Brainheart ljuset i riskapitalmörkret

Brainheart Capital är ett av de få företag som gått mot strömmen i det bistra klimatet för riskkapitalbolag i år , mycket tack vare att de kom in i branschen ”försent”. När bolaget började låta tala om sig förra våren hade raset i IT-aktier redan börjat och hypen runt det välsignade riskkapitalet började mattas.

”Tajmingen är en av anledningarna till att vi har kunnat vara aktiva under det här året. När vi satte igång hade värderingarna på bolagen börjat sansa sig, tempot var mindre hetsigt jämfört med tidigare och vi satt inte med en portfölj av tidigare övervärderade bolag på halsen”, säger Sigrun Hjelmquist, partner i Brainheart Capital och tillika nummer 50 på Veckans Affärers lista över näringslivets mäktigaste kvinnor.

Sedan förra våren, då hon efter 20 år inom Ericsson sadlade om för att bli riskkapitalist, har hon varit del av det investerarteam som hittills investerat 400 Mkr i bolag inom trådlös kommunikation.

Bland portföljbolagen märks Wireless Car (samägt med Ericsson, Volvo och Telia), Clinitrac, WLAN-bolaget Excilan, och av bolagets totalt tolv investeringar gjordes tio under första halvåret 2001, vilket renderar Brainheart en särställning i en bransch som i övrigt gått på sparlåga. Ändå har de drygt 1,6 miljarder kronor, av den totalt 2,1 miljarder stora fond Brainheart förfogar över, kvar att investera.

”Vi kommer att göra nyinvesteringar även det kommande halvåret, om än inte i samma takt. Primärt fokus är nu att utveckla de portföljbolag vi har. Pengarna bränner inte direkt i fickan”, säger Sigrun Hjelmquist.

Ni är ett av de få bolag som hade pengar när det började talas om ”rea” och ”köpläge” i branschen, hur har ni utnyttjat det? ”Vi har kunnat ta gott om tid på oss. Även om jag inte var med när det var som värst känner man att hela branschen är mycket lugnare, man kan ta mer genomtänkta beslut, gå igenom de fundamenta som ligger till grund för investeringarna, lära känna bolaget innan vi går in vilket gynnar både oss och grundarna. Inte minst har det varit någonting jag själv lärt mig under året; i början var jag så rädd att missa bra idéer så att jag ’sprang på allt’. Idag gör jag hellre färre, genomtänkta, affärer och kanske missa några tillfällen, än att göra ett riktigt stort misstag för att jag haft för bråttom.”

Har ni lärt er något av de misslyckanden era riskkapitalkolleger gjorde under den värsta hype-perioden? ”Inte direkt, vi har hela tiden jobbat utifrån helt andra premisser än många av dem. Till skillnad från många andra har vi aldrig sökt höga risker, vi går hellre in i lågriskprojekt och accepterar att man kanske inte får den där fantastiska avkastningen. Det hänger ihop med att vi som bolag och alla som jobbar här har en ganska industriell inriktning. Vi ser oss nästan mer som en del av telekomindustrin än riskkapitalbranschen.”

Förra året betraktades riskkapitalisterna som ”änglar”, idag talar man om hur de utnyttjar entreprenörernas underläge och pressar dem att acceptera usla villkor för att de inte har något annat val. Hur ser du på det? ”Jag varken vill eller kan kommentera hur andra jobbar, men jag skäms inte för branschen på något vis. Vi kan ha ganska tuffa diskussioner med entreprenörer, det finns ju fortfarande sådana som lever i en värld av skyhöga värderingar baserade på framtida prognoser. Men det lönar sig aldrig att försöka vara översmart. Bolagens grundare och management måste vara motiverade för att driva verksamheten framåt, och utpressning stärker ju inte precis motivationen.”

Hur har ni märkt av kraschen i branschen? ”I de projekt där vi samsas med andra ägare märker man att det är ett tuffare klimat för alla, och när vi vill ta in externa pengar i ett bolag kastas de ju inte direkt efter en. Annars är det mest positiva effekter; de affärsplaner vi får in är ofta mer genomarbetade, entreprenörerna mer pålästa och kostnadsmedvetna. De bolag vi investerar i är dock företrädesvis bolag vi själva hittar. Eftersom vi har så smalt investeringsfokus gör vi egna kartläggningar och kontaktar själva de bolag vi tror på.”

Ni investerar uteslutande i bolag baserade på trådlös kommunikation – vad innebär förseningarna av 3G för er? ”Inget alls, det är en feluppfattning att våra bolag är beroende av 3G. Ett av våra viktigaste kriterier är att deras produkter måste bygga på befintlig teknik. Wireless Cars applikationer funkar till exempel alldeles utmärkt genom SMS. Man måste givetvis ha en plan för att komplettera upp teknikerna när väl GPRS och UMTS kommer men dit är det en bit kvar.”

Ett av de bolag du är mest engagerad i är Wireless Car, vad talar för att det ska bli framgångsrikt? ”Dels har det duktiga chefer som kan göra något av möjligheterna, dels verkar det i en oerhört spännande del av fordonsbranschen. Alla stora aktörer tittar just nu på hur man kan koppla olika tjänster till bilen, men medan de är bra på bilar kan de inte kommunikation. Där behövs någon som ’syr ihop’ det, och där tror vi att Wireless Car har en funktion.”

Börsen blir en allt mer stängd för nyintroduktioner, och strukturaffärsdiskussionerna har gått ner på sparlåga – hur ser du på exitmöjligheter det närmaste året? ”Det är kärvt både genom att det är svårt med nyintroduktioner och för att flera stora bolag själva är för pressade för att kunna göra uppköp. Paradoxalt nog finns det en stor potential även i det; de stora bolagen måste skära i sina kostnader men har samtidigt kniven på strupen att komma med nya innovationer.”

Ni har inte gjort någon exit ännu, när gör ni er första? ”Vi har inga uttalade planer för det. Är det så att någon av våra investeringar hamnar i ett bra läge skulle vi inte tacka nej, men vi vill bygga bra bolag – det får ta den tid det kräver.”