Dags att skrota AB Tyskland

Strax före jul lade den tyske finansministern Hans Eichel fram ett förslag till skattereform som kan få dramatiska effekter för tyskt näringsliv. Skattereform 2000, som den kallas, syftar till att få fart på tillväxten och bidra till att modernisera näringslivet.

Den mest överraskande delen av förslaget gäller realisationsvinstbeskattningen, som slopas från nästa årsskifte för börsnoterade bolags innehav i andra noterade företag. Om förslaget överlever den politiska processen kan effekterna av reformen knappast överskattas. Det väntas innebära att det som brukar kallas Deutschland AG, eller “Aktiebolaget Tyskland”, på sikt går mot sin upplösning. Det rör sig om ett system med korsägande som binder samman banker, försäkringsbolag och industriföretag i ett ogenomträngligt nätverk.

Det är de stora bankerna och försäkringsbolagen som sitter som spindlar i detta nät, med försäkringsbolaget Allianz och Deutsche Bank som två viktiga maktcentra. Innehaven är som regel av gammalt datum med historiskt låga anskaffningsvärden. Det innebär att det har byggts upp stora orealiserade vinster i dessa portföljer.

Så sitter exempelvis Deutsche Bank på nära tolv procent i fordonstillverkaren Daimler-Chrysler, en post som enbart den är värd ca 18 miljarder D-mark, eller ca 80 miljarder kronor. Tidningen The Economist uppskattar det totala värdet av inlåsta aktieinnehav i Tyskland till över 200 miljarder D-mark (850 miljarder kronor). Om skattereformen medför att rörligheten ökar får det stora effekter för hela aktiemarknaden.

Konserverat

Många av innehaven är knappast strategiska, men med en reavinstskatt på över 50 procent har skattesystemet bidragit till att konservera strukturen. Slopas skatten är det därför sannolikt att det sker stora portföljanpassningar, även om det troligaste är att det kommer att röra sig om en gradvis förändring. Det är ingen djärv gissning att omvärldens nymornade intresse för Tyskland kommer att växa ytterligare till följd av detta. Plötsligt ökar möjligheten för utländska företag att göra förvärv i Tyskland, som är Europas största ekonomi.

För de internationella investmentbankerna måste förslaget te sig som “gefundenes Fressen”. Dessa har tjänat grova pengar som rådgivare vid det senaste årens alla stora företagsaffärer. Nu öppnar sig en marknad som knappast har varit tillgänglig för dem tidigare så länge stora aktieposter i viktiga tyska företag har varit skyddade av korsägandet.

Konsekvenserna kan därför bli att den omvandling som pågår i Europa tar ytterligare fart. Det gäller inte minst inom banksektorn. De tyska bankerna har allt intresse i världen av att bygga aktieägarvärde. Deutsche Bank må vara en av världens absolut största banker i volym, men i börsvärde hamnar den långt ned på listan med en hel rad av amerikanska, brittiska och schweiziska banker före sig.

Bara positivt

Bankerna började redan för något år sedan att aktivera portföljförvaltningen och sälja av aktier för att förbättra avkastningen. Ökad handlingsfrihet kan bara vara av godo ur aktieägarperspektiv. Problemen i byggbolaget Phillip Holzman, där Deutsche Bank är stor delägare, är ett exempel på att det inte är någon önskesits för en bank att både vara ägare av och kreditgivare till ett och samma företag.

Skulle de tyska bankerna frigöra kapital ur sina stora aktieportföljer ger det dem ännu större resurser att driva på omvandlingen av den europeiska banksektorn genom att köpa andra banker. Kanske leder detta rent av till att den länge eftersatta omstruktureringen på hemmaplan i Tyskland kan ta fart.