I väntan på nästa Enron

Att företag i stort sett följer samma spelregler när det gäller information och öppenhet är en nyckelfaktor för ett väl fungerande näringsliv. Det är därför reaktionerna har blivit så skarpa på Enronaffären och på revisionsfirman Andersens radering av datafiler.

Lagbrott

Skandalen aktualiserar att det finns många sätt att vilseleda placerare, anställda och omvärlden i allmänhet. Den visar också att bolaget kan göra detta utan att explicit behöva bryta mot några lagar. Att Andersen lät dokumentförstörarna gå varma kommer förmodligen att visa sig ha varit ett lagbrott. Men att Enron mörkade sin koncernstruktur och skuldsättning behöver inte ha varit straffbart.

Rolf Rundfelt, redovisningsexpert och professor vid Linköpings universitet, pekar på väsentlighetskriteriets betydelse, det vill säga att de regler som finns avser “väsentliga poster”. Så är fallet både internationellt och om man följer det svenska Redovisningsrådets rekommendationer. Enrons engagemang utanför balansräkningen (i de särskilda bolag som etablerades för att dölja koncernens totala skuldsättning) klassades som icke väsentliga poster. Problemet är att begreppet inte är definierat. Det innebär att företagsledningen ganska fritt kan avgöra vad man anser är väsentligt och få revisorerna med sig.

Väl så viktigt är antagligen att amerikansk rättstillämpning medför att lagens bokstav väger tyngre än dess anda. Regelverket i USA innebär att om en extern part har mer än tre procent i ett dotterbolag så blir redovisningskraven lindrigare för dotterbolagets huvudägare. Det innebär att helhetssynen blir lidande – något som i Enrons fall blev förödande.

Men Enron är alltså absolut inte det första och inte heller det sista exemplet på att företag lägger ned mycken tid och kraft på att dölja förhållanden om sin verksamhet. Trygg-Hansa parkerade under Björn Sprängares vd-tid i början av 1990-talet aktier i kristyngda amerikanska försäkringsbolaget Home hos närstående bolag, mot bindande men hemliga löften att köpa tillbaka innehaven. På så vis slapp Trygg konsolidera det blödande Home.

Något som också minskar insynen är täta fusioner och omstruktureringar med så kallade engångsavsättningar. På så vis förrycks jämförbarheten mellan olika år, vilket den upptäckte som försökte följa resultatutvecklingen i Fermenta, ABB och Icon under 1980-, 1990- och 2000-talen. Pro forma-redovisning är inte sällan det möjligas konst.

Dubbelroll

Enron knöt Andersen nära till sig genom att ge firman olika konsultuppdrag. Följden blev att Enrons skyskrapa nästan blev en filial till Andersens Houstonkontor. Det skapar en kollegial miljö mellan kundföretag och revisor, där det blir svårt eller omöjligt för revisorn att sätta ner foten.

Något som också försvårar genomlysningen är när en koncern har olika revisorer för olika delar av koncernen. Så var fallet i Barings Bank när valutahandlaren Nick Leeson fick banken på fall vintern 1995.

Jan Stenbeck har haft som policy att inte låta externa revisorer få granska alla delar av dennes imperium “Our Group” – denna aversion mot att låta utomstående se hela bilden ger en olycksbådande återklang av finansmannen Ivar Kreugers hemlighetsmakeri.

Kvartalsmassage

En annan metod är att massera kvartalssiffrorna. Tidskriften Business Week beskriver i veckans nummer hur nätverksjätten Cisco i fjol hade extrabemanning fram till midnatt på sitt centrallager för att kunna utleverera maximala volymer innan kvartalet tog slut. Flera svenska IT-företag, och även Ericsson, har agerat på liknande sätt. Det är förstås som att bita sig själv i svansen, eftersom man bara tidigarelägger en intäkt. Men för ett företag som pressas av finansmarknaden kan ett “vunnet” kvartal ha ett stort värde.

Allra mest centralt är antagligen att sälja in det egna företagets speciella och unika egenskaper, som anses motivera undantag från normala måttstockar vad gäller finansiell stabilitet, redovisning, med mera. Skräpobligationsfirman Drexel Burnham Lambert hävdade på 1980-talet att dess unika affärsidé gjorde normala ekonomiska principer värdelösa, och samma argument framfördes när IT-aktiebubblan blåstes upp i slutet av 1990-talet. Även Enron hävdade sin unika profil när man lyckades få tillsynsorganen att bevilja undantag från rapporteringsskyldighet för bolagets handel i kraftderivat.