IR håller VD i handen

“Du också!”, utbrister en aktieanalytiker när Affärsvärlden ringer för att fråga vad som utmärker de företag som är bäst på så kallad investor relations, alltså bolagens information till aktiemarknaden. Det är nämligen många som ringer till aktieanalytikerna och vill veta vad de anser om företagens IR-avdelningar. Bakgrunden är att många personer och företag känner sig kallade att ägna sig åt konsultverksamhet inom finansiell information och ägarrelationer, och därför gärna letar efter uppslag hur IR-funktionen på företagen kan förbättras.

IR har blivit en mycket het bransch. Enligt en undersökning i Affärsvärldens Konsultguide i september var PR – dit IR räknas i undersökningen- fjolårets snabbast växande konsultbransch.

Tillväxten är inte så märklig i ljuset av företagsrusningen till börsen. De nynoterade företagen har inte sällan ganska diffusa bilder av vad för slags information – och hur mycket – aktiemarknaden kräver av dem. Samtidigt finns ett växande mellanskikt av börsföretag som inte ännu är tillräckligt stora och etablerade för att ha hunnit bygga egna IR-funktioner.

Förstå roller

Men IR är ingen enkel match ens för de mest rutinerade börsföretagen. Så vad är det då som kännetecknar bra investerarrelationer? En förutsättning är att IR-folket förstår hur aktiemarknaden fungerar. IR-personen måste ha klart för sig vilken roll aktieanalytikern eller fondförvaltaren (även förvaltarna har ibland kontakt med IR-avdelningarna) spelar på aktiemarknaden, och vilka som är analytikerns uppdragsgivare och kunder. Om så inte är fallet gnisslar samspelet mellan aktieanalytikern och IR-avdelningen. Förstår inte parterna varandras arbetsuppgifter är det i princip omöjligt att få en god kontakt.

När Affärsvärlden talar med analytikerna är det oväntat många som säger att IR-funktionen är alltför inriktad på att måla företaget i för ljusa färger och sopa dåliga nyheter under mattan. IR är inte PR, menar analytikerna, som säger att om man en gång har blivit förd bakom ljuset är förtroendet som bortblåst.

Ett annat viktigt råd till IR-avdelningarna är att den IR-ansvarige måste vara mycket väl insatt i företagets verksamhet. En analytiker betonar, något raljerande, att pressmeddelanden kan analytikerna läsa själva, medan IR-avdelningens viktigaste uppgift är att förklara bakgrunden och sätta in pressmeddelandet i sitt sammanhang. Det innebär att den IR-ansvarige fritt ska kunna uttala sig om företagets verksamhet, både i dagsaktuella detaljer och strategiska företagsfrågor. Det betyder i praktiken att IR-funktionen ska ha mandat och kunskap att tala som om man tillhörde företagsledningen.

Det råder stora kvalitetsskillnader på börsbolagens olika IR-funktioner. En del anses mest fungera som budbärare mellan företagsledningen och analytikern, medan andra svarar på analytikernas frågor med trovärdighet och pondus.

Bland råden till IR-funktionen kommer också mer uppenbara råd, som att IR-ansvariga alltid ska finnas tillgängliga och att de snabbt ska kunna ta fram svar som inte går att ge direkt på telefon.

Det är mycket höga krav som ställs på IR-folket. Ändå tycks inte analytikerna uppskatta IR-folkets jobb, eftersom de helst av allt vill prata med företagets VD och inte den IR-ansvarige. Att analytiker och ekonomijournalister ofta blir bönhörda framstår som alltmer klart. Det tycks bli allt vanligare att tämligen små nyheter förmedlas av företagets VD på olika presskonferenser. Man kan alltså säga att VD:n håller på att bli en viktig kugge i företagens IR-strategi.