Japan överlever

Kortsiktig börsfixering, spektakulära börsras och valutakriseroch massmedias förkärlek för svarta rubriker har skapat en bildav ett kris-Asien som är på väg att störta världen ner idepression och elände. Den största risken för västerländskaekonomier och företag är att tro just detta. För bakomkrisrapporterna finns och växer många av framtidens starkastekonkurrenter och företag.

Kriserna i Japan och delar av Asien tvingar fram nödvändigapolitiska reformer och våldsamma strukturförändringar som kommeratt slå ut rader av företag och banker. Men bland de som blirkvar finns 2000-talets vinnare. För att rätt värdera kriserna iAsien kan det vara av värde att sätta in det som nu sker i ettlängre perspektiv.

Efter snart två decennier av exempellösa ekonomiska framgångaroch tillväxttal har några asiatiska länder fått se börs- ochvalutakurser rasa och tillväxten tvärstanna. Men också med enflera år utdragen kris i Indonesien, Thailand och de andrakrisländerna kommer invånarna att år 2000 kunna se tillbaka påvärldshistoriens största och snabbaste levnadsstandardhöjning.

STANDARDHÖJNINGI Japan har innevånarna sedan 1987 tvingats nöja sig med enstandardförbättring som bara ligger några procent över USA:s.Den yen/dollarkurs som nu dominerar krisrapporterna har, sett inågot längre perspektiv, några år stadigt förstärkts från nivånväl över 250 till dagens 130-140 yen per dollar. Förstärkningenförra året till under 100 och försvagningen i år kan ses som enkortsiktig tillfällighet.

Att amerikanska bedömare ser försvagningen av yenkursen som enkris av värsta sorten är nog inte i första hand av omtanke omJapan, utan ett uttryck för oro för den egna industrin. Det är idet perspektivet man ska se förra veckans amerikanska stödköp avyen.Med eller utan stödköp är Japan på väg att ta sig ur sinkris. Det går visserligen långsamt och vägen kantas säkert av nyakrisutbrott. Sakta men säkert demonteras nu ändå Japansföråldrade ekonomiska, politiska och sociala regelverk.

STARKARE FÖRETAGI Japan återstår många hårda strukturförändringar. Flera av demkommer att leda till att några av dagens stora kolosser,handelshus och keiretsus bryts upp. Följden blir att de bästaoch mest snabbfotade företagen överlever och blir då starkareoch mer internationellt anpassade än i dag.

Den kanske mest bestående effekten av krisen i Japan blir nogatt marknaden öppnas för utländska investeringar ochföretagsförvärv. I detta avseende är Japan en närmast oplöjdåker. Inflödet av investeringar till Japan ligger, trots en vissuppgång det senaste decenniet, fortfarande bara på en tiondel avutflödet.

Vad som gjort omvärlden frustrerad är den långsamhet med vilkenjapanska politiker agerar, mycket beroende på de omognapolitikernas bristande beslutsförmåga (se Afv nr 25).

HASHIMOTOS TVÅ UPPGIFTERFör att få fart på tillväxten i landet har regeringen Hashimototvå huvuduppgifter.

Den ena uppgiften är att lösa bankkrisen. Den borde vara enkel,men lösningen går på tvärs mot det lilla uns av politiskövertygelse regeringen anses ha – den vill inte användaskattemedel för att lösa bankkrisen. Regeringen har nämligengått till val på att skapa balans i statsbudgeten. Bankernasförluster beräknas nu till motsvarande uppemot tio procent avJapans BNP (ca 500 miljarder dollar), vilket relativt sett inteär mycket mer än den svenska bankkrisen såg ut att kosta när denvar som värst.

För ett land med Japans urstarka ekonomi borde inte detta varaett oöverstigligt problem. Japans statsskuld, netto, hör till delägsta inom OECD. Japans tillgångar utomlands är värda minst detdubbla mot vad bankkrisen kan komma att kosta.

Regeringen kommer till slut att tvingas använda denna starkaekonomi till att rädda bankerna ur krisen. Och med en löstbankkris och en exportindustri som gynnas av en yenkurs på ca130 borde det bli bra fart på exporten. Men det räc-ker inte.Japan är nämligen inte något utpräglat exportland. Exporten stårför bara ca tio procent av BNP, vilket kan jämföras med mer än30 procent i t.ex. Sverige.

Den andra, och svårare, huvuduppgiften för politikerna är att fåfart på hemmamarknaden. I dag håller den krismedvetnemedeljapanen hårt i plånboken. Så hårt att det nu skämtas om, påallvar, att det enda som växer är kassaskåpsindu-strin. Skäletär att tilltron till det ekonomiska systemet och då inte minsttill pensionssystemet har fått sig en rejäl knäck. Allt flerjapaner blir medvetna om att Japan har världens snabbaståldrande befolkning och att pensionssystemen inte kommer atträcka till. Därför sparar japanerna allt mer för framtiden – ochdå blir det än sämre fart på hemmamarknaden, än värre kris ochännu sämre förtroende för ekonomin. Så de japanska politiker somnu i tio år har predikat krismedvetande och försakelser ska nuingjuta hopp och framtidstro i befolkningen. Det blir ingen lättuppgift. Men den är inte omöjlig.