Flygplansaffärer kraschar – igen

Den som följt NCC under de senaste tio åren vet att byggföretaget haft ett stort ok över sig: en stor post i det förlustbringande Silja Line. Så äntligen, förra sommaren, såldes rederiet och satsningarna på kärnverksamheten kunde äntligen genomföras.

Trodde ni ja.

För om man ska tro bolagsledningen så är ett besläktat område, flygplansleasing, ett nytt spännande och lukrativt område. I augusti 1997 konstaterade NCC-ledningen, enligt vad som refereras i ett färskt beslut vid skattemyndigheten, att efterfrågan på flygplan ökat markant och att NCC, som av en händelse, erbjudits möjlighet att ta del av en förväntad värdestegring på flygplan.

NCC köpte 1997 andelar i företagen Aachen Aviation LLC (Limited Liability Company) och A330 Leasing LLC, båda registrerade på skatteparadiset Isle of Man. Bolagen köpte flygplan direkt från Airbuskonsortiet som senare leasades ut till flygbolag runt om i världen, bland annat genom det nederländska flygleasingbolaget Debis AirFinance BV.

NCC kom att äga 99 procent av aktierna, men fick ändå inte röstmajoriteten som kvarstod hos bland annat Airbus. Upplägget fick till följd att NCC fick tillgång till stora förlustavdrag. Aachen Aviation redovisade till exempel för 1997 en förlust på 592 miljoner kronor där NCC:s andel är 589 miljoner kronor. I det andra bolaget var NCC:s andel av förlusten 707 miljoner kronor.

En bluff

Ingen värdestegring alltså. Som NCC-ledningen så friskt satsade på.

Men ska man tro skattemyndighetens besked från 21 december var det aldrig meningen: “de skattemässiga fördelarna (har) varit avgörande för det tillvägagångssätt som kommit till användning /…/ inga omständigheter (har) framkommit som visar att verksamheten skulle vara inriktad på företagsekonomisk vinst.”

Avslaget betyder att NCC taxeras upp med 1,3 miljarder kronor. Eftersom bolaget ändå redovisar förlust det året så blir det ingen ökad skatt. I stället ligger den stora missräkningen i att bolaget under åren som följer inte kan kvitta vinster mot förluster. Därmed “förloras” 365 miljoner kronor.

Dessutom blir det straffskatt (skattetillägg) på 130 miljoner kronor (drygt 1 kr/aktie) för vad som bedöms vara försök till skattesmitning.

Också Allgon System AB har gjort liknande flygplansaffärer där “enda syftet” (enligt myndigheten) varit att skaffa värdeminskningsavdrag på 157 miljoner kronor. För Allgon blir det tillkommande skatt på 51 miljoner kronor (knappt två kr/aktie). Allgons ekonomiansvariga ser inte affären som i första hand en skattetransaktion utan en kapitalplacering.

Getinge, Elanders och finansmannen Rune Anderssons investeringsföretag Mellby Gård är tre andra som upptaxerats efter flygplansaffärer.

Skattekonsulter

Affärerna har det gemensamt att skattekonsulter, bland annat från Vinge och Arthur Andersen, sålt in skatteupplägg som går ut på att försöka utnyttja nya liberaliserade regler som införts på Isle of Man från 1996. I ett styrelseprotokoll från december 1997 från Elanders finns detaljerna:

Enligt förslag, från Vinge och Arthur Andersen, kan en 26-procentig andel av en flygplansleasingaffär ge ett skattemässigt avdrag på cirka 50 miljoner kronor och en “skatteinbesparing” på 28 procent härav. Kostnaden för “investeringen” sägs vara cirka tre miljoner kronor och nettobesparingen för koncernen cirka 10 miljoner kronor. Enligt protokollet vidtogs därefter diskussioner om “koncernens anseende skulle påverkas negativt” om affärerna blev allmänt kända. Tre styrelseledamöter ansåg det och var negativa “till denna typ av investeringar”. De röstade dock inte nej utan valde i stället att avstå från att rösta varför förslaget godkändes.

Gammal historia

De fyra börsbolagens skattetrassel dyker upp vid en märklig tidpunkt. Så sent som 1998 slog regeringsrätten ned på några snarlika fall. Tre andra storbolag, Skanska, Sandvik och Stora, hade genom kommanditbolag yrkat avdrag på sammanlagt 485 miljoner kronor för värdeminskning i flygplan, en process som pågått sedan slutet av 1980-talet. Bolagen har 1999 begärt resning men experter menar att sannolikheten för att få resning är liten.

Den processen är central också för de nya processerna, trots att det är andra hål i skattelagstiftningen som utnyttjats den här gången. Tjänstemän vid skattemyndigheterna anser att regeringsrättens besked speglar den gällande rättsuppfattningen och har sneglat på dem när de nu aktuella avslagen formulerats.