Goda nyheter

Esselte har haft ovanan att år efter år överraska aktiemarknaden med oväntade omstruktureringskostnader. Så även i fjol. Då var det amerikanska dotterbolaget Curtis som ställde till det. Företaget säljer datatillbehör och har drabbats hårt av nedgången på pc-marknaden. Verksamheten har nu integrerats i Esseltes amerikanska verksamhet och i praktiken lagts ned, allt till en nota på 196 miljoner kronor enbart för år 2001.

Nu lovar emellertid Esseltes koncernchef Anders Igel ett slut på det eviga omstrukturerandet.

För i år säger han att priset för omläggningar i framför allt den europeiska leveranskedjan kommer att stanna på totalt 100 miljoner kronor. Allt enligt den besparingsplan som fastslogs år 2000. Men varför ska man lita på bolaget den här gången?

Ökad kontroll

Det främsta skälet är att Anders Igel börjat få kontroll på verksamheten. För andra året i rad pekar nämligen de flesta siffrorna åt rätt håll.

Rörelseresultatet för 2001 blev 442 miljoner kronor. Det var något lägre än året dessförinnan, men är ändå ett tecken på att bolaget klarat försäljningsnedgången på den amerikanska marknaden relativt bra. Ökade bruttomarginaler är också ett tecken på att företaget börjat prioritera lönsamhet före volymtillväxt. I stället för att gå med på orimligt höga rabatter till storkunder tycks Esselte numera vara inställt på att hellre tappa marknadsandelar. På så vis kan bolaget ta sig ur den lönsamhetsfälla som det hamnat i genom att vara stor på lågmarginalsprodukter som pärmar och mappar.

Positivt är också att pågående besparingar lett till en betydligt effektivare kapitalanvändning. Kraftigt minskade lager har inneburit att rörelsekapitalet reducerats och att kassaflödet från rörelsen i fjol ökade med hela 53 procent jämfört med året dessförinnan. Pengarna har använts för att minska bolagets skuldbörda.

På lagersidan utlovar Esselte-ledningen ytterligare minskningar, men frågan är om det verkligen är så klokt. Allt för små lager kan äventyra leveranssäkerheten som av många kunder uppfattas som viktigare än priset. De återförsäljare som Affärsvärlden har talat med har dock hittills inga klagomål att komma med.

Svårsålda fastigheter

Ett bekymmer är den alldeles för låga avkastningen på det sysselsatta kapitalet. Här borde man ganska snabbt kunna komma upp från dagens 5,8 procent till åtminstone 12 procent. Esselte vägrar uttala några finansiella mål men säger att man aktivt arbetar med att slimma balansräkningen. Det ska ske genom fortsatt utförsäljning av bolag utanför kärnverksamheten men även genom fastighetsförsäljningar. Det senare har blivit något av en trend bland svenska företag men ofta handlar det om mycket snack och liten verkstad. Av bokförda fastigheter på cirka en miljard kronor kommer Esselte sannolikt endast att kunna göra sig av med en mindre andel, eftersom det saknas köpare.

När det gäller rationaliseringar i själva produktionsapparaten är realistiska förväntningar på sin plats. Där verkstadsindustrin tenderar att lägga ut tillverkningen på entreprenad envisas Esselte med konkurrenter att hålla fast vid egen tillverkning. Man är rädd för att kunden kan komma att hoppa över mellanhanden, Esselte, och köpa direkt hos legotillverkaren. Att satsa på egna fabriker i låglöneländer som Kina anses inte heller vara någon bra lösning. Det är helt enkelt inte lönsamt att frakta volymkrävande pärmar över långa sträckor.

Då passar det bättre att flytta tillverkningen från västeuropeiska höglöneländer, där Esselte har stora delar av sin tillverkning, till Östeuropa.

Det är därför inte så konstigt att den svenska kontorsjätten nu bygger ut sin fabrik i Polen och att merparten av produktionen i framtiden kommer att flytta österut. När och i vilken omfattning vill bolagsledningen behålla för sig själv. Kanske lurar ändå en positiv överraskning bakom hörnet?