynda sig att sälja den utländska vindkraften till sådana investerare. Passar man på nu när hållbarhetsballongen innehåller maximalt med varmluft så kommer Vattenfall få bra betalt. Kanske i nivå med vad man investerat. Det kan vara sista chansen att rädda åtminstone en av Vattenfalls utlandssatsningar från att bli ett fiasko. Det företagsekonomiskt och framför allt samhällsekonomiskt bästa vore för Vattenfall att krypa tillbaka till det svenska ursprunget.

Vattenfalls syndafall



    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här