Japanskt silver är ekonomins hopp

Nu börjar ekonomiska analyser av fotbolls-VM i Japan att rasa in i samma (snabba) takt som skadorna uppstår i Englands VM-trupp. Fotbolls-VM är världens största idrottsevenemang, så det är självklart att det får ekonomisk effekt i det land (eller som den här gången länder, Japan respektive Sydkorea) som får äran att vara värd.

Det går säkert att räkna ut de ekonomiska effekterna i form av hur många ton cement som gått åt till att bygga nya arenor, hur många vimplar, flaggor och biljetter som säljs, hur många turister som lockas till landet eller hur mycket gratisreklam arrangemanget ger. Summan blir med det här sättet att räkna alltid positiv. Något som gärna brukar framhållas av diverse olika organisationskommitter som söker stora idrottsevenemang till sina respektive länder.

Å andra sidan så minskar annan konsumtion, mer långsiktigt lukrativa projekt kanske inte kan genomföras och troligen går många produktiva arbetstimmar förlorade framför TV-apparaten. En historisk titt på tillväxtkurvorna för de länder som arrangerat VM ger inget bra svar på om det som helhet är plus eller minus för arrangörslandet.

Men med lite god vilja kan det i genomsnitt spåras en liten, liten positiv effekt av att hålla i själva arrangemanget, även bortsett från det internationella fotbollsförbundets (FIFA) försvarliga del av kakan.

Samband med BNP

I slutänden handlar det dock om relativt kortsiktiga effekter. Snart dyker det upp nya evenemang att bevaka för den internationella pressen och ekonomin återgår till vardagen i det arrangerande landet. Däremot kanske VM-drömmen lever vidare i de länder som lyckades prestera på toppen av sin förmåga, bärga en medalj eller kanske överraskande stjälpa en av favoriterna och ingjuta självförtroende i en sargad folksjäl. Affärsvärlden anar ett sådant samband efter att ha jämfört VM-framgångar med BNP-tillväxt för några framgångsrika och några mindre framgångsrika deltagarländer.

Den kritiske kanske hävdar att det inte kan finnas något sådant samband, det handlar trots allt bara om fotboll. Men kanske finns det psykologiska effekter i form av ökad framtidstro, stigande konsumtionsvilja eller varför inte en önskan att prestera det där lilla extra. Ingen vet svaret.

Den kritiske förtjänar också att påminnas om Sveriges VM-historia under efterkrigstiden och dess nationalekonomiska efterspel (se tabell här intill).

Ett VM-brons 1950 följdes av några relativt goda tillväxtår, men det stora ekonomiska lyftet följde på den överraskande silverplaketten vid VM i Stockholm 1958. Sedan följde en räcka av år där vi inte nådde slutspel och kanske därför klarade oss relativt bra ekonomiskt (inget hopp – inga besvikelser). Men 1970 var det slut. Sverige nådde slutspelet i Mexico men slogs ut i gruppspelet, varpå ekonomin utvecklades klart sämre än OECD-genomsnittet.

Sverige tycks ha repat visst mod när landet nådde en femteplats i Tyskland 1974, och efter en medioker insats i Argentina 1978 gick ekonomin för första och hittills enda gången bättre än vad VM-resultatet indikerade. Men det var bara under ett år. Sedan följde ett ekonomiskt sett relativt framgångsrikt 1980-tal, utan att vi var med och lekte med de stora fotbollsgossarna. År 1990 var det dags igen. Men den gången slutade VM-äventyret i förskräckelse. Efter tre raka 1-2-förluster marscherade landslaget ut med nedböjda huvuden. Ungefär samtidigt startade efterkrigstidens största ekonomiska nedgång i Sverige. Landet repade sig faktiskt först i och med att fotbollslandslaget tog VM-brons 1994.

England undantaget

Liknande samband kan hittas för ett antal länder. Brasiliens tillväxtperioder dyker påfallande ofta upp efter VM-guld, så också vad gäller Tyskland. Dessutom tycks länder som överraskat både sig själva och omvärlden ofta nå ekonomisk framgång.

Men det finns förstås undantag från regeln att framgång på fotbollsplanen i sin tur föder ekonomiska framgångar. Det riktigt stora undantaget är England, som både vann och var värd för VM 1966. Åren efter guldet halkade landet rejält efter övriga OECD-länders ekonomiska tillväxt. Men sportentusiasten kanske minns att finalen avgjordes med historiens mest omdebatterade fotbollsmål: Geoff Hurst kanonskott i ribban och ner. Ja, landade bollen på eller innanför mållinjen? Affärsvärlden vill inte driva analysen så långt att vi hävdar att utebliven ekonomisk tillväxt slutgiltigt bestämmer att bollen aldrig var inne i målet. Snarare lutar vi åt förklaringen att det handlar om att tyska konsumenter och inköpschefer kanske var villiga att betala några D-mark extra för en fransk eller en svensk vara, för att inte understödja de, ur deras synvinkel, engelska fuskarna.

Hur ska då VM-slutspelet avlöpa för att sätta största möjliga avtryck i den globala tillväxten? Med utgångspunkt från dagens konjunkturindikatorer och prognoser så borde världens ekonomer hålla tummarna för de japanska samurajerna. Hushållen i världens näst största ekonomi behöver muntras upp, så att de åter öppnar plånböckerna och sätter de ekonomiska hjulen i rullning. Idealresultatet vore att det japanska landslaget gick riktigt långt i turneringen med vidföljande ekonomiska kickstart. Ett annat land som behöver framgångar är Argentina med en statsfinansiell kollaps som ett reellt hot.

Sverige vinner

Eftersom det för Sveriges del räckte med en andraplats 1958 för att tillväxten skulle ta ordentlig fart, så får den placeringen duga även för japanerna. I en målrik final vinner Sverige med 4-3 och Argentina tar bronsplatsen i en tät, men schysst fight mot Ryssland.

Och kom ihåg att om någon säger att det trots allt bara handlar om fotboll, så har denne ingen aning om vad han eller hon pratar om.