Har Ericsson inga svagheter?

Inför bokslutsrapporten på fredag den 28 januari är det lätt att glömma bort den krisstämpel som teleleverantören Ericsson var behäftad med för knappt ett år sedan. Då tyngdes Ericssons aktie av problem med mobiltelefonerna och av en tafflig informationshantering, som utmynnade i ett misstroende mot den dåvarande Ericssonledningen. Aktiekursen låg runt 200 kronor. Idag handlas Ericssonaktien till nästan 600 kronor.

Mobil tro

Mest handlar uppvärderingen av Ericsson om aktiemarknadens tilltagande tro på mobiltelefonin. Ericsson är världens största leverantör av mobilsystem och försäljningen av denna Ericssons enskilt största och klart mest lönsamma produkt tros ha ökat med runt 40 procent under 1999.

“Mobiltelefonins abonnenttillväxt har ökat. Samtidigt pratar abonnenterna allt längre i sina telefoner och den trenden väntas fortsätta. Det ökar belastningen i de befintliga näten och därför fortsätter teleoperatörerna att bygga ut sina nät, bland annat med tekniken GPRS”, säger Johan Strandberg, Ericsson-analytiker på Deutsche Bank.

Tillväxten i mobilsystemen har alltså fått en ny skjuts, denna gång av internet. GPRS är en teknik som möjliggör trådlöst internet och annan datakommunikation i de nuvarande mobilnäten. Trots att ingen teleoperatör ännu har investerat i mobilnät enligt tredje mobilgenerationens teknik så är det alltså möjligt att använda mobilt internet redan idag, vilket lär öka mobilanvändningen. Ericsson ligger långt fram med den nya tekniken.

Efter Ericssonaktiens uppgång saknas det naturligtvis utrymme för besvikelser, för då kommer aktien att sjunka som en sten. Förväntningarna är rejält upptrissade, vissa aktieanalytiker räknar med att mobilsystemen både i år och nästa ska växa med 40 procent, alltså som under 1999. Men frågan är om Ericsson alls har några positiva överraskningar att bjuda på.

Det hänger på visionerna

I samband med det ganska mediokra bokslutet, runt 15 miljarder kronor jämfört med 18 miljarder 1998, kommer Ericssonledningen att presentera sina framtidsvisioner. Och sannolikt är det här som aktieanalytikerna måste botanisera för att hitta några goda nyheter för bolaget.

Säkerligen behandlas mobilsystemen i mycket positiva ordalag. Men det förefaller osannolikt att dessa ord ger aktien någon skjuts uppåt. Ericsson är nämligen själva delvis ansvarigt för aktiemarknadens höjda förväntningar. När bolaget justerade upp sin officiella prognos för mobilanvändandet i oktober förra året blev det nämligen ett startskott för Ericssonkursens uppgång. Från att ha varit pestsmittad hamnade Ericssonaktien plötsligt i gruppen av Europas hetaste aktier. Men någon ytterligare prognoshöjning så här kort tid efteråt är osannolik.

Därför är det fullt möjligt att aktiemarknaden åter byter fot. Från att bara ha fokuserat på Ericssons framgångsrika mobilsystem så kan det bli Ericssons gamla kvarnstenar, mobiltelefonerna och bolagets industristruktur, som synas närmare i sömmarna.

Inte heller här lär förra årets resultat ge någon ledtråd, eftersom problemen måste lösas långsiktigt. Också här blir bolagsledningens fingervisning om framtiden viktigast.

Lösta problem

Tidigare har Ericsson rapporterat att problemen med telefonmodellen T28, bolagets värn mot prispress och dålig lönsamhet, numera är lösta. Problemen berodde på att underleverantören Samhall i Sverige inte lyckades producera telefonens litiumbatteri i tillräcklig takt.

Sedan dess har Samhall fått ordning på tillverkningen och som säkerhetsåtgärd har Ericsson dessutom lagt ut kompletterande tillverkning hos asiatiska leverantörer. Men detta kompenserar inte årets tidigare förluster.

Kärt problem?

Istället hoppas aktiemarknaden få reda på mer om ett av Ericssons nya problem, den kraftiga efterfrågan på mobiltelefoner som bolaget har svårt att möta med T28. Ett kärt problem kan tänkas, men bara om Ericsson kan slå mynt av situationen. Och tyvärr talar mycket för att Ericsson inte kan det, speciellt eftersom bolaget har en så vass konkurrent som Nokia.

För medan Nokia nästan alltid lyckas ställa om sin logistik när efterfrågan på mobiltelefoner ökar så finns inte denna kapacitet i Ericsson. Trots en hög efterfrågan så finns alltså en betydande risk att historiska tillväxttal runt 30 och 40 procent för mobiltelefoner inte är annat än historia.

Vad gäller den fortsatta renodlingsprocessen så måste det till en nyhet om ytterligare en eller ett par rejäl utförsäljningar för att aktiemarknaden ska betrakta det som ett bra bete. Den senaste månaden har Ericsson presenterat nyheterna om en utförsäljning av dels Energy Systems (2.200 anställda), och dels Private Radio systems (700 anställda). Innan jul övertog dessutom Skanska fastighetsskötseln från Ericsson vilket minskar antalet Ericssonanställda med ungefär 600 personer.

Men arbetet går för långsamt, Ericsson har långt kvar till sina konkurrenter. Ericssons över 100.000 anställda ska jämföras med Nokias drygt 50.000 och amerikanska Ciscos 24.000.