Skrota Socialdemokraternas idé om statlig investeringsbank

En ytterst dålig idé i statskapitalismens tidevarv: Socialdemokraterna vill starta en statlig investeringsbank.

Förslaget är framtaget av föreningen Reformisterna och avsikten är “att tillhandahålla billigt och långsiktigt kapital för storskaliga offentliga och privata investeringar”. Främst inom AI, gröna investeringar och energisektorn.

Det är alla viktiga områden, men det är fel väg att gå.

Staten har redan de verktyg som behövs för att stötta, främja och investera i näringslivet. Tyvärr är de ofta inte bra på det och historiskt har det skett med högst blandat resultat. På senare tid särskilt i relation till energi och den gröna omställningen.

Finns redan institutioner

Ja, aktiv industripolitik är det nya normala, men staten skall främst lägga resurser för att skapa goda förutsättningar för privata aktörer att lyckas.

Fokus bör vara inom områden där det finns säkerhetspolitiska överväganden och inom fundamentala områden som grundforskning och infrastruktur. Det behöver inte heller betyda mer kapital utan även skattelättnader och minskad byråkrati.

Vad gäller finansiering existerar redan otaliga statliga institutioner som kan ställa kreditgarantier eller tillföra kapital. Statliga bolag som Vattenfall och LKAB kan också vara behjälpliga och har varit det historiskt. På supra-nationell nivå finns även Europeiska Investeringsbanken och på armslängds avstånd verkar även AP-fonderna ställa sitt kapital till förfogande.

Olika nivåer av integritet

Att lansera ytterligare en statlig institution vore därför mer symbolpolitik än något annat. Enligt Milton Friedman finns olika sätt att spendera pengar. Det mest effektiva är att spendera sina egna pengar på sig själv. Då är pris och kvalitet centralt.

Det minst effektiva är att spendera andras pengar på andra. Då spelar varken pris eller värde någon roll. Det är ur det perspektivet vi bör tänka på statliga investeringar utanför kärnuppdraget.

I de flesta demokratier fastställs budgeten av parlamentet, men via statliga banker och fonder går det till viss del att styra vem som får vad. En typ av statliga institution som blivit allt vanligare är Sovereign Wealth Funds.

Likt demokratier kommer de i olika former med olika nivåer av integritet.

Används till prestigeprojekt

I fallet Norge översätts begreppet bäst som “Nationell Förmögenhetsfond”, men oftast är “Statlig Investeringsfond” en mer lämplig översättning.

De har traditionellt skapats för att förvalta överskottskapital. I fallet Norge och Saudiarabien från råvaror, men i Kinas fall från centralbankens valutareserv som växt med ökat handelsöverskott. Offentliga pensionsfonder, så som AP-fonderna, är ytterligare en form av kapital som staten kontrollerar, antingen direkt eller indirekt.

Hur staten investerar pengarna varierar givetvis beroende på regelverk och målsättning. Men då det handlar om andra människors pengar finns det utrymme både för ineffektivitet och inkompetens. Det handlar om stora belopp i både absoluta värden och relativt BNP.

Det uttalade syftet med dessa fonder är oftast att stärka långsiktig ekonomisk stabilitet och välfärd.

I realiteten används många dock för att uppnå geopolitiska mål eller för allehanda prestigeprojekt. Kina har ett antal statliga investeringsfonder som aktivt används som medel för geopolitiken. Oljerika stater i mellanöstern investerar aktivt i fotboll och andra sporter för att förbättra sitt varumärke.

Utfallet är ett resultat av systemet

Olika nivåer av korruption eller inkompetens är av naturliga skäl inte ovanligt. Kriterierna att tillsätta chefer i privata företag som förvaltar pengar är ofta okomplicerade. Maximera avkastning för en viss nivå av risk inom ramarna för gällande lagstiftning och interna etiska regler.

Det blir mer komplicerat när tillsättningar drivs av politiska överväganden med i realiteten diffusa mål.

Ytterst blir därför utfallet ett resultat av det styrande systemet. Ett antal skandaler med statliga investeringsfonder har uppdagats genom åren. I Malaysia försvann cirka 50 miljarder kronor från 1MBD. Pengarna användes bland annat till att köpa konst, båtar och att finansiera filmen Wolf of Wall Street.

Norska Oljefonden styrs å andra sidan exemplariskt och levererar god avkastning inom satta etiska ramar. Att fondens VD har en lång karriär inom kapitalförvaltning, och inte är en oerfaren karriärpolitiker, säger mycket.

Utifrån den globala kontexten är det därför inte förvånande att president Trump vill lansera en statlig investeringsfond. USA har dock inget överskott, så idén är att belåna landets guldreserv.

Svensk investeringsbank är överflödig

Den av Socialdemokraterna föreslagna investeringsbanken kommer på liknande sätt inte finansieras med överskott utan med statliga pengar och garantier.

Att förvalta överskott är traditionellt statliga investeringsfonders främsta uppgift. Mycket pengar kan dock leda till sämre kostnadsdisciplin. Så är fallet både i privata sektorn och det offentliga.

I det senare fallet är det frestande för politiker att visa handlingskraft genom att finansiera projekt och bolag som i slutändan inte är kommersiellt bärkraftiga.

Att Europas kapitalmarknader kan fungera bättre är inget nytt och inom utvalda områden fyller statlig finansiering en funktion. Det kan skapa förutsättningar för verksamheter med lång investeringshorisont eller med strategiskt värde.

Men någon gång måste den kunna stå på egna ben. De får inte falla under begreppen extend and pretend eller fake it til you make it, vilket ibland är fallet.

En ny investeringsbank för att finansiera AI och nya energisatsningar är överflödig. Existerande institutioner finns, men bredare kompetens inom dessa i kombination med större oberoende från politiker är önskvärt vid sidan av mindre regler och byråkrati.

Vad gäller AP-fonderna och ett antal andra formellt oberoende institutioner som förvaltar svenska folkets kapital så bör de styras utan påverkan av sittande regerings agenda. De är inte ett verktyg för att förverkliga politiska mål.

Martin Boldt-Christmas är analytiker med fokus på makro och globala marknader. Han arbetar idag med investeringar och har tidigare jobbat på investmentbanker och med riskkapital i Hongkong och London. Här hittar du alla hans Afv-krönikor.