Afv 2008: ”Det värsta är bakom oss” sa VD:n – sen föll Lehman Brothers

Innan Lehman Brothers föll hade VD:n Richard Fuld lämnat de bevingade orden: ”Det värsta är bakom oss”, skriver Ronald Fagerfjäll.
Afv 2008: ”Det värsta är bakom oss” sa VD:n – sen föll Lehman Brothers - lehman-da-nu

Investmentbanken Lehman Brothers hade just hållit en analytikerkonferens där ”största gorillan på Wall Street”, VD:n Richard Fuld, gjort en slät figur. Han hade två månader tidigare försäkrat att ”det värsta är bakom oss”. Det gällde värdepappersportföljen.

Det uttalandet ångrade han nog denna dag. Bland andra Deutsche Bank-analytikern Michael Mayo pressade Lehman-ledningen under något som alltmer liknade ett korsförhör.

’Chefer i andra bolag har hävdat att de är klara, och ändå presenteras nya stora avskrivningar senare kvartal. Hur stor är risken för att samma sak händer hos er?’

Richard Fuld var tyst i några sekunder.

’Jag kan inte uttala mig om andra bolag’, sa han först, men ändrade sig:

’Kanske hade marknaden förändrats från det ena kvartalet till det andra. Vi ska vara korrekt värderade i slutet av ett kvartal, för att ha ett rent bord inför nästa, säger VD:n och lyckas därmed öka osäkerheten ytterligare ett par snäpp’”, skrev Afv.

Få kunde dock ana att banken bara hade ett kvartal kvar att leva och att Fuld skulle ge ett legendariskt avskedsord inför en kongresskommitté.

”Ända till den dag jag hamnar i jorden kommer jag att fundera på varför bara Lehman Brothers tilläts falla.”

Ekonomerna diskuterar fortfarande varför kollapsen för denna investmentbank kunde få hela världens kreditsystem att gå i baklås och världshandeln att falla med mer än en fjärdedel på ett enda kvartal.

Räntan var extremt låg historiskt sett redan då och stora förvaltare sökte bättre avkastning utan att exponera sig för mycket mot aktier. Nya sönderstrimlade låneinstrument utlovade det omöjliga: hög men ändå säker avkastning. USA-bankerna lät sig frestas att blåsa en så kallad Ponzibubbla bland sina allra betalningssvagaste husköpare.

Ändå berodde den finansiella kris som gastkramade världens regeringar och företag inte i första hand på makroekonomiska misstag eller prisfall på hus. Värre hade ju hänt. Men det rådde total osäkerhet om vem som bar, de nya amerikanska bostadsinstrumenten hade likt en pandemi smittat så många aktörer i USA och Europa. Vem vågade man ha affärer med?

Kreditvolymerna på världens kapitalvarumarknader fullkomligt imploderade och bleka industriledare höll presskonferenser för att deras telefoner ringde bara för att säga upp order.

”Vem hade kunnat vänta sig att hela interbanksystemet i princip kunde kollapsa på bara en vecka? Tänk er en kund i guldindustrin som hade de bästa priserna någonsin men ändå inte kunde stå fast vid sina beställningar på gruvmaskiner eftersom ingen bank hade finansiering. Det var oerhört!”, som Sandviks VD Lars Pettersson uttryckte sig efteråt.

Orderingången backade mer än -30% i årsredovisningen 2009. Krisen lade sig dock snabbt och redan året därpå hade årsredovisningen ett annat utseende.

Ronald Fagerfjäll dyker återkommande ner i Affärsvärldens 120-åriga historia under vinjetten Då och nuHär hittar du fler texter

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Annons från Carnegie Fonder
Annons från Invesco