Börsens glädjedödare

Just när bättre konjunktur och stigande vinster har blivit den drivkraft som kan få börsen att vända upp kommer centralbankerna i både USA och Europa att börja strama åt. Och högre räntor är, allt annat lika, otvetydigt negativt för börsen. Historiska mönster visar dock att börsen mycket väl kan stiga trots att penningpolitiken stramas åt.

Vad ska man tro om höstens räntehöjningar? Egentligen borde de inte få några effekter alls om de kommer ungefär som väntat. Allt som är känt borde ju redan återspeglas i börskurserna. Men det är inte alls säkert att det blir så.

Eftersom den svenska börsen i så hög grad styrs av den amerikanska börsutvecklingen är det motiverat med en tillbakablick på utvecklingen i USA.

Omtalad åtstramning

När USA började strama åt 1994 var det oerhört väntat och omtalat i förväg. Ändå föll börsen (S&P500) med över två procent dagen efter att räntan höjdes. Och sedan stod börskurserna och stampade under hela det år som penningpolitiken stramades åt. Först efter att den sista räntehöjningen hade genomförts i februari 1995 vände det uppåt på allvar.

När det var dags för nästa åtstramning, i juni 1999, såg det till en början ut att bli likadant. Börsen sjönk med sju procent från det att räntan höjdes första gången, i juni, till i mitten av oktober. Men sedan tog det, trots fortsatta åtstramningar, fart uppåt igen. När åtstramningen var avslutad i maj 2000 hade kurserna stigit med totalt sett nästan tio procent sedan den första räntehöjningen. Börstoppen nåddes i mars 2000, men när räntan höjdes för sista gången låg kurserna fortfarande ganska nära toppen. Att räntorna låg stilla i ungefär ett halvår och därefter började sänkas kraftigt hjälpte inte. Luften hade börjat pysa ur bubblan och inte ens den oerhört snabba nedjusteringen av räntorna från 6,5 procent i början av 2001 till 1,75 procent i september kunde sätta stopp för nedgången.

Om vi ser till de svenska erfarenheterna kan vi konstatera att börsen steg kraftigt både under åtstramningen 1994-1995 och den som inleddes i slutet av 1999. När räntorna började höjas i slutet av 2000 sjönk börsen i stället kraftigt. Och sedan räntehöjningen i mars och fram till den andra räntehöjningen i maj föll börsen också.

Att börsen i princip kan gå åt vilket håll som helst när räntorna höjs är förstås inte så konstigt. Åtstramningen beror ju på att konjunkturen är stark och att centralbanken bedömer att den håller på att bli för stark för sitt eget bästa. Bättre konjunktur, stigande vinster och högre räntor motverkar varandra. Vilken effekt som får störst genomslag kan av olika skäl skilja sig åt från en period till en annan.

För dagen gäller följande. Om börsen ska vända uppåt på allvar räcker det knappast att konjunktur och vinster stiger måttligt. För det ligger redan inbäddat i dagens börskurser. Det måste till en rejäl uppgång som inte åtföljs av stigande inflation. Med inflation skulle räntan behöva höjas igen och vi vore tillbaka på ruta ett.