En historisk läxa ibristande ledarskap

Den som tar lokalbussen i centralitalienska Cassino en solig aprildag upp till klostret Monte Cassino kan inte föreställa sig vilka fasansfulla scener som utspelade sig här i området från december 1943 till maj 1944.

Längs serpentinvägen upp härskar ljuvlig grönska med judasträdet, ginsten och flädern i full blom. För drygt 60 år sedan stod här ett av andra världskrigets värsta slag, värre än Stalingrad enligt många, med en kvarts miljon döda och svårt sårade.

Slaget vid Monte Cassino har av den brittiske militärteoretikern J.F.C. Fuller kallats för “ett fälttåg som i brist på strategiskt förnuft och taktisk fantasi är unikt i militärhistorien”. Många har talat om en pyrrusseger för de allierade. De vann visserligen slaget till slut, men till vilket pris?

Den unge brittiske historikern och journalisten Matthew Parker har för sin bok om slaget intervjuat hundratals krigsveteraner, från båda sidorna, för att få ögonvittnenas berättelse. Ett genomgående tema är hur dåligt förberedda, organiserade och motiverade de allierade trupperna var, delvis en effekt av att de representerade omkring 20 olika nationer. Det fanns olika uppfattningar mellan främst amerikaner och britter, som båda hade problem med desertörer.

Soldaterna försvann. Det fanns många “bondgårdar i vilka män välkomnades med öppna armar och varma sängar för att ersätta makar och söner som var fångar, flyktingar eller döda”. Vid denna tid hade Italien bytt sida i kriget och stödde de allierade.

Det saknades ett tydligt ledarskap för hela operationen. I stället rådde ofta förvirring och obeslutsamhet bland generalerna och överstarna.
Vissa beslut var ödesdigra, som bombningen av benediktinerklostret, ett av världens största, grundat år 529, på toppen av Cassinoberget. Inte en enda tysk dödades, däremot en mängd civila, och slaget tog inte slut med bombningen.

Inte heller hade tyskarna sitt högkvarter i klostret, som de allierade trodde. Tyskarna kunde därför fortsätta strida ytterligare tre månader. Däremot plockade tyskarna pr-poäng på att ha räddat undan många av klostrets kulturskatter till Rom innan bombningarna sattes in.

Av staden Cassino och klostret blev det bara grushögar kvar. Det tog tolv år att bygga upp klostret igen. Parkers bok kan med behållning läsas av andra än militärhistoriskt intresserade. Men den innehåller många, ibland tröttande, beskrivningar i detalj av olika trupprörelser.

Lars-Eric Bränfeldt
—

Matt Lamb: The Art of Success
Richard Speer, Wiley 2005, 356 sid.

Alternativt liv. Från början hade den här biografin om konstnären Matt Lamb arbetstiteln “Outside success: How Matt Lamb, ultimate business insider, became the art world’s ultimate outsider”. Nu blev det inte den titeln, kanske för att amerikanen Matt Lamb inte var vad vi mest förknippar med “business insider”: Han var begravningsentreprenör.

Men han var en framgångsrik sådan, god för många miljoner dollar, och att lämna en sådan verksamhet för att förverkliga sin innersta konstärsdröm är faktiskt ganska kul gjort. Förmodligen har många rika och framgångsrika människor i samhället snarlika drömmar. Kungen till exempel; var det inte han som ville bli bonde egentligen? Lamb är visserligen inget vardagsexempel, men hans karriärbyte kan i alla fall vara inspirerande läsning för dem som funderar på en alternativ tillvaro. KD

—

The World Is Flat: A Brief History of the Twenty-First Century
Thomas L. Friedman, Farrar, Straus and Giroux, 496 sid.

Nästa globaliseringssteg. En platt värld är metaforen som Thomas L. Friedman använder för att beskriva det han ser som nästa steg i globaliseringsprocessen. Vad han syftar på är att såväl de politiska som ekonomiska inträdeshindren på nya marknader blivit allt färre i takt med teknikens framsteg.

I dag kan nästan vem som helst samarbeta eller konkurrera var som helst på jorden. New York Times-kolumnisten Friedman har tidigare skrivit The Lexus and the Olive Tree på ungefär samma globaliseringstema och hans böcker brukar finnas i bokhyllorna jämte Joseph Stiglitz, Hernando de Soto och Jeffrey Sachs. Man kan avfärda Friedman som blott ännu en pro-globaliseringsskribent, men det är rolig läsning ändå. Han vet hur budskapet ska presenteras. KD